I Lausanne 1974 enades kristna ledare från många länder – utifrån en tilltro till Bibelns auktoritet som Guds sanna ord – om ett gemensamt dokument, Lausannedeklarationen. I Kapstaden i Sydafrika hölls 16–25 oktober i år den tredje Lausannekongressen.
Berget Table Mountain reser sig majestätiskt utanför fönstret. Jag är i Kapstaden, Sydafrika, som en av 4200 kristna ledare från 197 länder som möts på Lausanne III under mottot: Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor. 5:19). Aldrig tidigare i kyrkans historia har kristna från så många länder mötts.
Bakgrund
Lausannerörelsens historia går tillbaka till 1960-talet. Billy Graham, dåtidens mest kände evangelist, kallade samman evangeliska ledare till flera olika möten om mission. Den nya tidens möjligheter innebar att kyrkan för första gången i världshistorien skulle kunna nå hela världen med evangeliet. Samtidigt var det en värld med växande social, politisk, ekonomisk och religiös oro; problem som den kristna kyrkan också måste adressera och engagera sig i.
1974 kallade därför Billy Graham samman till den stora kongressen i Lausanne, med 2700 deltagare från 150 länder. Kända förkunnare och teologer som John Stott, Francis Schaeffer och Samuel Escobar medverkade. Under tio dagar av bön, studier och samtal tog visionen form: ”The Whole Church taking the Whole Gospel to the Whole World.”1
Kongressen fick ett enormt genomslag och har skrivit in sig i 1900-talets kyrkohistoria. Åtminstone fyra aspekter gjorde det första Lausannemötet unikt.
1. Bredden av kristna
Aldrig tidigare hade evangeliska kristna från så många länder, folk och språk, så många kyrkor, samfund och missionsorganisationer kommit tillsammans. Och mer än så – ställt sig tillsammans i en överlåtelse att nå hela världen med evangeliet om Jesus Kristus.
2. En gemensam grund
Baptister, lutheraner, pingstvänner, kalvinister, metodister … Deltagarna kom från många olika evangeliska sammanhang, med olika övertygelser i många frågor, men också med ett tydligt gemensamt centrum.
Under mötets gång formulerade John Stott (anglikansk präst i London) Lausannedeklarationen, som i 15 kärnfulla punkter presenterar kristen tro och det kristna missionsuppdraget. Med knivskarp precision formuleras tron på Kristus som världens ende Frälsare, Bibeln som Guds sanna ord och kallelsen att ge evangeliet vidare.
Den apostoliska trosbekännelsen, som vi bekänner varje söndag, fångar långt ifrån alla delar av vår kristna tro; den sammanfattar dess centrum. På liknande sätt är det med Lausannedeklarationen.
3. Helhetssyn evangelisation
En fråga som plågade den kristna kyrkan under 1900-talet var relationen mellan evangelisation och socialt ansvar, och på många håll uppstod en felaktig polarisering. Vissa kristna (mer liberala) engagerade sig i socialt arbete för att avhjälpa människors nöd, medan andra (mer konservativa) engagerade sig i människors frälsning. Men måste det vara antingen eller – gjorde inte Jesus både och?
Lausannedeklarationen lyfter fram den balans som finns i Bibeln och formulerar det så här:
”Vi bekänner både våra försummelser och att vi ibland har betraktat evangelisation och socialt ansvar som oförenliga med varandra. Fastän försoning mellan människor inte är detsamma som försoning med Gud, social handling inte detsamma som evangelisation och politisk frigörelse inte detsamma som frälsning, så erkänner vi dock att både evangelisation och socialt och politiskt engagemang tillhör vår kristna plikt. Båda är nödvändiga uttryck för vår kärlek till nästan och vår lydnad för Jesus Kristus.”
Evangelisation och socialt ansvar hör samman i kyrkans mission, samtidigt som deklarationen också är tydlig med att för församlingen är evangelisationen primär.
4. Strategiskt tänkande
För att nå världen med evangeliet har vi ett ansvar att tänka strategiskt. Ett exempel på det är Ralph Winter, som introducerade begreppet ”onådda folkgrupper”. Det har sedan 1974 varit till mycket stor hjälp för att se vilka områden och folk i världen som återstår att ge evangeliet.
Utifrån kongressen i Lausanne uppstod en rörelse, inte en formell organisation, av människor över hela världen som utifrån Lausannedeklarationen vill mobilisera Guds folk att nå vidare med evangeliet. Konferensen i Lausanne blev startpunkten för en förnyad missionsiver världen över.
Vägen vidare
1989 samlades man till Lausanne II i Manilla, Filippinerna, vilket summerades i Manillamanifestet. Och nu möts man alltså till Lausanne III i Kapstaden och enas där kring ett dokument som heter Cape Town Committment.
En svensk Lausannekommitté bildades 1975, vilken 2001 gick upp i Svenska Evangeliska Alliansen (SEA).2 Vi är sedan dess Lausannerörelsens svenska gren och kontaktpunkt och står med uppdraget att mobilisera svensk kristenhet. Vi vill vara en resurs för enskilda och församlingar och en röst för kristen tro i världens mest sekulariserade land.
Stefan Gustavsson,
generalsekreterare i SEA, Stockholm
1. Översättning: Hela kyrkan bär hela evangeliet till hela världen.
2. Läs mer om SEA på www.sea.nu, där finns också de tre Lausannedokumenten på svenska. Mer om Lausannerörelsen finner du på
www.lausanne.org.