JESUS OCH LÄRJUNGARNA deltog i synagogans gudstjänst. Den är en gudomlig stiftelse, en gåva.
Av David. En psalm. Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den, för han har grundat den på haven och fäst den på de strömmande vattnen. Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får komma in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt. Han får välsignelse från Herren och rättfärdighet från sin frälsnings Gud. Sådant är släktet som frågar efter honom, de som söker ditt ansikte är Jakobs barn. Sela Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in! Vem är han, ärans kung? Det är Herren , stark och väldig, Herren, väldig i strid. Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in! Vem är han, ärans kung? Det är Herren Sebaot, han är ärans kung. Sela.
Ps. 24
JESUS OCH LÄRJUNGARNA deltog i synagogans gudstjänst. Den är en gudomlig stiftelse, en gåva. Varje dag lästes en viss psaltarpsalm. Psalm 24 blev en gammaltestamentlig adventshymn, med tanke på den Herre som skulle komma till sitt tempel. I Nya testamentet åsyftar detta den ärans Konung, som kommer till sin kyrka, alltså Jesus.
Psalmen blev också söndagens särskilda psalm – den dag Kristus uppstod.
Nu handlar Skrifterna genomgående om Kristus. Alltså finns Jesus också i Ps. 24. Vi finner detta redan i namnet David. Namnet betyder ”älskling, min älskade”. Så ljöd ju också orden från Herren Gud vid Jesu dop: Denne är min älskade Son …
”Av David en psalm” – så börjar psalmen. Den hebreiska prepositionen ”le” betyder både ”till” och ”från, av”. Man kan läsa: Till David, alltså till Kristus, en psalm av Herren. Kristus får psalmen som en gåva. Han får höra denna ingångsliturgi, tongångar från begynnelsen.
Samtidigt är det en psalm till konung David, som står som representant för människan. Det är alltså en psalm till församlingen i alla tider.
Den tjugofjärde psaltarpsalmen innehåller livsfrågan till oss alla: Vem kan bestå inför Herren? Vem får vara med i hans tempel?
En psalm till Kristus, ärans Konung
Kristus får nu höra, att jorden är hans, allt är skapat till Honom. Redan här anar vi tragedin, som Johannes uttrycker så: Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot Honom. Han är världens grund, dess Klippa, på vilken Gud grundar världen och sin församling.
Kristus får nu livsfrågan: Vem kan bestå? Han får också svaret i vers fyra. Den som i allt vad han gör, i tankar, ord och gärning är oskyldig, aktas värdig. Det får Sonen höra. Så är det med allt hans verk. Det lyckas väl och är välsignat av Herren, ty Sonen sökte i allt Faderns vilja.
Därför får Kristus höra ingångsliturgin – en enda aktas värdig att stå på Herrens plats: Ärans Konung. Han tilltalas här såsom porten eller dörren.
En får gå in: han som gått ut genom de eviga dörrarna, Se, din Konung kommer till dig!
En psalm till oss om Kristus, ärans Konung Åter till livsfrågan: Vem kan bestå? När nu Herren söker en sådan människa, finner han ingen. Ingen människa har nämligen sedan syndafallet rättfärdighet inför Gud. Ingen älskar Herren och söker Honom. Det blir, så långt sett, ingen ingångsliturgi för oss, fallna människor.
Men då ska vi se på evangeliet, förvandlingsordet, lite dolt i vers 4, är ”inte svär falskt”. Genom hela Skriften ger Gud ett löfte, en ed, om en Frälsare för oss. Jesus håller den eden. Jesus Kristus svor den eden, sig själv till skada, på korset. Det uttrycks här i vers åtta: Herren stark och väldig, väldig i strid. Det är kampen och segern på Golgata, för oss. Så i livsfrågan kämpar han ännu för oss, är med oss i vår vardag.
Så får vi genom Jesus Kristus livsfrågans uppfyllelse som gåva. Ty när den som inget är, du och jag, kommer samman med Honom, som Är, då sker förvandlingsundret: En ny skapelse. Vi får vad han är och gör.
Livsfrågan och dess svar står kvar: Endast den som lämnat sin synd och orenhet, sitt liv, åt Herren kommer in genom de eviga portarna. Löftet gäller också detta Advent och detta nya kyrkoår.
HERREN ÄR ÄRANS KONUNG. Så ska denna psalm sjungas i de himmelska världarna. Vi i denna förnedringens värld har fått gåvan att, ofullkomligt, stämma in redan här.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Såsom det var av begynnelsen nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.
BERT MODIG, präst, Lund