Vi är ett tempel på två ben

Templet var en plats för Guds synliga närvaro och helighet. Där förrättades offer, där lästes de heliga texterna och därifrån steg bönerna upp mot Gud. Genom den helige Ande har vi kristna blivit tempel. Att vara det är både en ära och en kallelse.

Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?1 Det är Paulus som frågar oss. Vi vet att den helige Ande sedan den första pingsten bor i de troendes hjärtan. Han flyttar in – för att han älskar oss, vill hjälpa oss och leda oss till Kristus. Men vad betyder det att vara ett Guds tempel? Vi ska göra en tillbakablick för att förstå lite mer av detta.

Här är jag!

Pingsten var en judisk högtid som bland annat firades till minne av laggivningen. Gud hade då själv stigit ner på jorden och manifesterat sin närvaro på ett oerhört tydligt sätt: Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt.2 Eld, rök och dån – det var Guds sätt att säga: Här är jag!

Kort därefter uppmanade Gud folket att göra en helgedom åt honom så att han kunde bo ibland dem.3 Han ville genom hela ökenvandringen vara nära sitt folk och man byggde tabernaklet. I det manifesterade Gud sin närvaro på samma vis: HERRENS molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring. Gud var tydlig: eld och rök – här är jag! När folket kommit in i Kanaan talade Herren återigen om att han ville vara nära sitt folk. Kung Salomo fick uppdraget att bygga templet och Gud knöt enorma löften till det. Oavsett vad som drabbade folket skulle han hjälpa dem om de bad där. Från templet utlovades förlåtelse, välgång, räddning och fred. Även ickejudar skulle där kunna lära känna Gud.4 Mina ögon skall nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som beds på denna plats. Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara där.5

Templet skulle alltså vara en kontaktpunkt mellan himmel och jord där Gud mötte sitt folk och där folket kunde lära känna honom! När det invigdes manifesterade han återigen sin närvaro. Eld föll ner från himlen över altaret och Herrens härlighet uppfyllde templet.6 Gud var tydlig: eld från himlen – här är jag!

Även till sitt utseende fick templet påminna om detta. Det taggiga, guldbelagda taket glänste som eldslågor i solen och offerröken steg ständigt mot himlen. Det förde tankarna till hur Gud uppenbarat sig genom historien och vittnade om att han ännu var närvarande.

Guds närvaro i lärjungarna

I ljuset av allt detta förstår vi mer av det som hände på pingstdagen. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.7 Gud hade manifesterat sin närvaro i Jesus. Hans kropp var ett tempel.8 Nu gör han det i lärjungarna på ett, för den som känner till historien, tydligt sätt: eld och dån – här är jag nu!

På grund av Jesus död och uppståndelse, och den rättfärdighet som han ger, kan Gud genom den helige Ande ta sin boning i de troendes hjärtan. Lärjungarna fick en enorm frimodighet när de tog emot Anden. De tillhörde inte bara en religiös grupp – de var utvalda att vara en boning åt Gud. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren.9 Detta gäller också oss. Att vara ett Guds tempel i dag innebär rimligtvis att ha samma funktion som templet i det gamla förbundet. Det är att vara en mötesplats mellan himmel och jord, att förmedla Guds förlåtelse, frid, hjälp och omsorg. Och gentemot dem som inte känner Gud: att vara en plats där de kan få lära känna honom.

Tron visar på Jesus Som nya tempel tror jag vi har något att lära av det gamla templet i Jerusalem. Låt oss se närmare på fem saker. 1.

Templet var synligt. Tempelplatsen var på Jesu tid stor som ungefär 20 fotbollsplaner och templet var högt som ett tiovåningshus. Det var alltså uppenbart vart man skulle gå om man ville söka Gud. Nu är vi Guds tempel. Syns vår tro på samma sätt? Vet folk var man kan få ett möte med Gud? Ljuset ska inte sättas under sädesmåttet, säger Jesus, utan på ljushållaren så att det lyser för alla.10 Vi får be om frimodighet! 2. Templet var heligt. Heligheten berodde inte på kvalitén hos stenarna som utgjorde bygget utan på att Gud hade helgat templet. Samtidigt kunde Guds hus inte se ut hur som helst. Jesus rensade templet därför att det var fullt av sådant som inte hörde hemma där! Vi är heliggjorda genom Jesus och får leva i hans förlåtelse. Den heligheten får vi både ta emot och leva ut. Bibeln uppmanar oss att leva heligt och låta Jesus rensa ut det syndiga i våra liv. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.11 Som Guds tempel får vi tänka på hur vi lever och be om helgelse!

  1. Templet var fyllt av bön. Dag och natt steg bönerna från templet. Flera gånger om dagen bad man där och vi kan läsa om Hanna som i templet tjänade Gud med böner natt och dag.12 Som tempel får också vi vara fyllda av bön. Bibeln säger att vi alltid ska be, utan att tröttna.13 Mycket mäktig är en rättfärdig människas bön, skriver Jakob.14 Bönen gör verklig skillnad. Genom den låter vi Gud komma nära. Vi får be om bönens ande!
  2. Templet var fyllt av Guds ord. I templet lästes, studerades, diskuterades och lärdes Guds Ord utantill. Ordet hade där en central plats – i undervisningen, men också genom att budtavlorna fanns i templets centrum. Som tempel får också vi vara fyllda av Guds Ord. Jesus sa att Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord … och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.15 Vi får leva i Ordet och be att Gud öppnar det för oss!
  3. Offret I centrum. En central uppgift i templet var de offer som offrades för folkets synder. I människornas ställe offrades djur för att sona brotten. Men dessa offer kunde aldrig täcka människans skuld. De var aldrig tillräckliga för att rädda mänskligheten. Här skiljer sig det gamla och de nya templens funktion åt. De nya templen har i stället som uppgift att berätta att ett fullständigt och tillräckligt offer nu är gjort. Det är det offer som alla offer i templet bara var förebilder och symboler för. Det är det offer som gör att alla människor kan bli räddade till evigt liv. Jesus Kristus har offrat sig för att ge världen liv. Vårt huvuduppdrag är att peka på det offret.

Detta är fem nycklar till att förstå på vilket sätt vi är Guds tempel. Likt de enkla stenarna i tempelbygget är det inte vi som är märkvärdiga. Det otroliga är att Gud bor i oss och vill använda oss som mötesplatser mellan himmel och jord – för att berätta om vem han är och vad han har gjort. I Israel vallfärdade folk till templet för att möta Gud. I det nya förbundet är templen utrustade med två ben. Jesus kallar oss att gå ut i världen för att möta människor och skapa möten mellan dem och Gud. Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?

Jakob Andersson, ungdomssekreterare i ELU, Örkelljunga

Disposition och visst innehåll i artikeln är hämtat från ett föredrag av Joakim Lundqvist.

  1. 1 Kor. 3:16
  2. 2 Mos. 19:18
  3. 2 Mos. 25:8
  4. 2 Krön. 6
  5. 2 Krön. 7:14
  6. 2 Krön. 7:1
  7. Apg. 2:3–4
  8. Joh. 2:19–21
  9. Ef. 2:20–21
  10. Matt. 5:15
  11. 1 Kor. 3:17
  12. Luk. 2:37
  13. Luk. 18:1
  14. Jak. 5:16
  15. Joh. 14:23
Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan