I en serie artiklar här i Till Liv ser vi närmare på några av de övertygelser som bär Evangelisk Luthersk Mission. Magnus Hagström inleder serien med att visa på hur ELMs bibelsyn har sin
förankring i Jesu egen undervisning.
I en serie artiklar här i Till Liv ser vi närmare på några av de övertygelser som bär Evangelisk Luthersk Mission. Magnus Hagström inleder serien med att visa på hur ELMs bibelsyn har sin
förankring i Jesu egen undervisning.
INOM BIBELFORSKNINGEN FINNS i dag betydligt fl er forskare som försvarar Bibelns historicitet och som argumenterar för en högre syn på Bibeln än vad som var fallet under bibelkritikens glansdagar. Men även om många bibelforskare har mycket positivt att säga om Bibeln och dess trovärdighet betyder det inte att de nödvändigtvis accepterar Bibeln som Guds eget ord på samma sätt som det kommer till uttryck i till exempel Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
Jesu bibelsyn
För en kristen är Jesus utgångspunkten för efterföljelse, inte bara i moraliskt, läromässigt eller livsstilsmässigt hänseende, utan även när det gäller synen på Bibeln. Jesu bibelsyn blir utgångspunkten för hur den som vill bära hans namn vill se på Bibeln. Han bekräftar i sin lära en klassisk judisk syn på Gamla testamentet och visar genom sin undervisning och sitt liv på den bibelsyn som kommit att bli vägledande för hans efterföljare och hans kyrka. Låt oss se på några exempel.
I Matteusevangeliet 15:4 säger Jesus: ”Gud har sagt …”. Därefter följer ett citat från Andra Moseboken 20:12 och från Femte Moseboken 5:16 respektive 21:17. Jesus kallar här, liksom i många andra sammanhang, Gamla testamentet och Mose ord för Guds ord. Det är en utgångspunkt för hans undervisning om Gamla testamentet, hela Gamla testamentet – ”Tanach”, dvs. Skrifterna, är Guds ord.
I Matteusevangeliet 5:17 säger Jesus: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå. Jesus säger i sin undervisning att också detaljerna i Bibeln är tillkomna genom Guds ledning. Inte minsta prick ska förgå. Av det följer att Bibeln är en bok som ska studeras med noggrannhet och med hänsyn taget även till detaljerna. Gud har kontrollen också i det lilla.
Jesu ord – Guds ord
Det är egentligen ingen anmärkningsvärd undervisning om Bibeln som Jesus ger i de ovan nämnda sammanhangen. En hög syn på Gamla testamentet var en självklar del i den judiska traditionen och är så än i dag. Men det som följer i Nya testamentets skrifter blir mer och mer anmärkningsvärt för att komma från en jude i det första århundradet. Professor Hugo Odeberg har summerat det med orden: ”Jesus har bundit hela sitt verk vid Skriften.”1
För det första kallar Jesus sina egna ord för Guds ord. I Johannesevangeliet 3:34 säger han om sig själv att ”den Gud har sänt talar Guds ord”. Att på detta sätt jämställa sina ord med Guds ord måste ha väckt både vrede och bestörtning. Vi kan ana att det var för dessa och liknande utsagor som Jesus hamnade i konflikt med det religiösa och politiska ledarskapet i Israel.2
För det andra kallar lärjungarna Jesu ord gång på gång för Guds ord. Det är en naturlig fortsättning på deras tro på Jesus som Messias, Guds enfödde son. I Lukasevangeliet 5:1 står det: En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord … Detta kommer också till uttryck i Paulus ord till Timoteus: Skriften säger ju: Du ska inte binda ihop munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön.3 Paulus citerar först Femte Moseboken 25:4 och sedan ett Jesusord ur Lukasevangeliet 10:17. Vid tiden för tillkomsten av detta brev bör man alltså ha betraktat apostlarnas, och deras närmastes skrifter (Paulus talar ju här just om ”skrifter”, vilket säger något om evangeliernas tillkomsthistoria), som jämställda med Gamla testamentet.
För det tredje kallar Jesus apostlarna att förkunna Guds ord. I Lukasevangeliet 10:16 säger han till dem att ”den som lyssnar till er, lyssnar till mig”. Jesus ger apostlarna en mycket hög grad av delegation, kan man säga. Denna delegation syns också i hur han benämner den grupp av tolv män som han utväljer: apostlar (Luk. 6:13). Ordet ”apostel”, på hebreiska schaliach, betecknade ett befullmäktigat ombud. Endast de tolv ger Jesus denna benämning. Apostlarna var på ett speciellt sätt utvalda att vaka över den lära, det ord, som Jesus förde ut. I Första Johannesbrevet 4:6 talar Johannes om detta, att apostlarnas undervisning ligger i linje med Guds vilja.
För det fjärde erkänner apostlarna även i vissa fall andra förkunnares ord som Guds ord. Detta är kanske det mest anmärkningsvärda. I Andra Petrusbrevet 3:15–16 skriver Petrus: Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er i enlighet med den vishet han fått. Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Där finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv. Petrus likställer här Paulus ord vid ”de övriga skrifterna” (dvs. Gamla testamentet). Många av Paulus skrifter var alltså välkända under tiden för Andra Petrusbrevets tillkomst och ställs i fråga om auktoritet bredvid de klassiska judiska ”skrifterna” som varje jude visste var Guds ord. I Apostlagärningarna ser vi hur apostlarna inte skäms över att säga att de predikar ”Guds ord”. De hade ju fått Jesu fullmakt och höll sig till det som fanns i Gamla testamentet och det som Jesus sagt. Detta erkännande av Bibeln som Guds ord går alltså från Jesus och Gamla testamentet via apostlarna till de fyra evangelierna och via apostlarna till några av de medarbetare de hade till breven i Nya testamentet.
SLUTLIGEN BEKRÄFTAR OCKSÅ historien att Bibeln är något mer än en vanlig bok. Bibeln är förbjuden i många länder. När folk läser Bibeln händer det något. Det är som om en damm öppnas med ett vattenflöde som inte kan stoppas. Bibelordet berör, förändrar, nyskapar, bryter ny mark. Det är ett levande och verksamt ord.4 Det är Andens svärd, Guds eget Ord. Det beskär oss och ger oss en rätt bild av Gud och vår egen situation, både vår synd och Guds nåd. Historien om hur människor förstått och tillägnat sig Bibeln är därför nästan lika intressant som Bibelns tillkomsthistoria. Det växer alltid liv i fotspåren på honom som talat där.
MAGNUS HAGSTRÖM
lärare, Munka Ljungby