”För en kristen ligger alltid det bästa i framtiden! Också som missionssällskap får vi förvänta oss att Gud ska fortsätta välsigna.” ELMs missionsföreståndare höll i samband med 100-årsjubileet ett tal som
kan vara utgångspunkt för kommande år.
Gud har givit växt och välsignelse genom ELM under hundra år. På svensk mark och ute i världen. Det finns anledning till stor tacksamhet. Det finns också sådant som varit smärtsamt. Abraham var ett hundra år när hans son Isak föddes (1 Mos. 21:5). Det hade varit svårt och tungt många gånger i Abrahams liv. Han hade gått i tro, men han hade fått vänta och väntade fortfarande på många av löftenas uppfyllande.
Jag tror att Gud vill använda ELM, jag tror Gud kan använda ELM och jag hoppas att de första hundra åren varit för oss en god fostran för framtida uppgifter i Guds rike. Vi vet inte vad som väntar men vi vet att ”före går Herren, med segerns baner” (LH 240:2).
Jag önskar jag kunnat ge ett färdigt koncept – ”Åtta steg för framgång i Guds rikes-branschen.” Men den typen av koncept är sällan särskilt fruktbara. I stället vill jag dela några tankar om ELMs identitet och skissa något inför framtiden.
När det gäller ELMs identitet vill jag utgå från de fyra nyckelord i våra stadgar som IVS-gruppen (Identitet – Vision – Strategi) lyfter fram i det samtalsunderlag som finns med i jubileumsskriften ”I Jesu spår”. I ELMs stadgars § 1, som är oförändrad sedan hundra år tillbaka, återfinns orden
Bibeln, Kristi kyrka, evangelisk och luthersk.
Bibeln – en del av ELMs identitet
Omkring förra sekelskiftet blåste förändringens vindar över svensk kristenhet. Förtroendet för Guds Ord som Guds Ord ifrågasattes. Det blev bakgrunden till vår smärtsamma födelse. Att stå upp för Bibeln, hela Bibeln, blev en del av vår identitet.
Låt oss inte förlora detta – jag tror att risken finns. Den största faran är att vi inte läser. Den finländske förkunnaren Johan Candelin höll vid ett stormöte för ett tiotal år sedan upp Bibeln i luften och frågade: ”Vilka tycker att det här är en bra bok? Vilka tycker det är världens bästa bok?” Alla räckte upp handen. Men när han frågade: ”Hur många har läst hela?” Då var det bara en tredjedel som kunde räcka upp handen.
Låt oss vara bibeltrogna, bibelburna, bibeldrivna och bibelinspirerade bibelläsande vänner!
Kristi kyrka – en del av ELMs identitet
Vi är en del av Kristi kyrka. Den kyrkan består av alla som är döpta och tror. Eller som reformatorn Martin Luther uttryckt det: ”Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare lov, vad kyrkan är: hon är nämligen de heliga troende och ’fåren, som höra sin herdes röst’.”
Att Kristi kyrka är en del av vår identitet innebär att vi erkänner att vi har syskon på många håll i olika traditioner, och samtidigt att medlemskap i vår organisation – eller någon annan – inte per automatik innebär medlemskap i Kristi kyrka. Det är dopet och tron som frälsar.
Låt oss fortsätta tacka Gud för att Han bygger sin kyrka på jorden och be Honom att visa hur Han vill använda oss i det bygget.
Evangelisk – en del av ELMs identitet
Förkunnelsen av rättfärdiggörelse genom tron är en del av vår identitet. Där har vi grunden för vårt barnaskap och det är den grund till vilken vi kan återvända gång på gång. Detta glada, befriande budskap vill vi proklamera.
Evangelisk betyder att vi i Bibeln
finner både lag och evangelium, men betonar och tackar Gud för att evan-geliet överträffar lagen och räcker som enda grund för frälsningen.
Låt oss fortsätta vara evangeliska i varje god bemärkelse!
Luthersk – en del av ELMs identitet
Vi har ett rikt arv att förvalta i det som Martin Luther och reformatorerna lämnat vidare i förståelse av Bibelns ord. Vi har ett rikt arv att förvalta i det som Carl Olof Rosenius och hans samtida i den nyevangeliska väckelsen lämnat vidare till oss. Här finns så mycket som präglat oss och gjort oss till den rörelse vi är.
I kristenheten har vi något att visa de andra, något att tillföra, dela med oss av. Det sker när våra sångböcker beställs långt utanför våra egna kretsar, när Till Liv läses i kristna hem runt om i landet, och när kristna ungdomar från många olika håll upptäcker våra läger och vår bibelskola.
Här finns en utmaning, för omgivningen såg annorlunda ut på 1500-
talet, på 1800-talet och på 1900-talet. Att gott förvalta det lutherska arvet och det rosenianska arvet kan aldrig bestå endast i nytryck av gamla skrifter. Vi måste göra vår läxa mycket bättre, mycket djupare. Det finns en risk att vi börja tala om vår egen tradition, förkunna om vår tradition – i stället för att följa kallelsen och förkunna i den traditionen och själavårda (möta människor) kanske inte med, utan som våra fäder och mödrar gjorde.