Låt dig utmanas av Filipperbrevet till att ha en så nära gemenskap med kristna syskon att vänskapen tål både förmaning och tillrättavisning.
Filipperbrevet brukar kallas ”glädjens brev”. Trots att Paulus sitter fängslad när han skriver,1 troligen i Rom, är tonen ljus och glad brevet igenom.2 Han skriver om sin glädje,3 men också att han vill hjälpa filipperna till framsteg och glädje i tron. När den kristna tron eller det kristna livet framställs eller uppfattas som något tråkigt – då kan man utgå från att bilden som ges är falsk, att förkunnelsen förfelats.
För Paulus är evangelisation att sprida glädje. I vår tid där så mycket handlar om nöje och underhållning tror jag att Filipperbrevet kan få bidra med något annat. För glädje är mer än yta och tidsfördriv. När Paulus skriver till sina kristna syskon i Filippi är det inte för att bemöta falska lärare eller läror (som t.ex. i Galaterbrevet), eller för att presentera sig eller sitt budskap (som t.ex. i Romarbrevet). Paulus skriver för att tacka för hjälp och stöd och för att uppmuntra till fortsatt växt i tron och fortsatt gemensam kamp för evangeliet.4
En kommentarförfattare säger att Filipperbrevet kan klassas som ett ”kristet vänskapsbrev med förmanande karaktär”.5 Det är en ganska god klassificering. Det finns en djup vänskap mellan Paulus (och Timoteus) och mottagarna, församlingen i Filippi och dess ledare. Paulus längtar till Filippi, inte främst för att jobba, utan för att få träffa dem alla igen.6 Glädjens brev är vänskapens brev.
Men så var det det där med ”förmanande karaktär”. Jag har skrivit hundratals brev de senaste åren. Korta och långa, elektroniska och på papper. De flesta av dem skulle nog kunna klassas som ”vänskapsbrev”, men bara några få gånger har jag skrivit förmaningar – och de gånger jag gjort det har det varit med ganska stor vånda.
Paulus kombinerar vänskap och tillrättavisning på ett enkelt, frimodigt och utmanande sätt i Filipperbrevet. Han hänvisar inte till sin apostlaauktoritet (som i t.ex. Rom., Gal. och 1 Kor.) utan till Kristi exempel,7 sitt eget (!) exempel8 och till vad de kristna i Filippi redan tagit emot och lärt.9
Kan Filipperbrevet utmana dig och mig att våga ha en så nära gemenskap med kristna syskon – en god och kärleksfull vänskap, som också skulle klara av förmaning och tillrättavisning?
Kanske kan vi komma dit om vi vågar läsa Filipperbrevet som riktat till var och en av oss personligen: Var så till sinnes! Be! Gläd er! Lev nu på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium!10
Erik J. Andersson, missionsföreståndare i ELM
1. 1:7, 12–14 2.
2:17–18, 27–29
3. 1:4, 18
4. 1:27–30
5. Gordon Donald Fee (f. 1934).
6. 1:8
7. 2:5–11
8. 3:17; 4:9
9. 2:1–2, 12–16; 4:1
10. 1:27; 2:5; 4:4–6