Det händer ibland att vi lämnar ett möte med tanken: ”Detta var ett gott samtal.” Vad är det egentligen som gör ett samtal gott? En viktig del av svaret ligger i det som uppstår lite oväntat och överraskande.
Det händer ibland att vi lämnar ett möte med tanken: ”Detta var ett gott samtal.” Vad är det egentligen som gör ett samtal gott? En viktig del av svaret ligger i det som uppstår lite oväntat och överraskande.
I VARJE SAMTAL ÄR VI MED med hela vårt jag. Gud använder hela oss även när vi är omedvetna om det. I alla samtal som du för är du med med allt det som är du och som gjort dig till den du är: din historia, din familj, dina vänner och din tro. Allt formar dig och sätter prägel på dina samtal.
Gud är intresserad av dina samtal. Tänker du så kan vardagen plötsligt bli annorlunda, ja rent av helgad. Din gudstjänst är att vara Guds barn ’24-7’ – hela dygnet, hela veckan. Också när du samtalar, drar vitsar eller pratar om sorger och oro. Hela tiden är du ju Guds älskade barn.
OM DU EFTER ATT HA pratat en stund med någon kan säga: ”Det var ett gott samtal” beror på lite olika saker. Det beror till exempel på om du hade ett syfte med samtalet eller om det ”bara hände”. Det beror också på vilken form av samtal du haft. Ett gott medarbetarsamtal är exempelvis något annat än ett gott kompisprat, även om de har en del gemensamt. I ett kompissamtal är man på samma nivå och känner varandra både utan och innan, vilket oftast inte är fallet om chefen kallar till samtal.
DET FINNS INGA MALLAR, formar eller manualer att trycka in mellanmänskliga samtal i. Ett gott samtal består därför av en mängd trådar. En del är väldigt lösa. Andra följer varandra slag i slag. En del av ett gott samtal är beroende av att man väntar in varandra, ger varandra tid och inte forcerar fram något i en riktning som någon planerat från början.
De där lösa samtalstrådarna är de som hamnar utanför när vi försöker trycka på en slags ’pepparkaksform’ på samtalet. Det är frestande att klippa av dem för att kunna återgå till ”det viktiga”, men det kan visa sig att just de trådarna leder samtalet framåt. Om de får finnas med kan det landa i något som just där och just då betyder något verkligt viktigt, både för den vi samtalar med och för oss själva, något som vi inte vetat om eller kunnat förutse.
Samtal böljar fram och tillbaks. Någon stund följer replik på replik i en lång linje som håller ihop. Andra stunder kommer plötsliga infall. Det upplevs som om vi hoppar från ämne till ämne. Och ibland är det bara tyst. En vänskapens tystnad är välgörande. Tysta stunder är inte farliga, man behöver inte säga något bara för att fylla ut tystnaden. Tystnad behövs ibland för att tankar ska få mogna, för att vi ska hitta rätt ord för argument eller kanske för att släppa in Gud i bådas medvetande.
NÄR VI HAFT ETT GOTT SAMTAL med någon kan vi efteråt få höra att ”du förstår mig”. Kanske blir vi förvånade, vi har ju bara försökt lyssna och låtit samtalspartnern märka det. Men det är en del av ’grejen’ med ett gott samtal: vi behöver inte förstå. När vi är medvetna om att Gud verkligen är intresserad av de samtal vi har kan vi lyssna och be i vårt inre, så gör Gud resten. Men det är fint att visa att man lyssnar och inte bara hör. Genom nickar, hummanden, ett litet ”ja” eller ”nej” kan vi uttrycka vår uppmärksamhet. Men vi behöver vara noga med att vi då verkligen också lyssnar och använda rätt gensvar så vi inte svarar ”bort-i-tok” – ett ”ja” när det ska vara ett ”nej”.
ETT SAMTAL ÄR INGEN TÄVLING eller debatt. Ingen kan vinna ett samtal. Eller rättare sagt: båda är vinnare i ett gott samtal. Vi behöver inte vara överens eller komma fram till en gemensam slutsats för att det ska vara ett gott samtal. Vi behöver inte ha fått rätt, eller ens att den andre fått som han eller hon vill. Vi kan ha suttit obekvämt, frusit, haft ont i huvudet – men ändå haft ett gott samtal.
ANDERS GÖTH, Malmö