En okänd Gud är ute på stan. Han går på gator och torg, i parker och köpcentra. Han gör sina spår, och han söker.
Tar man en promenad i centrum av den stad där jag bor, Malmö, kan man se spår av mycket. Vad man ser beror till stor del på en själv. Någon ser sönderslagna busskurer, nedklottrade husväggar och sönderskruvade och förmodligen stulna cyklar där någon annan ser nyplanterade tulpaner och färgglada markiser mot solhettan. Vi ser spår av vad människan gör – eller ställer till med. Vi ser spåren av den tudelade människan som bär så mycket av både ondska och godhet i sig.
Sällan letar vi efter vad vi kan se av Gud på gator och torg. Kan man över huvud taget se Gud i staden? Är staden inte just koncentratet av människans påfund, en blandning av gott och ont – men mest av ont? Var finns spåren av Gud i stadens röra? Visst är staden något där människan har varit med i stort sett i allt. Människan har byggt husen, människan har planerat vägar, gator, parker och torg, människan väljer att ta bilen eller bussen till jobbet, och människan väljer var hon handlar sin mat. Finns Gud med i detta?
Ja, det kan man nog säga: Gud finns med här. Man skulle till och med kunna säga att Gud vill staden. Han vill dess koncentrat av mänsklig samverkan och mänsklig uppfinningsrikedom. Han vill, som vi ber i fastetidens förbön ”Litanian”, välsigna allt gott verk, det som det finns så mycket av i en stad.
Tänk på alla goda möten mellan människor på caféer, i parker, i busskurer och affärer – där någon vänder sig mot en medmänniska med ett leende eller ger ett hjälpande handtag. Visst är Gud med i staden! Visst välsignar han dessa leenden som ett gott verk!
Min fru och jag går ofta till Konserthuset här i stan och lyssnar på Malmö Symfoniorkester. Vi njuter av musiken och vi tror att det är något Gud vill att vi ska göra. Kanske vill han särskilt att vi ska njuta av musik som är framförd just i stunden av levande musiker – den mänskliga interaktionen är något viktigt. Så finns det teatrar, biografer, kvarterskrogar med kvartersmusiker – så mycket av kultur att ta till sig av! Visst kan man ställa sig frågan om Gud verkligen kan vara med i allt detta – men det viktiga är att Gud gett oss förmågan att både uttrycka oss i kulturella sammanhang – genom musik eller teater till exempel – och att lyssna till, njuta av och analysera det vi tar del av. Att ta med sig Litanians bön om att Gud ska ”välsigna allt gott” verk är att ställa in sig på hans våglängd i detta möte.
Malmö stad har köpt in och kommer att sätta in några 25 meter långa ’superbussar’ på särskilt trafikerade linjer, vilket delat staden i två läger. I Lund debatteras om man ska bygga om gator och torg för ny spårvagnstrafik. Debatten är även där ibland stormig. Det är ofta inte lätt att som enskild kunna sätta sig in i och förstå komplicerade beslut och bakomliggande diskussioner och planering. Det fantastiska är att Gud gett oss förmågan att kommunicera, att just genom mångas delaktighet diskutera och komma fram till beslut som blir så mycket mer genomlysta än om bara en person står bakom allt. Bönen att Gud ska ”välsigna allt gott verk” är verkligen på sin plats. Och så är Gud med även där …
Vår uppgift är att se allt detta. Gud sätter sina spår i staden när vi bjuder honom med. Han välsignar allt gott verk.
Anders Göth, redaktör, Malmö