Guds ledning i livet

”Vi har så mycket att tacka Gud för och som vi är glada för. Det påminner vi oss ofta om”, säger Karin och Sven-Ingvar Tuvesson, pensionerade lärare från Hjärup. Anna-Maj Andersson har träffat dem och fått höra om deras engagemang och erfarenheter.

Karin och Sven-Ingvar Tuvesson har fyra barn och bor i Hjärup utanför Lund. De är båda sedan mer än fyrtio år lärare och ideellt engagerade i både ELMförening och församling.

Karin är född och uppväxt på Skåre fiskeläge på Skånes sydkust och intresserad utövare av textila hantverk. Sven-

Ingvar är född och uppvuxen i Bjärnum i norra Skåne. Han är före detta skolledare och även predikant inom ELM sedan mitten av 1960-talet.

KARIN OCH SVEN-INGVAR är för mig föredömen i att leva som kristna. Genom sitt positiva och öppna sinne inbjuder de till gemenskap och visar vad kristen tro betyder för dem i vardagen. De påpekar gärna att de hela livet sett Guds ledning i små och stora saker som mött dem. Jag blir nyfiken och vill veta mer.

Ni kommer från olika kristna gemenskaper med likheter och olikheter. Berätta!

Karin: – På Skåre fiskeläge, där jag växte upp, fanns ett missionshus som min farfars far hade byggt. Efter att han räddats från en dödsfara ute på havet kom han till tro på Gud. Han började samla barnen i sitt hem för att berätta om Gud och Jesus. Det samlades så småningom så många barn till söndagsskola att platsen i hemmet inte räckte till. Då byggdes Skåre Missionshus. Dit kom en gång i månaden predikanter från Skånes Missionssällskap. Jag gick i söndagsskolan för mina föräldrar och min far tog ofta gitarren med. Vi barn uppskattade gitarrspelet för vi tyckte att sången blev gladare då. Jag och mina systrar fick tidigt hjälpa till med sång och musik på samlingarna i missionshuset. Som tonåring blev jag söndagsskollärare och då föddes tanken på att utbilda mig till lärare.

För att komma in på seminariet behövdes kompletterande folkhögskola och det blev flytt till Sundsgården utanför Helsingborg. Livet i Skåre fiskeläge var under min uppväxt präglat av Andra världskriget. Det var taggtrådsstängsel utmed havet och flyktingar anlände från Tyskland i små båtar. Min far fick ofta hjälpa till praktiskt med att ta hand om dessa nödställda människor. Han var en av de tre på Skåre som hade telefon.

Sven-Ingvar:

– Även min uppväxt låg i skuggan av Andra världskriget, men i Bjärnum i norra Skåne. Vi hade mörkläggningsgardiner och ransoneringskort. Jag minns nätterna av oro och rädsla, när luften vibrerade av ljudet från amerikanska och engelska bombplansarmador på väg till Tyskland för att fälla sin last. Bönen om Guds beskydd präglade på ett särskilt sätt den tidens aftonböner. Läraryrket lockade och Sundsgårdens Folkhögskola blev första etappen på vägen dit. Och till samma klass kom ju också Karin. Gud leder till oväntade möten.

KARIN OCH SVEN-INGVAR FANN att de hade mycket gemensamt. Båda var uppvuxna i hem med mycket musik och sång, stark bibelförankring och engagerade föräldrar. Men det fanns annat som skilde dem åt. Sven-Ingvar hade sin bakgrund i Bibeltrogna Vänner som inte hade någon verksamhet på sydkusten och som Karin, som var uppvuxen inom Helgelseförbundet, inte alls kände till sedan tidigare. De konstaterade att det fanns många olika saker i deras ’ryggsäckar’, men kände att Gud ledde dem tillsammans.

Ni förmedlar en öppen och positiv livssyn. Hur behåller man den genom livet?

– Psaltaren 121 har varit vår följeslagare sedan vår bröllopsdag. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid. Prästen utgick från den psalmen i sitt bröllopstal, särskilt den sista versen.

Vi försöker ta varje dag som en gåva från livets Gud och ha en öppen kontakt med honom. Det är en förmån att varje dag få överlämna sig själv, sin familj och sina vänner i Guds händer och få omslutas av hans nåd och barmhärtighet. Vi har så mycket att tacka Gud för och som vi är glada för. Det påminner vi oss ofta om. Ingen människa går genom livet utan att möta sorg och svårigheter. En del är uppenbart för andra, annat vet bara man själv om. Det är en förmån att få stötta varandra i både glädje och sorg. Vår erfarenhet är att: ”Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans, medgång och motgång här tätt följas åt” (Sv.Ps. 269).

