Uppdrag: jorden

Vi människor lever på lånad andning. Livet ges oss av Gud. Från honom kommer hälsa, kraft och alla förmågor. Dessa krafter och förmågor är vi kallade att ge tillbaka till honom, ställa i hans tjänst.

Skapad för att vårda
Gud och människan samverkar i uppdraget att vårda den här jorden. Vi ser det redan i skapelseberättelsen. Ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den (1 Mos. 2:5). Hos en författare i den tidiga kyrkan heter det att ”Gud har byggt människan så att människan kan bygga åt honom”.1
Detta byggande, detta förvaltande, är männi­skans naturliga användande av sina förmågor. Men för en kristen är det också ett gensvar på Guds godhet. Vår kallelse till tjänst följer på att Gud först kallat oss ”från mörkret till sitt underbara ljus”
(1 Petr. 2:9). Det är responsen på hans barmhärtighet som formar en andlighet som visar sig i livet och levnadssättet, en andlighet med kroppsliga uttryck (Rom. 12:1). Per Staffan Johansson skriver: ”Av frukten känner man trädet. Så visar vi också vilka vi är, genom de böcker vi läser, genom hur vi dukar vårt bord, bemöter våra gäster och behandlar våra barn. Det handlar om att börja bli människa igen, om att varje dag rycka upp de dåliga rötterna, så att rätt och barmhärtighet, skönhet och mänsklighet kan växa till och andligheten komma till sitt rätta uttryck.”2

Ta ansvar där du står
Guds kallelser, ser vi, kan handla om det lilla och enkla. Men de kan också gälla det stora och ansträngande. Det var ingen tillfällighet att Lydia sålde purpurtyger, Aquila och Priscilla var tältmakare eller att Paulus själv var en lärd farisé när de fick kallelsen till lärjungaskap. Man uppfattade att detta utgjorde en del av Guds tanke. Paul Helm noterar det och skriver: ”Deras särskilda gåvor och fallenheter, deras historia, färdigheter, vänner och bekanta, deras avtalsenliga band (övers. av contractual ties) till andra – alla dessa faktorer, och många andra, utgjorde den samling omständigheter i vilket det kristna livet skulle levas. Eftersom dessa omständigheter utgjorde Guds kallelse var det deras ansvar, efter att ha blivit kristna, att vara kristna där de var.”3
Just där man kallats ska alltså en kristen söka glädje i sitt arbete och samtidigt tjäna sin nästa. En skomakare, menade Martin Luther, skulle göra så bra skor som möjligt till glädje för den som skulle sätta fötterna i dem.
På liknande sätt uppfattas i kristen tradition studierna. Även de är en gudstjänst och får aldrig reduceras till enbart ett medel för att få bra betyg som sedan ska öppna vägen till ett bra arbete. Genom studiet förverkligar vi vår inneboende förmåga och rustas för viktiga insatser som får komma andra till del. Dessutom är lärande, som Richard Foster visar på, en väg till större frihet. Allt vi i dag kan har vi ju någon gång lärt oss. Han skriver: ”Frihet är ett resultat av engagemang, disciplin och bestämda rutiner … George Friedrich Händel var fri att komponera sitt Messias bara därför att han hade lärt sig hur man gör.”4 Till den verkliga friheten hör friheten att ge sitt yppersta.

Börja i det lilla
Vi har så här långt sett hur vi människor förvaltar våra inneboende förmågor och är kallade att ta ansvar för våra studier, vårt hem, våra vänner och vårt arbete. Vi ska nu säga något om uppdraget att förvalta den här världen och dess resurser samt göra en insats för vår medmänniska som lider nöd.
Som enskild känner man sig oerhört liten inför denna kallelse. Man kan bli helt matt av att bara tänka över den. I vilken ände ska vi börja? Jag låter Karin Cedersjö visa vägen: ”Viktigt är att börja i det lilla. Ta principiella beslut om din konsumtion i lugn och ro, annars kan man lätt överväldigas av alla små val. En bra inriktning kan vara att alltid titta och fråga efter schyssta varor och lösningar. Ta ett område i taget: börja med kaffet, sedan mjölken, äggen, elen, resandet och ställ in din livsstil på att bli alltmer hållbar. … Till sist: att försöka leva och engagera sig för en bättre värld handlar om att bli en människa som lever ut Guds tanke med mänskligheten: att vi ska leva i harmoni med Gud, varandra och skapelsen. I detta ligger utmaningen, men också hoppet: vi rör oss närmare Guds ursprungliga tanke.”5
För att förändringar i vår livsstil ska bli bestående behöver de som regel göras med viss måtta. För många av oss är det inte tänkbart att till exem­pel helt sluta äta kött. Däremot kan vi överväga att oftare äta vegetariskt eller viltkött. På samma sätt med vårt resande. Få av oss är beredda att av hänsyn till miljön aldrig ta flyget. Men många av oss är säkert beredda att utvärdera våra resvanor. Den som till exempel gärna och ofta gör weekendresor kan fundera över att söka fler spännande resmål på närmare håll, dit man kan ta sig med mer miljövänliga transportmedel. En helg i Barcelona är tidsmässigt en kort vistelse med tanke på den mängd utsläpp man bidrar till. På liknande sätt behöver många av oss få ta små steg i våra relationer till medmänniskorna.

DET ÄR INTE ALLA som kan nattvandra på stan, men alla kan göra något för en annan. Kanske behöver du fundera igenom vad du kan göra och för vem? Kanske kommer glädjen över att få tjäna andra så småningom få växa och bli till ett större engage­mang! Det finns nämligen en stor glädje i att få leva ett helt liv för den Gud som skapat allt, bett oss vårda det och en dag lovat att befria det. Tillsammans får vi vara med och göra den här världen lite vänligare att leva i.

Markus Hector
Teolog och predikant, Helsingborg