Du skall inte sprida ett falskt rykte.
Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.
Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.
Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.
2 Mos. 23:1–9
Gud har skapat oss till gemenskap med honom och med andra människor. Som kristna är vi medborgare i två riken, ett himmelskt och ett jordiskt genom den nation vi tillhör. Paulus skriver i Filipperbrevet 3:20 att Vi har vårt medborgarskap i himmelen. Men han understryker också att han själv är romersk medborgare och att det är som sådan han här i världen utför de uppgifter som Gud kallat honom till. Vi lever i världen men är inte av världen, eller som någon har uttryckt det: ”Vi har fötterna på jorden men huvudet i himmelen.”
En kristen lever bland människor och är en del av samhället, skyldig att följa de lagar och förordningar som får samhället att fungera. Med den kristna synen på skapelsen följer ett ansvar. Söndagen då evangeliebokens texter har rubriken Samhällsansvar kan det vara läge att påminna om det. Gud har gett oss uppdrag och förtroende i världen. Vi är förvaltare av gåvor som han anförtrott oss. Ingen äger något som inte han (eller hon) först har fått, står det i Första Korintierbrevet 4:7. Gud vill att det vi fått ska omsättas i våra liv så att det blir till glädje och nytta för våra medmänniskor och för oss själva samt tjänar till hans ära. Här i världen väntar uppgifter som Gud har i beredskap åt oss. Omkring oss finns medmänniskor som behöver bli sedda och som vi är kallade att ställa upp för. Vi ska inte gräva ner oss i våra jordiska uppgifter på ett sådant sätt att vi missar vårt himmelska medborgarskap, men vi ska ta vårt ansvar för varandra och det gemensamma på stort allvar.
Var och en av oss har fått gåvor att förvalta. Låter vi Gud styra och ställa i våra liv leder han oss in i gärningar som han vill att vi ska utföra. Kanske finns de i hemmet och familjen eller i den förening eller församling som vi tillhör? Kanske Gud har en särskild uppgift för oss på den ort där vi bor? När Gud ger oss uppgifter ger han oss också den vishet och de krafter vi behöver för att utföra dem.
Gud kallar oss att vara en röst för den som far illa, för den som blir orättvist behandlad, för tiggaren som sitter vid ingången till affärscentret eller längs trottoarkanten. Främlingen som knackar på vår dörr ska vi inte heller glömma. Låt oss stå upp för ärlighet och rättvisa i det samhälle vi är en del av!
Jesus är vårt stora föredöme i samhällsansvar. I Matteusevangeliet 9:36 läser vi: När Jesus såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Jesus såg på dem med ögon fulla av kärlek och barmhärtighet. Han bar dem på sitt hjärta. För honom var alla lika viktiga och han delade inte upp människor i fattiga och rika. En särskild plats i hans hjärta hade de små och svaga, de som hade extra stort behov av honom. Jesus hade ett stort samhällsengagemang. Han fanns där människorna fanns. Glädje och sorg delade han med dem. Han såg deras behov av kärlek och omtanke. Inte nog med det. Han gick in i deras nöd och gjorde den till sin. De som bar på tunga bördor erbjöd han vila och gemenskap. De utstötta och de som inte platsade i samhället hade i honom en vän och hjälpare. Jesus umgicks med ohederliga och syndare, sådana som andra föraktade. Tulltjänstemannen Sackeus, som det berättas om i Lukasevangeliet 19:1–10, är ett exempel på detta. Jesus sökte upp honom och erbjöd honom sin gemenskap. För Sackeus blev det en total förändring av livet. Han fick nya värderingar och ett nytt sätt att se på sig själv och sina medmänniskor. Han blev både hederlig och villig att dela med sig till de fattiga i samhället.
Gud har gett oss gåvor av olika slag. Låt oss förvalta dem så, att de blir till välsignelse både för våra medmänniskor och för oss själva. Och låt oss göra det på ett sådant sätt att Jesu kärlek blir synlig för våra medmänniskor. Vi får följa Paulus uppmaning i Kolosserbrevet 3:17 där han säger: Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.
Bön: Tack Gud, för gåvor du gett mig. Hjälp mig att förvalta dem så att de blir till välsignelse. Din är makten och äran i evighet. Amen.
Sven-Ingvar Tuvesson, predikant, Hjärup