Nästan allt i vårt materialistiska samhälle handlar om pengar. Vi köper kläder, mat, bilar, elektronik, resor m.m. och i allt handlar det om att få så mycket som möjligt för pengarna. Samtidigt inbillar vi oss att vi är lyckliga.
Även den som vill vara kristen lever ungefär på samma sätt som övriga i omgivningen. Ibland tänker jag att det nog aldrig funnits så många egoister i vårt land som nu. Trots att vi lever på nåd och ser människor i vår värld som svälter ihjäl eller säljer sina kroppar för att överleva, så bryr vi oss ganska lite.
Kläder har nog aldrig varit så billiga som i dag. Tillverkningen sker på många ställen i världen i fabriker där kvinnor och barn tvingas slita som slavar under vidriga omständigheter. Egentligen bryr vi oss inte så mycket om hur det hela går till. Vi har nog ofta släppt kontrollen. Även i Sverige förekommer det att man importerar arbetskraft som utnyttjas på orättfärdigt sätt. Till Norrland kom förra året trettio arbetare som skulle plantera skog, med löfte om avtalsenliga löner. Dessa duktiga personer grundlurades så att de inte ens hade pengar till att återvända hem. Arbetsgivaren uttalade sig i TV, och på frågan varför de fick betala stora summor för att bli anställda svarade han att ”sådana människor kan man inte lita på”. Har denne oseriöse företagare fått något straff? Hur är det med samvetet? Slaveriet är inte avskaffat.
Bibeln visar att man i tider med sämre materiella tillgångar ändå avsatt mycket resurser till konst och kultur i allmänhet. I Sverige i dag måste vi i nästan allt räkna med ekonomisk lönsamhet. Det är mycket av vår tillverkning som vi upplevt fint och värdefullt men som inte längre lönar sig. Vi har haft textilkonst som verkligen haft högt anseende i världen men lagts ned. Konst i glas görs snart inte mer och Rörstrands och Gustavsbergs fina porslin är inte längre lönsamt att tillverka. För mig är detta tecken som visar att en ny sorts fattigdom håller på att breda ut sig.
Vi kan i våra biblar t.ex. läsa i Andra Mosebok 31 om hur Gud kallade människor som uppfylldes av Guds Ande med vishet och förstånd, med kunskap och skicklighet i allt slags hantverk. Arbeten gjordes i guld, silver, trä, textil och vävnader. Mitt under vandringen i öknen utfördes detta därför att människorna var ledda av Guds Ande i vardagliga bestyr.
Vi kan läsa att när Israel fördes bort till fångenskap i Babel så togs också guld och silver från Salomos tempel. När sedan templet återuppbyggdes så återfördes 5 400 guld och silverföremål.
Från 400-talet f.Kr. har vi berättelserna i Esters bok. Där beskrivs det hur Ester blev kung Ahasveros (Xerxes 1) drottning och gemål. De bodde i Susans borg. I deras trädgård hängde vävnader i linne, bomull och mörkblått tyg i ringar av silver på pelare av vit marmor. Soffor av guld stod på golv av grön och vit marmor. Det var verkligen en högt stående konstnärlig kultur.
Vem hade lärt människorna att ta vara på och göra allt detta fina om inte Gud själv? Vi inbillar oss att vi i vår tid kan mycket och på en del områden görs stora framsteg, men om människan slutar att räkna med Gud så går det illa. Många tecken i vår tid pekar på att vi i Sverige ’går tillbaka’ därför att vi inte räknar med Gud.
I de sista dagarna ska det bli svåra tider, säger Bibeln. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud … (2 Tim. 3:1–4).
Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten (2 Tim. 2:19).
Nils-Göran Nilsson, Åstorp