Är Bibeln verkligen aktuell i dag? JA – och Till Liv vill i den nya serien Bibelaktuellt ge exempel på det. Vad kan vi lära av profeten Jona som levde på 700-talet före Kristus?
En av Bibelns största antihjältar är profeten Jona. Inte mycket gott finns att säga om den mannen, och ändå lyckas han med en enda predikan få 120 000 människor att sluta upp med alla tänkbara synder och därmed skona deras stad från total ödeläggelse.
Ska vi försöka förstå Jona? Tänk dig in i hans situation. Gud ger honom ett mycket konkret uppdrag: Gå till Nineve och predika mot staden! Jona förstår. Gud vill att han ska gå över hundra mil rakt in i på fientligt territorium och i landets huvudstad offentligt hävda att invånarna lever i ondska och omoral. Känn på den!
Jona flyr – uppdraget från Gud verkar ju leda rakt in i döden. Om det ibland var impopulärt och farligt att vara profet på hemmaplan, hur skulle han då inte bli behandlad i Nineve? Jona verkar snarast ha gett upp. Han ligger och sover i en båt på väg bort, en storm drar fram och katastrofen rycker allt närmare. Han uppmanas av hedningarna ombord att be, men det finns inget som tyder på att han gjorde det. Till slut verkar han inse att de andra inte ska behöva lida på grund av honom. ”Släng mig sjön, så blir allt bra.” I samma stund som Jona spränger vattenytan är stormen över, och det blir ett så mäktigt tecken att besättningen prisar Herren. Antihjälte var ordet.
Gud släpper inte taget. Han ger inte Jona något val (!). Men han ger Jona tid för eftertanke, vilket leder till att den motvillige profeten, visserligen långt utom hörhåll för någon annan människan men ändå, prisar Herrens godhet och erkänner att frälsningen – också för Jona – finns hos Herren. Och Gud är beredd att börja om med Jona: Stig upp och bege dig till Nineve!
Den 28 maj 1987 genomförde den tyske nittonårige Mathias Rust en fullkomlig vansinnig flygtur. Från Hamburg flög han via Finland rakt in i Sovjetunionens luftrum och landade så småningom på Röda Torget i Moskva. Det är lite av vad Jona nu gör. Han går hela vägen genom fi endeland in till centrum i Nineve och säger: Om fyrtio dagar ska Nineve bli ödelagt. Budskapet var hårt och rakt på sak.
Vad kan berättelsen om Jona lära oss? Det judiska folket hade tagit emot en kallelse, hade blivit utvalt, att vara Herrens eget folk. Gud hade uppenbarat sig och sin vilja för dem. De ägde sanningen. Jona kände den (1:9 samt i bönen 2:2–10). Jona och hans landsmän var sannings-ägare.
Men Herren vill något mer med folket. Han ville något mer med Jona. Han ville att de skulle vittna om honom. Att de skulle se bortom sitt eget. Det skulle vara sannings-sägare. Det ville inte folket. Så ofta vek folket och dess kungar ner sig inför de omgivande folkens religioner och vantro. Och Jona ville definitivt inte.
I Nya testamentet berättas att Gud blev människa i Jesus och att genom honom erbjuds nåd och sanning till var och en som vill ta emot – till kyrkan och till den enskilde kristne. Precis som israeliterna är nu de kristna sannings-ägare, egentligen i ännu högre grad. Och ändå drar sig så många kristna för att bära fram sanningen, bli sanningssägare. Man är rädd för att bli klassad som obekväm och oönskad, eller ännu värre hånad som moralist och intolerant.
Också i dag behövs sanningssägarna. De behövs som profetisk röst i kyrkan, men också utanför på främmande territorium. Vågar du höra kallelsen? Vågar du gå? Vad blir konsekvensen om du inte går?
Fortsättningen på berättelsen visar att vår antihjälte, när sanningen var framförd och hade fått göra sitt verk, i ännu mindre grad unnar fienden nåden. Sanningen var en sak – nåden en annan. Kanske finns också här en rädsla för det egna livet. Hur skulle Jona tas emot när han återvände hem efter att ha räddat fiendens huvudstad med hela dess befolkning från en snar och säker undergång? Också i dag behöver den kristna gemenskapen och individen ställa sig frågan: När sanningen burits fram är jag då också beredd att räcka fram nåden? Det är nämligen Guds vilja, han vill ge sanning och nåd – skulle jag inte ömma? (4:11)
Till sist: Hur tar den kristna gemenskapen emot den som vågat säga sanningen i vår tid? Ute i samhällsdebatten? På en arbetsplats, i en skola, i media? Det är väl inte så att sannings-sägaren förlöjligas och hånas, eller kritiseras …?
Erik J. Andersson, missionär i Peru