Jesus talade ofta i liknelser – genom en berättelse om något vardagligt fick han lyssnarna att fundera. Kan detta handla även om mig? Inte är väl jag en förlorad – eller en missnöjd son?
Are you lost? Den skotska accenten är omisskännlig och låter komisk när mina semestrande kollegor får frågan: ”Är ni vilse?” Men frågan kan ställas till oss alla och är på allvar: Är du vilse eller förlorad? Eller är du återfunnen som den förlorade sonen?
Pengarna och livet!
”Far, ge mig min del av egendomen!” Kravet är enkelt men rymmer en tragedi. Ett arv kunde inte fördelas innan fadern var död, alltså innebar sonens begäran en önskan om pappans frånfälle. Det otänkbara sker. Sonen får pengarna och från den stunden var hans far död för honom och han får leva med konsekvenserna av det – ett miserabelt liv medan pengarna räcker och fullständig förnedring när pengarna är slut. Han hade önskat sin fars död, han ville bli fri. Han fick sin frihet men blev fånge i sig själv. En jude hade inte kunnat sjunka djupare än vad han gjorde när han fick vakta de orena svinen.
Riktiga män springer inte
Men pappan var inte död. Han levde och han längtade efter att den förlorade skulle bli återfunnen. Familjen hade vanärats fullständigt av det som hade hänt, men det enda pappan önskade var att hans yngre son skulle komma tillbaka. Så han gick och spanade. Varje dag gick han genom byn och såg ut över slätten för att se om hans älskade son skulle komma.
En judisk man på bibelns tid springer inte. Han skrider fram i värdighet i sin ankellånga mantel. Men liknelsens far springer. Inte nog med att han hade förödmjukats en gång av sin son. Nu springer han dessutom, han rusar bygatan fram med grannarna stirrande för att möta den som hade orsakat honom så mycket lidande.
Vem är vem?
Bland dem som lyssnade till Jesus var fariséerna och de skriftlärda som ständigt kritiserade honom för att han tog emot syndare och åt med dem. De hade inte önskat sin far (Gud) död, så som den yngre sonen. De hade stannat kvar hemma och gjort allt det de trodde att Gud förväntade sig av dem – till och med mer än han hade begärt. De klagade på att Jesus tog emot syndarna när de kom tillbaka från sina syndiga liv och blev behandlade som kungar.
Du kanske har läst den här liknelsen för första gången eller för tusende. Håller du med den äldre sonen om att pappan handlade fel? Märker du i så fall att du tillhör målgruppen för liknelsen – de som kritiserar Jesus för att han älskar människorna så mycket att han går i döden för dem?
Eller identifierar du dig med den förlorade som blev återfunnen? Du inser att du har ’dödat’ Gud i ditt liv och slösat bort allt du fick på ett sätt som förnedrade honom ännu mer.
Den insikten har Gud gett dig och den är en nollpunkt. Därifrån kan det bara gå uppåt – hemåt. Redan när du i tanken har formulerat ditt: ”Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son” – redan då kan du höra ljudet av hans snabba steg och dina uttänkta ord dränks i hans: ”Min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
Stefan Nyholm, redaktionssekreterare och informatör, Partille