Vad handlar kristen tro om?
En hel skapelse, goda intentioner och Guds kärlek
men också om syndafall och frälsning – vad innebär det?
Hur var det tänkt från början och vad hände sedan?
Vi går till Bibeln och gör en tillbakablick.
De första människorna, Adam och Eva, skapades en gång för mycket länge sedan för att ha vissa uppgifter i den övriga skapelsen. När Gud hade skapat allt, alla djur och växter, ville han ha någon som tog hand om skapelsen. Och då fann han på människan. Han bestämde mycket noga vad hon skulle göra, hon skulle råda över skapelsen, förvalta den, och hon skulle bruka och bevara allt skapat.
Men Gud var tydligen inte helt övertygad om att hon skulle klara detta. Därför satte han henne på prov. Hon skulle få äta av alla träd i Edens lustgård – utom ett enda. Det tragiska inträffade nu att människan inte klarade detta prov. Hon föll för frestelsen. Hon åt av den förbjudna frukten.
För detta fick hon ett hårt straff, hon drevs ut ur lustgården. Man kan tycka att straffet var orimligt i förhållande till brottet. Kunde inte Gud Fader, när han kom på kvällen för att möta sina människobarn, ha nöjt sig med att ge dem ett förmaningens ord om att ”inte göra så mer” och låta dem bo kvar i paradiset? Var det inte att ”ta i” att köra ut dem på detta förnedrande sätt? Dessutom skulle det drabba alla deras efterkommande intill nu. Det kan tyckas så, men en parallell från den moderna företagsamheten kan illustrera vad som hände.
Företaget Världen och dess VD
Världen är ett stort, ett väldigt stort företag. Inte Världen AB, för det är inget aktiebolag – det har bara en ägare, Gud. Han behöver nu någon som ”råder” över företaget så väl att han både ”brukar och bevarar” det. En sådan person kallas verkställande direktör, företagets VD. Eftersom ägaren, Gud, är Skaparen och har makt att göra denne VD precis sådan han vill ha honom, skapar han en människa ”till sin avbild”, just sådan som han vill ha honom och just sådan att han tänker och handlar precis efter ägarens intentioner och vilja.
Löneförmånerna är rätten att äta av alla träds frukter – med ett undantag. För säkerhets skull tillfogar ägaren en varning: att äta av den förbjudna frukten skulle leda till döden. Detta sägs med stor skärpa: ”döden dö”.
Trolöshet mod huvudman
Så går ägaren undan och Adam och Eva blir ensamma i paradiset med sitt stora och ansvarsfulla uppdrag. Det är här som ormen kommer in i bilden. Frestelsen vaknar i människornas tankar: Ni skall bli som Gud! De leker med tanken, finner den behaglig och låter den övergå i handling. De äter av den förbjudna frukten – för att bli som Gud. Vad kallas detta på modern företagssvenska? Det kallas trolöshet mot huvudman. Ett sviket förtroende. Det kallas också att ta ledningen av företaget i egna händer. Det är fråga om egenmäktigt förfarande på högsta nivå, att sätta sig själv i ägarens ställe.
En VD som handlar så får inte stanna kvar. Och när han börjar skylla ifrån sig på andra – Adam på Eva, Eva på ormen – och till och med gömmer sig för sin chef när denne kommer på inspektion – det brukar kallas revision – då måste han gå. Adam och Eva blir utdrivna ur paradiset. Om Gud hade tagit lätt på denna ’förseelse’ hade det inte dröjt länge förrän paradiset hade blivit ett helvete.
Syndafallet bestod alltså inte i något slags törst efter kunskap. Intellektualismen och kunskapen är ingen fiende till Gud. Det onda bestod i makthunger. Det var detta provet gällde, och det var detta de inte klarade.
Guds räddningsaktion
Vad skulle Gud göra i denna situation? Paradiset var tömt på folk, på människor som skulle ha blivit hans bästa medarbetare när det gällde att ta vård om skapelsen. Över deras huvuden hängde hotet om straffet: ”döden dö”. På något sätt måste hans intentioner ändå fullföljas. Men hur och av vem?
Det var i detta läge han sände sin Son, Jesus. Själva namnet betyder ”Gud räddar”. Namnet på en person i Bibeln är nyckeln till den personens hela liv, en förklaring till hans eller hennes uppgift.
Namnet Jesus hade därför varken Josef eller Maria bestämt. Det gavs dem av ängeln Gabriel när han besökte Josef: Hon (Maria) skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder, (Matt. 1:21). Namnet kom från den himmelske Fadern själv, via ängelns förmedling.
Det barn som Maria födde var alltså Guds Son. Och han kom till jorden för att ta på sig människornas straff, för att ’frälsa dem från deras synder’. Han tog på sig deras ”döden dö” när han spikades på korset.
Varför måste Jesus dö?
Man kan ställa sig frågan: Varför måste han dö? Hade det inte räckt med att Jesus kom ned från himlen som fullvuxen, sam-lade en grupp människor, t.ex. apostlar, och höll ett allvarligt tal till dem? Han kunde ha gett dem goda anvisningar för hur de skulle leva för att behaga Gud igen, göra ’en moralisk omvändelse’ som kunde meritera dem till att få återkomma till himlen.
Bibeln säger att dels hade människorna aldrig kunnat prestera något sådant, eftersom de var ”punkterade”, skadade i grunden, och dels hängde dödsstraffet fortfarande över dem. Därför var det nödvändigt att det kom någon annan som kunde dö i deras ställe, dvs. samla ihop all mänsklig ondska och bära den genom döden till en försoning med Gud Fader och sen uppstå igen. Det skulle också visa dem vad Gud, när han skapade människorna, ursprungligen hade avsett med dem. De behövde en förebild för sina liv, och de behövde framför allt en försonare, en frälsare som tog dödsstraffet och befriade dem från det. Den som skulle kunna göra detta måste vara en människa – för att gå in i människornas levnadsvillkor men också Gud för att kunna klara av det. Det fanns bara en: Guds egen Son, Jesus.
Tillbaka till paradiset
Jesus, Guds Son, fanns i himlen men skulle bli människa. Därför måste han födas som människa, av en kvinna (Maria), och gå ’den långa vägen’ genom barndom och ungdom till vuxen ålder.
Det var därför han skulle undervisa, bota sjuka, uppväcka döda, förlåta synder och slutligen dö på korset, en så förnedrande död, verkligen ”döden dö”. Men det var också därför han skulle kunna uppstå på tredje dagen och återgå till himlen och på så sätt för människorna öppna en väg tillbaka till paradiset. Det var därför han kallade sig själv Vägen: Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Det var också därför som det sades om de första kristna att de ”hörde till Vägen”, Apg. 9:2. Och det är inte fråga om vilken väg som helst, det är fråga om Vägen tillbaka till himlen igen, det är fråga om Jesus. Och han gjorde det frivilligt, av kärlek till oss människor!
Därför finns inte endast det ”förlorade paradiset” utan även det återvunna paradiset.
Säg inte nej, säg ja
Frälsningen, räddningen, är alltså förankrad hos Gud i himlen och det är tack vare den som Adams och Evas barn och hela mänskligheten erbjuds möjligheten att leva i gemenskap med honom, att komma tillbaka till paradiset, till himlen – genom Jesus och hans försoning. Detta erbjuds i dopet och hon får i tro säga ja till Jesu ”döden dö” i hennes ställe. Om hon inte gör det, stannar hon för alltid kvar utanför paradiset, utanför himlen. Hon utesluter sig själv från den och från gemenskapen med den Gud som hade så goda avsikter med henne.
Hennes ursprungliga kallelse och bestämmelse att förvalta skapelsen innebär att hon nu ska visa gudomlig kärlek till Gud, sin Herre, och till sina medmänniskor. Det ska alltså vara slut på hennes trolöshet mot sin ’huvudman’. Hon ska inte heller vilja sköta ’företaget’ själv och försöka bli som Gud. Nej, hon ska tillbe och tjäna Gud, och sin medmänniska ska hon vårda, bevara och tjäna – i gudstjänst och i arbete. Men kraften och förmågan att leva efter denna kallelse har människan inte själv. Den kommer från Kristus – och de hjälpmedel hon fått: att läsa Bibeln och fira gudstjänst. Och när hon återfaller och igen vill bestämma själv har hon en Fader som på nytt vill förlåta och upprätta. Om och om igen. För Jesu Kristi skull.
Sammanfattning och citat ur Himlen redan här av Per-Olof Sjögren/EA
Läs gärna i Bibeln, 1 Mos. 1–3!