Hur får vi Andens gåvor?

Ofta tänker vi oss korset och den helige Andes nådegåvor som två helt olika saker. Men sanningen är att de hänger nära samman. I dessa artiklar visar två danska teologer hur Anden verkar sina gåvor när vi lyssnar till och tar emot evangeliet.

DEN HELIGE ANDES NÅDEGÅVOR beskrivs som olika funktioner, krafter eller rörelser av lemmarna på Kristus kropp. Gud verkar dem genom Kristus som styr och leder kroppen och genom den helige Ande som ger hela kroppen och alla lemmarna kraft. Som allt i Skriften ska också Nya testamentets undervisning om nådegåvorna tolkas i ljuset av Kristus och på ett sätt som leder till honom.

ANTALET NÅDEGÅVOR ÄR SÅ MÅNGA som den helige Ande för varje tid ger och verkar. Gud har inte begränsat sig till de 22–23 som nämns i Nya testamentet, utan verkar otaliga gåvor på ett levande och dynamiskt sätt.1 Frånsett gåvan att vara apostel finns det inga utsagor om att de gåvor som nämns i Nya testamentet skulle ha upphört. Dock kan den funktion de hade under apostlarnas tid ha gjort det. Gåvorna att göra under, hela, uppväcka döda eller tillfälligt tala på främmande språk tjänade uppenbart som tecken på och befästande av det nyligen uppenbarade evangeliet om Jesus Kristus.2

HUR VANLIGT FÖREKOMMANDE gåvorna är kan också ha ändrats. Vi gör nog rätt i att förvänta oss att nådegåvorna i kristna församlingar varierar från tid till tid, allt efter vad Anden vill i väckelsetider, fredstider eller förföljelsetider. Andens rikedom visar sig inte i att en församling har samma gåvor som på apostlarnas tid, utan först och främst i de centrala tecknen på den helige Andens närvaro och verksamhet: evangeliets förkunnelse, tron på Jesus Kristus, villigheten att studera Guds Ord, kärlek till människor och önskan om att bringa evangeliet vidare till andra.

SOM FÖRSAMLING ELLER FÖRENING ska vi sträva efter att organisera verksamhet, gudstjänstliv och vardagsliv på ett sådant sätt att Andens gåvor kan brukas efter Guds vilja.3 Vi öppnar oss inte för Andens rikedomar bara genom att söka vissa bestämda nådegåvor, utan framför allt genom att ta emot evangeliet om Jesus Kristus och leva efter det. När vi med trons öra hör evangeliet om Jesus verkar den helige Ande alla möjliga gåvor ibland oss.4 När vi förblir i Jesus skapar Anden frukter och ger gåvor i våra liv.5 Sök Jesus själv, be och lev med honom, så ger han dig det du behöver. Anden förser dig och använder dig till det han vill.

JENS JØRGEN RASMUSSEN, präst i Hasle, Danmark

1. 1 Kor. 12:6, 11
2. Se Joh. 20:30–31, Apg. 2:22; 2 Kor. 12:12; Heb. 2:4
3. 1 Kor. 14:26ff.
4. Gal. 3:1ff.
5. Joh. 15:1ff.

Artikeln är en sammanfattning av en längre artikel med rubriken: ”Hvad er et sundt luthersk syn på nådegaverne?”, publicerad i DBI-posten 5 2014, s 9.

MITT I EN KRAFTFULL ARGUMENTATION för rättfärdiggörelsen genom tro i Galaterbrevets tredje kapitel överraskar oss Paulus med att kasta fram ett nytt argument, det retoriska ”Helig Ande”-argumentet: Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Svaret är givet. Gud ger Anden och gör underverk endast på bakgrund av rättfärdiggörelsen genom tron och inte som ett senare tillägg på grund av laggärningar. Med andra ord: Erfarenheten av Andens närvaro i församlingen bevisar rättfärdiggörelsen genom tron.1 Paulus tvekar inte att använda erfarenheten som bevis.

NÅDEGÅVORNA OCH ANDENS NÄRVARO är rättfärdiggörelsens första konsekvens. Just på grund av korsets fullständiga soning och uppståndelsens verklighet kunde Jesus blåsa ande i de rädda lärjungarna och säga: Ta emot den helige Ande!2 Det är på grund av rättfärdiggörelsen som Gud kan bo i oss genom sin Ande3 och sända oss på samma mission som Jesus4. När Luther talar om det allmänna prästadömet är det just detta hans lyfter fram. Anden bor i varje troende, inte bara i vissa som under det gamla förbundets tid. Rättfärdiggörelsen hänger alltså samman med det allmänna prästadömet och dess konkreta uttryck genom nådens gåvor i församlingen.

FÖR MIG ÄR DET VIKTIGT att trons karismatiska natur är allmännelig. Den är vardag – ”rågbrödet på bordet” i det nya förbundet. Rädslan för Andens erfarenhetsmässiga sida å ena sidan och den osunda jakten efter den å andra sidan gör, var och en på sitt sätt, erfarenheten av Anden till det speciella – det som antingen kan undvaras eller som i sig självt utgör själva målet med tron. I stället behöver vår utgångspunkt vara vid korset. Ur Jesus fullbordade försoningsverk springer ett liv med Kristus som både rymmer hans uppståndelsekraft och vår egen syndfullhet. Denna dubbelhet, uppståndelsekraften och syndfullheten, kommer alltid att åtfölja Andens gärning i oss. En del av denna gärning är att överbevisa om behovet av förlåtelse och påminna oss om glädjen över att få vara Guds barn.5 En annan del är att utdela nådegåvor6 och förvandla vår natur.7 Inga erfarenheter av Andens kraft är fullödiga och syndfria. De måste bedömas utifrån Skriften och tas emot i kärlek och i ett sammanhang av ordning.8

ANDEN OCH ANDENS NÄRVARO i församlingen eller föreningen kan inte undvaras. Inte med mindre vi förminskar Jesus och vänder tillbaka till det gamla förbundet där Andens utgjutelse var begränsad till några få personer. Det Anden vill verka är djupast sett det motsatta – att göra Jesus stor ibland oss. Han vill överbevisa oss om sanningen i Kristus kors, fylla oss med glädje över förlåtelsen, förvandla oss efter Kristus natur och sända oss i hans mission så att vi ”i allt växer upp till honom som är huvudet”.9 Därför finns det inget mer karismatiskt än fullödig korsteologi!

MÅRTEN HØRNING JENSEN,

lektor vid Menighetsfakulteten i Århus, Danmark

Artikeln är en sammanfattning av en längre artikel med rubriken: ”Karismatisk korsteologi”, publicerad i DBIposten 5 2014, s 10-11.

1. På liknande sätt argumenterar Paulus i 1 Tess. 1:5 och 1 Kor. 2:1–5.
2. Joh. 20:22
3. 1 Kor. 3:16
4. Joh. 20:21
5. Apg. 2:37f.; Rom 8:15f.
6. 1 Kor. 12:7–11
7. Gal. 5:22–26
8. 1 Kor. 14
9. Ef 4.15