Sven-Ingvar, du är predikant och har varit det i många år. Vad har varit viktigt att tänka på i den uppgiften?

– Man behöver planera sin tid så att predikoförberedelserna inte kommer i kläm. Ibland får då andra saker prioriteras bort. Framför allt behöver man stillhet i bön inför Guds ansikte och tid tillsammans med Jesus. Man blir beroende av honom och hans ledning. Gud ger både tankar och ord som behövs och han är den som kan göra bibelordet levande för både mig som predikant och mina åhörare.

Man måste också ta hänsyn till familjen när man sätter av tid till förberedelser och när man åker iväg på söndagarna, ibland med familjen och ibland ensam. Karin har alltid varit ett stort stöd för mig och genom prioriteringar har vi tillsammans kunnat lösa de krockar som kunnat uppstå i arbetsuppgifterna. Vi tycker, båda, att det är positivt att komma till olika ställen och träffa andra kristna. Med åren har vi fått en stor vänkrets.

NÄR KARIN FÅR FRÅGAN om hur tiden räckte till för att samtidigt vara lärare, predikanthustru och ta hand om barnen svarar hon snabbt: ”Den räckte inte alltid till.” Men ändå har hon känt delaktighet och de tycker båda att predikoresorna har varit till välsignelse för dem.

Under lång tid har ni varit, och är, engagerade i Kristna Föreningen Filippi i Lund. Vad har det fått betyda för er?

– Det har betytt mycket för oss och vår familj. När vi kom till Lund, 1957 och 1958, var det naturligt för oss att bli medlemmar i Ungdomsföreningen Våra Vänner, som föreningen då hette. Under vår tid som medlemmar har föreningen flyttat runt inom Lund. Från IOGT-lokalen på Bantorget, som sedan ersattes med en källarlokal på Filippavägen (husvärden kallade oss ”våra vänner i källaren”), till en större lokal på Kyrkogatan (för att få rum för söndagsskola). Och nu finns Kristna Föreningen Filippi i det gula huset på Sandgatan. I en kristen förening finns många olika funktioner där man kan dra sitt strå till stacken: körsångare, styrelse, husmor, kommittémedlem, söndagsskollärare med mera. Vi har genom åren faktiskt deltagit i de flesta.

Ni är också aktiva i Uppåkra församling.

– Ja, vi har känt en kallelse att engagera oss där vi bor. Det har inneburit engagemang i kyrkoråd, församlingskår och i olika grupper. Det känns viktigt för oss att visa vår kristna tro bland dem som vi träffar vardagligen. Det är Uppåkra församling vi tillhör och det är där vi oftast träffar människor i samhället, i kyrkans gudstjänster och i församlingslivet. Vi har lärt känna många människor som gett oss mycket och vi tror också att vi fått betyda något för andra.

Sången och musiken är viktig i er familj. Berätta om födelsedagssångerna och Frukostkören!

– Musiken har alltid funnits med. Vi är uppvuxna med både läsarsånger och andra sånger ur den svenska sångskatten. I vår egen familj sjungs det mycket, både kristna och profana sånger. Vi har alltid stöttat barnen i deras musicerande i olika sammanhang.

Vid varje födelsedag inom familjen sjungs en lång rad av gratulationssånger, sånger från förskola, skola och gamla traditioner. De tolv barnbarnen har lärt sig efterhand. Frukostkören är den senaste i raden av körer som Karin och Sven-Ingvar är med i. Efter gemensam frukost på Församlingsgården sjungs det tillsammans. Gemenskapen stärks och sångstunden avslutas alltid med en andakt. En psalm som Karin och Sven-Ingvar gärna sjunger och som sammanfattar deras tankar om Guds ledning är nummer 13 i Den svenska psalmboken:

Min Gud när jag betänker
vad du har gjort för mig,
vad nåd du städs mig skänker
– jag får ju allt av dig –
då blir jag hjärtligt glader,
då lockas lovet fram:
jag tackar dig, min Fader,
jag tackar dig Guds Lamm.

ANNA-MAJ ANDERSSON, pensionär, Dalby

Karin och Sven-Ingvars må-bratips:

• Körsång
• Dagliga promenader
• Daglig bön och andakt
• Ideella engagemang
• Egen hobby