Många filmer har byggts upp kring temat ”kampen mot det onda”. Och nästan varje deckarserie handlar om hur de (mestadels) goda och rådiga poliserna ska hitta den ondskefulle gärningsmannen. Det hela avslutas vanligen med att en person åker iväg i polisbil till ett icke beskrivet, men underförstått rättmätigt straff. Det är inte svårt att förstå varför dessa filmer och serier är så populära, de talar till vårt samvete och vår känsla för rätt och fel. Vi önskar att det goda ska vinna och det onda straffas.
Problem uppstår emellertid om man använder underhållningsvärldens svartvita bild av en fiktiv verklighet för att förstå alla de stora och komplexa händelser som fyller tidningar och nyhetsprogram. Det skulle onekligen vara behändigt om filmvärldens enkla modell för att sälja spännande historier hade fungerat som ett effektivt redskap för att förstå verkligheten. Tyvärr är det inte så, även om det är så nyheter ofta förpackas.
När vi ser två barn bråka är orsaken sällan bara den enes fel. Vid konflikter på arbetsplatser gäller samma sak – det är sällan fruktbart att ägna tid och kraft åt att försöka reda ut vem som har gjort fel i alla detaljer. Av erfarenhet vet vi att det inte är så enkelt.
På en internationell nivå, med händelser som till exempel väpnade konflikter, är komplexitetsnivån ännu mycket högre. 100-tals eller kanske 1000-tals människor har varit delaktiga i att skapa ett invecklat händelseförlopp. Tillgångar i form av naturresurser står ofta på spel, mäktiga multinationella företag har intressen och alla lånar pengar av banker. Till detta kommer alla de enskilda människornas egna intressen, människor som antagligen inte kan delas upp i goda på ena sidan och onda på den andra sidan. Det skulle inte bli ett enkelt jobb att reda ut vilken som är den goda sidan och vilken som är den onda.
Vänder vi på det kan vi konstatera att det land som är berett att använda miljarder på militära insatser knappast gör det av ren välvilja. När Frankrike för en tid sedan skickade trupper till den kaotiska Centralafrikanska republiken var det inte många som visste att deras företag (i synnerhet Areva1) har ekonomiska intressen i denna forna franska koloni.
Det synsätt jag här visar på gör nyheterna mindre svartvita. Men jag vill ändå uppmuntra alla att utvärdera om det jag skriver är rimligt. En av anledningarna till att det som förmedlas via vanliga nyhetskanaler ofta skapar en felaktig bild tycks mig vara att vi, när den ena sidan i en konflikt utmålas som ond, automatiskt lockas att anta att den andra sidan är god. Många människor tänker att eftersom Hitler och nazisterna var extremt onda så var de som stoppade dem goda. Visst var det bra att Tredje riket krossades, men av det följer inte som logisk slutsats att de som besegrade det var goda.
Som kristna är vi tjänare av sanningen, och den kristnes kallelse sträcker sig också utanför kyrkdörren, ut i den värld som det är bra att kunna förstå både andligt och kulturellt, men också politiskt. Det är värt att notera att aposteln Johannes skriver: ”… hela världen är i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19). Som kontrast till detta inleds versen med: ”Vi vet att vi tillhör Gud …”
Jakob Birgersson, predikant, Sunne
1. Franskt, multinationellt företag som arbetar med energiproduktion.