En oväntad rikskändis

Det är i år 200 år sedan väckelsepredikanten och publicisten Carl Olof Rosenius föddes. Få andliga ledare i Sverige har fått sådant genomslag som han fick. Vi söker svaret på vad det var som gjorde honom så betydelsefull.

CARL OLOF ROSENIUS föddes den 3 februari 1816 som son till komministern Anders Rosenius och hans hustru Sara Margareta Norenius. Efter studier i Umeå och vid gymnasiet i Härnösand 1833–37, utan att avlägga studentexamen, påbörjade han teologiska studier vid Uppsala universitet. Inte heller dessa slutfördes. I stället arbetade Rosenius som informator i en familj i Stockholmstrakten och blev sedan medhjälpare till den brittiske metodisten George Scott i Stockholm.

Carl Olof Rosenius utgav tidningen Pietisten 1842–68 samtidigt som han redigerade Missions-Tidning (senare sammanslagen med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens tidning Budbäraren). Han var 1856 med om att grunda Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, EFS, och blev dess ledande ideolog. Vidare var Rosenius involverad i många projekt, däribland Ersta diakonissanstalt i Stockholm och Stockholms stadsmission. Från 1857 till sin död var han predikant i Betlehemskyrkan i Stockholm.

Carl Olof Rosenius dog i februari 1868 efter en kort tids sjukdom. Han var sedan 1843 gift med Agatha Lindberg. De fick tillsammans sju barn, varav tre dog i ung ålder.

Rosenius andliga utveckling

För att lära känna Carl Olof Rosenius på djupet räcker det inte med en teologisk analys av till exempel hans Dagbetraktelser (egentligen: Betraktelser för var dag i året, samlade ur C. O. Rosenii skrifter) utan det är viktigt att sätta in honom i ett historiskt sammanhang.

Rosenius växte upp i en prästfamilj i Norrland som var präglad av den nyevangeliska väckelsen. Byaböner, som annars var förbjudna enligt konventikelplakatet (1726–1858), var på grund av de långa avstånden tillåtna i delar av Norrland. Det fanns alltså en tradition av lekmannaledda andakter i hans hembygd.

En viktig händelse i Rosenius utveckling inträffade i början av tonåren. Han kom att läsa biskop Erik Pontoppidans Trosspegel, en av de viktigaste pietistiska böckerna i Norden. Om hur den erfarenheten påverkade Carl Olof Rosenius skrevs det:

Han … fann omsider allt för tydligt, ej blott att författarens ord woro sanna, utan att han sjelf war ett förtappelsens barn, främmande för det lif som af Gudi är. Han hade nemligen förut läsit något om de heliga martyrers lidande och trofasthet, och därunder (i all wälmening men blindhet), beslutit att i sina dagar blifwa en from man, en trofast Jesu bekännare – han wisste ej att dertill fordrades en ny födelse. Nu såg han det. Han blef sedan under sin bättring, mycket olycklig för några synder, som samma tid uppwaknade, men omsider genom Christi kärlek frigjord och mycket lycklig, glad och salig. Han lefwer ännu, och, som wi hoppas, i nåden, i Andens skola aldrig utlärd.1

Under ungdomsåren ägnade Carl Olof Rosenius mycket tid till läsning av Bibeln och Martin Luthers publikationer samt till andlig brevväxling. Han fick impulser från olika sammanhang, däribland herrnhutismen och Anders Nohrborgs postilla. Betydelsefulla var även kontakterna med en kristen kvinna som blivit en andlig ledare i bygden, Maja Lisa Söderlund. Som gymnasist ledde han samlingar som liknar vår tids bibelstudier och hemgrupper, men som då kallades för konventiklar. De var olagliga fram till 1858 eftersom alla religiösa samlingar förutom familjeandakter skulle ledas av församlingspräster.

Rosenius flyttade till Uppsala för att studera teologi i avsikt att bli präst. Studierna var dock ganska halvhjärtade och avbröts inom några år.

Pionjären

Vändpunkten i Rosenius liv inträffade 1839–40. Metodistpredikanten George Scott, verksam som missionär i Sverige, hjälpte 1839 den unge Rosenius att ta sig igenom en troskris. Följande år rekryterades han till att bli Scotts medhjälpare. Rosenius var då 24 år. Anställningen var unik i dåtidens Sverige. Den enda kyrkliga ’karriärväg’ som fanns för unga män var i princip prästtjänster. Nu fick lutheranen Rosenius möjlighet att under ledning av en erfaren metodistmissionär få en för den tiden unik skolning i förkunnelse och själavård.

