Vad är det för särskilt med förmaningarna i Nya testamentet? Ersätter de Guds bud? Nej, de vill påminna oss om att Jesus burit vår synd och levt ’det perfekta livet’ – och nu kallar oss att tro på honom och ta efter honom.
Vi möter Förmaningarna i apostlarnas brev. Men det kan hända att vi suckar över dem. För de påminner om Guds bud. Och – om vi är ärliga – vet vi att dessa kan vi inte hålla. Vi hör vad Gud säger: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft” och ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”.1 Men detta kan vi inte klara. Det onda tar överhand. Vi ger buden rätt, men vi kan inte hålla dem. De dömer oss. Så är det med oss.
Redan räddade Men nu har det hänt något som ändrar hela läget. Gud har sänt sin Son Jesus till oss. Han har kommit för att rädda oss. Han har blivit en av oss. När han mötte den Onde vann han. Han har levt i renhet och godhet, just så som vårt liv är menat. Fast han själv är ren och rättfärdig har han tagit på sig våra synder. Han har låtit sig dömas och dött på ett kors. Han har sonat vår skuld. Han har vunnit över döden och stått upp med nytt liv.
Nu kommer detta till oss som glada nyheter. De liknar dem som vi får höra när läkarna har lyckats framställa ett nytt läkemedel. Det kommer i TV-nyheterna. Det står i tidningen. Och det kan vara närgånget, det kan röra oss själva. I alla fall är det så med det som Jesus har gjort. Det är för oss alla. Han har gjort det som vi inte kunde. Han har gått i vårt ställe. Han har besegrat våra fiender. Han har sonat vår skuld. Han har skaffat oss ett nytt liv!
Det var med denna nyhet apostlarna gick ut. Det var den de lät människorna höra på varje plats dit de kom. Det är den de lyfter fram i sina brev. Deras ord vibrerar av glädje. Det märks på Petrus: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.”2 Och det märks på Paulus: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.”3
I breven upprepar apostlarna dessa glada nyheter. De vet att vi behöver höra dem om och om igen. Det är så vi vågar tro att Gud för Jesu skull tar emot oss sådana vi är och gör oss till sina barn med honom. Detta som Jesus har gjort – dött och uppstått – det skall nu omsättas i oss. Därför är vi förenade med Jesus, döpta till honom och indragna i det som han har gjort – nu är vi kallade att leva det nya livet i och med Kristus.4
Lev det nya livet
Här sätter maningarna in. De driver oss till att döda och lägga bort det gamla onda. De driver oss till att klä på oss det nya som Herren Jesus har skaffat. Vi kan ta fram ett stycke ur Kolosserbrevet och ge akt på nyckelorden: ”Ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud … Döda därför era begär som hör jorden till, otukt, orenhet, lidelse, lusta och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet och ondska … Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.”5
Lev med förebild
Förut när vi hört Guds vilja i budorden har vi upplevt vår vanmakt. Men nu är läget förändrat. Nu har Jesus kommit. Nu är vi förenade med honom. Nu ger han oss sin helige Ande. Nu manar Anden oss att gå in i denna hälsoprocess, att lägga bort det gamla onda och klä oss i det nya från Herren Jesus.
Då börjar vi bli avbilder av vår Skapare, såsom det var med de första människorna i begynnelsen. Vi börjar likna Jesus sådan han var när han gick här på jorden. Vi får ta på oss de ”kläder” som han gick i när han levde ibland oss: ”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.”6
Det var just dessa egenskaper som kännetecknade Jesus när han gick omkring i landet.
Han var barmhärtig. Han målade sig själv i liknelsen om den barmhärtige samariern. Nu skall vi handla på samma sätt mot dem som vi möter och har att göra med.
Han var god. Gud ensam är god, och som Guds Son hade Jesus denna godhet. Nu skall hans godhet prägla oss så att vi gör det goda.
Han visade tålamod med ”synderskan” i Simons hus. Nu kallar han oss att visa tålamod mot dem i vår omgivning som felar.
Så är det med Jesus. Han blir vår idol som vi vill likna. Men han är mer än så eftersom han har ’lämnat kvar sina kläder’ till oss. Det är dem Guds Ande visar oss och uppmanar oss att ta på oss. Vi kallas att leva i Jesu kraft. Det är en process. Det är en kamp mot vår gamla människa och mot ondskans andemakter. Själva kan vi inte klara denna kamp, men Herren Jesus ’lånar’ oss den rustning som han har använt när han kämpade och segrade för oss.
Lev tillsammans, med Jesus
Förmaningarna är konkreta och närgångna. Det märker vi när vi försöker praktisera dem. Men hur ska vi göra när vi ser att andra i vår omgivning felar? Vår egen reaktion är att gå på dem med kritik. Men nu är vi kallade att följa Jesus.7 I evangelierna ser vi hur han gjorde. Eftersom han själv var ren och god kunde han ha ställt sig på ett högre plan och dömt dem som hade felat. Men det gjorde han inte. Han dömde inte kvinnan som hade begått äktenskapsbrott.8 Han har tagit på sig våra fel och nederlag. Därför får vi nu komma till honom sådana vi är och be om nåd och förlåtelse. Om vi gör detta ser vi att vi befinner oss på samma plan som de felande i vår omgivning. Och när vi ser detta, då ger Jesus oss nåd och kraft i vårt umgänge med våra medkristna. Hans Ande hjälper oss. Han hjälper oss att uppmuntra de missmodiga, ta oss an de svaga och upprätta dem som har felat.9
Gustav Börjesson, prost, Sätila
- 5 Mos. 6:5 och 3 Mos. 19:18
- 1 Petr. 1:3
- Ef. 1:5
- Rom. 6:3ff.
- Kol. 3:3–10
- Kol. 3:12
- Gal. 6:2
- Joh. 8:11
- 1 Tess. 5:13f.