Som det upphettade järnet i hyttan är både eld och järn men ändå ett, så är Jesus både Gud och människa. Frågan om vem det lilla nyfödda barnet i krubban egentligen är, är viktigare än man först kanske tänker. På den hänger vår kristna tro och hela vårt hopp om förlåtelse och gemenskap med Gud.
Under julen firar vi att Gud har blivit människa. Detta är ett av de stora mysterierna i den kristna tron. Vem är Jesus? Kan verkligen Gud och människa samsas i en person?
Ända sedan urkyrkans tid har det stridits om vem
Jesus är och vad hans uppgift är. En tidig utmaning kom från gnosticismen. De förkastade Gamla testamentets Gud som ond men såg kärlekens Gud i Nya testamentet.1
Man gjorde även en skarp åtskillnad mellan kroppsligt (ont) och andligt (gott) och såg människans frälsning som själens befrielse från kroppen genom en särskild insikt (gnosis) som Kristus hade kommit för att delge människorna. Här ställs frågan om Jesu person och uppdrag i blixtbelysning.
Jesus – treenig Gud
På 300-talet efter Kristus ställdes frågor som främst kom att handla om utmaningen från arianismen. I fokus stod frågan om hur man skulle förstå Treenigheten och Jesu förhållande till Fadern.2 Huvudpersonerna var biskoparna Athanasius och Arius, båda från Alexandria. Athanasius och större delen av kristenheten hävdade att Jesus var av samma väsen som Fadern, medan arianerna menade att Jesus var av liknande väsen.3 Det var den ortodoxa formuleringen som kom med i trosbekännelsen som antogs vid konciliet (kyrkomötet) i Nicea, år 325 f.Kr. Striden var dock inte över förrän ett nytt koncilium år 381 i Konstantinopel befäste Niceamötets beslut.
Jesus – hela skapelsens Frälsare
Vilken betydelse har det egentligen om vi tror att det är Gud själv som föds i stallet eller ”bara” Guds Son? Enligt kejsar Konstantin (d. 337) var det ”små och mycket betydelselösa frågor”, men för de troende hade det all betydelse i världen. Är Jesus inte fullt ut Gud kommer ju frälsningen från någon som inte är Gud och frälsningen handlar ju om att hela skapelsen en dag ska återlösas och människan befrias från Satan, synden och döden.4 Men om Frälsaren själv är en del av skapelsen – hur ska han då kunna frälsa den? Det vore att sätta hoppet till något skapat. Nej, räddningen kan bara komma från den som är radikalt annorlunda – från Gud själv. Och därför är frågan om vem som föds i stallet en fråga på evigt liv och evig död!
100 % människa och 100 % Gud
Samtidigt är det centralt att Guds Son också är fullt ut människa, och det var förståelsen av Jesu mänskliga och gudomliga natur som gav upphov till nästa infekterade strid. I början av 400-talet fick patriarken av Konstantinopel, Nestorius, problem med att man kallade Maria gudaföderska. Hans skarpaste motståndare blev den hetlevrade biskopen Kyrillos av Alexandria.
Nestorius var noga med att skilja på Jesu mänskliga och gudomliga natur. Han ville inte gå med på att Maria födde Jesus till hans gudomliga natur utan bara till den mänskliga: ”Att kalla Maria Guds moder vore att säga att Maria födde sin skapare, och det var orimligt”.5 Nestorius tänkte sig att två naturer samsades i en kropp men att de var skilda liksom man och hustru blir ett kött i den sexuella föreningen men likväl är två personer. Så när Jesus lider gör han det till sin mänskliga natur – när han gör under gör han det till sin gudomliga natur.6
På det svarade Kyrillos att man inte fick göra en så skarp åtskillnad mellan Kristi två naturer. Snarare skulle man förstå föreningen mellan Jesu mänskliga och gudomliga natur som elden och järnet: när järnet blandas med elden blir de båda oupplösligt förenade samtidigt som elden förblir eld och järnet järn. Det var denna syn på Jesus som gick segrande ur striden genom ytterligare två koncilier, det i
Efesus 431 och det i Chalcedon 451.
Fira jul – fira att Gud har blivit människa
När vi samlas runt barnet i krubban, eller hör ”O helga natt, o helga stund för världen, då gudamänskan till jorden steg ner”, eller lyssnar till julläsningarna, så är det inte godtyckligt valda ord som vi kan handskas med hur som helst. Det handlar inte om teologiska spetsfundigheter, utan om människans frälsning. Ingen annan än Gud kan frälsa människan. Men ”det som inte har blivit antaget kan inte heller frälsas” som en av kyrkofäderna uttryckte det. Alltså, om Jesus inte var fullt ut människa innebär det att det finns någon del av den mänskliga naturen som inte omfattades av Guds frälsning, och då är det kört för oss. Men nu tror vi att ”Jesus Kristus, sann Gud född av Fadern i evighet, och samtidigt sann människa född av jungfrun Maria” är vår Herre.7 Det betyder att varje människa kan räddas och att varje del av människan kan helgas.
Betoningen på Jesus som ”uppenbarad i två naturer … oupplösligt och oskiljaktigt”8 omintetgör samtidigt den gnostiska uppdelningen mellan andligt och materiellt. Det är inte så att världen och människan är uppdelad i en bättre (andlig) och en sämre (materiell) del, utan både det andliga och det materiella är skapade av Gud och kan bli till hans ära genom bön och tacksägelse9 liksom människan varje dag ska helgas till större gudslikhet.10 Även en fest kan vara en lovsång.11 Låt oss därför, när vi äter våra julbord och delar våra klappar, fira att Gud har blivit människa för att rädda sin skapelse – och bjuda in andra till att dela vår glädje.
Daniel Ringdahl, predikant, Stockholm
1. Jonas Gardell gör en liknande nutida tolkning i boken Om Gud.
2. Se Händelser som påverkat kristenheten, Till Liv 1/2010 av Bengt Hägglund.
3. En liknande lära har idag Jehovas Vittnen.
4. Rom. 8:19–23
5. Se Peter Halldorf, 21 Kyrkofäder, Cordia, 2000, s 226.
6. Se Carl Henrik Martling, Kyrkans tjugo sekler, Artos, 2007, s. 82–83.
7. Se Luthers förklaring till andra trosartikeln. Jämför t.ex. Fil. 2:5–11 och Hebr. 1:1–3.
8. Chalcedon, 451, ur Martling, s. 87.
9 . 1 Tim. 4:4–5.
10 . 2 Kor. 3:18.
11. Neh. 8:9-–12.