Scott blev dock kritiserad för sin verksamhet och 1842 jagades han ut ur landet, bland annat efter angrepp i Aftonbladet. Plötsligt insåg Rosenius att han förestod en liten men dynamisk missionsverksamhet i Stockholm och samtidigt var redaktör för ett par tidningar.

Det var nu som den 26-årige Rosenius utvecklades till att bli den pionjär som han förblev till sin död 26 år senare. I ett brev till USA 1849 beskrev han sitt arbete så här:

Mitt arbete låter sig så uppdelas. Först redigeringen av de tvenne tidskrifterna, Missionstidningen och Pietisten. För det andra dagliga samtal med bekymrade, eller själavård. För det tredje predikandet vid våra sammankomster. För det fjärde korrespondensen med våra vänner ute på landsbygden. Det är väsentligen morgontimmarna före kl. 10, vilka användas till författarskap och redigering. Senare under dagen får jag ingen stillhet härtill. Men även under de många samtalen har det visat sig, att Herrens ord icke återkommer fåfängt.2

Publicisten

Rosenius var under drygt 20 år anställd som ’stadsmissionär’ i Stockholm med lön från USA. Men hans mest bestående insats ligger på den publicistiska sidan. Han gav inte ut några egna böcker utan hans litterära verksamhet kanaliserades via tidningen Pietisten. Efter några knackiga år lyckades han arbeta upp tidningen till att bli störst i Sverige, större än Aftonbladet. Pietisten nådde ut allt längre och fick med tiden tryckas om i några upplagor. Däremot var den inte särskilt läsvänlig. Det stora genomslaget för roseniusläsandet kom i stället genom hans Dagbetraktelser, 1873.

I mitten av 1950-talet var Rosenius fortfarande en av de mest spridda svenska författarna, enbart slagen av Selma Lagerlöf och August Strindberg. På svenska hade cirka två miljoner exemplar av hans skrifter spridits, på andra språk ytterligare en miljon. Dagbetraktelserna var tryckta i 36 upplagor och 180 000 exemplar.

Nästan alla skrifter av Rosenius efter hans död är framredigerade ur Pietisten. Den skrift som betytt allra mest för roseniusläsandet både i Sverige och utomlands är Dagbetraktelserna som redigerades av två kvinnor, Amy Moberg och Lina Sandell.

Bakom Pietisten döljs ett ovanligt redaktionellt faktum. Tidningen är i princip skriven av Rosenius men texterna bearbetades av en redaktionsgrupp bestående av sex till åtta personer, däribland hustrun Agatha och Rosenius sekreterare Amy Moberg.

Den stora hemligheten

Rosenius var en betydande predikant som ofta predikade för fulla kyrkor trots att han regelbundet måste inställa sig hos polismyndigheterna. Han predikade aldrig oombedd, men när han kallades ställde han upp med hänvisning till sin tolkning av artikel XIV i Augsburgska bekännelsen och Luthers lära om det allmänna prästadömet.

Hans fysiska stämma är tyst sedan länge men arvet från honom lever kvar. Hans skrifter ges fortfarande ut, men han talar även till oss som en själavårdande psalmförfattare.

• Med Gud och hans vänskap är en triumfhymn för Guds folk på evighetsvandring.
• I en djup, oändlig skog är en av de märkligaste religiösa dikterna på svenska.
• Nästan inget på svenska kan mäta sig med psalmen Ängsliga hjärta, upp ur din dvala. I sin analys av den kristnes kamp och trygghet är den oöverträff ad.

ATT MÅNGA PERSONER kritiskt har granskat både Rosenius verksamhet och vissa drag i hans förkunnelse är inte överraskande. Samtidigt måste man konstatera att få människor i Norden har fått vara ett Guds redskap för att leda människor till tro på det sätt som Rosenius fi ck vara. Det är ingen tillfällighet att en viktig Rosenius- antologi bär namnet: Vägledning till frid.

RUNE IMBERG

1. Lodin, s. 33 f doktor i kyrkohistoria, Horred 2. Lodin, s. 173

För vidare läsning

Allan Hofgren, Svenskt Biografi skt Lexikon, del 30 Sven Lodin, C. O. Rosenius, hans liv och gärning Anders Jarlert, Sveriges kyrkohistoria, 6 Christer Andersson, Vid Guds hjärta. Carl Olof Rosenius – en lekmannapredikants liv och gärning; jfr internetsajten http://www.kristnet.org/ rosenius

För beläggen av detaljer i denna artikel, se Rune Imberg, ”Pionjären C. O. Rosenius – publicist, själavårdare och predikant”, i: Sändebudet [Finland], April 2009, [Bilaga, s 8–12