Gå ut och gör alla folk till lärjungar

Synen på vad mission innebär har förändrats i många sammanhang sista årtionden. Hur uppfattar ELM sitt uppdrag? Erik Andersson reflekterar över det i den fjärde delen i serien om rörelsens teologi.

MISSIONSFORSKAREN GUSTAF BJÖRCK visar i en avhandling att Svenska Kyrkans Mission under organisationens sista 50 år gått från en betoning på omvändelse till att framför allt arbeta socialt och diakonalt. 1 En liknande utveckling beskriver Kajsa Ahlstrand, professor i missionsvetenskap, i Svenska Missionsrådets hundraårsskrift. Ahlstrand menar att den tid är förbi då en missionär var ”en person, som är utsänd till främmande land, för att utbreda och befästa kristendomen bland icke-kristna folk”. I dag handlar kyrkans kallelse om något annat. Hon är ”kallad och sänd i världen för att tjäna, vittna, stifta fred, lovsjunga, hela och befria”.2

Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner (ELM) är enligt sina stadgar ett missionssällskap som ”vill verka för att människor kommer till en personlig och levande tro på Jesus Kristus” genom att sända missionärer till andra länder.3 ELM har sina rötter i 1800-talets nyevangeliska väckelse och den våg av missionsintresse och missionsiver som samtidigt svepte fram över Sverige. Då kopplades missionsuppgiften tydligt till Jesus ord i slutet av Matteusevangeliet: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.4 Fortfarande talar ELM i sin vision för utlandsarbetet om att nå med evangeliet dit Jesus Kristus inte är känd.

Jesus avgör inriktningen

Har vi i ELM skäl att hålla fast vid vårt sätt att uppfatta mission? Det är en relevant fråga att ställa sig när såväl Sveriges största kristna samfund som Svenska Missionsrådet justerat inriktningen på sitt internationella arbete. Vi lever i en värld fylld av lidande, konflikter och orättvisa. Är det inte då påkallat att låta diakonala och sociala insatser få en mer framträdande roll gentemot mission i betydelsen att leda människor till omvändelse och tro på Jesus? Man kunde ställa frågan ännu skarpare: Är mission i traditionell mening över huvud taget påkallad eller är det en onödig ansträngning eller en felaktig prioritering?

Uppdraget till mission i betydelsen utbredande av kristendomen har sin bakgrund i Bibelns undervisning, inte minst i den så kallade missionsbefallningen som citeras ovan. Det är Guds vilja att hans lärjungar ska gå ut till alla folk. Varför det är så viktigt antyds av ett par ord i den apostoliska trosbekännelse som alla kristna kyrkor stämmer in i. Om Jesus Kristus, den uppståndne, bekänner vi att han sitter på Gud Faderns högra sida och är därifrån igenkommande för att döma levande och döda. Trosbekännelsen avslutas senare med att vi tror på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Dom, syndernas förlåtelse, evigt liv. Den triaden gör missionen nödvändig. Den Jesus Kristus som ska döma alla människor behöver man lära känna innan domen för att ta emot förlåtelsen och därmed få evigt liv i stället för att dömas till att gå evigt förlorad. Den som tonar ner behovet av evangeliserande mission tonar ner såväl Jesus Kristus i hans roll som frälsare och domare som människan som evighetsvarelse. Därför ska vi frimodigt, tålmodigt och modigt fortsätta att sända ut missionärer för att sprida evangeliet, förkunna omvändelse till syndernas förlåtelse och nödvändigheten av att bekänna Jesus som sin frälsare.

Viktigast och viktigt

Men hur ska vi då se på vår uppgift vad gäller alla de andra behoven i denna trasiga värld: orättvisor, svält, sjukdom, konflikter … Måste inte vi som kristna också agera inför all denna orättfärdighet? Jo, medmänskligheten kräver detta av oss. Guds kärlek i oss driver oss till det. Men det ena utesluter inte det andra. Genom hela ELMs historia av utlandsmission har missionärer arbetat med både sociala insatser och med evangelisation. Till exempel har sjukvård och utbildning varit viktiga både för att få människor inom hörhåll för evangeliet och för att möta människors fysiska behov. Jesus säger: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.5 Det finns en tydlig prioritering i hans ord. Han vet vad som är allra viktigast för en människa: att komma i ett rätt förhållande till Gud. Men denne Gud är god, vill varje människa väl och begränsar inte sin gåva till att ge rättfärdighet, utan han ger så mycket mer. På samma sätt handlar mission om att ge det allra viktigaste, att ge evangeliet vidare, men vi stannar inte vid det utan vill ge de människor vi möter det andra också. Dit hör allt det vi behöver för livet i denna värld.

VI FORTSÄTTER MED JESUSMISSION för att människor inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.6

ERIK ANDERSSON

missionsledare, Örkelljunga

Gustaf Björck Förändringar av missionssynen? Perspektiv på Svenska kyrkans mission 1945–2000 speglad av ledning och missionärer, Uppsala universitet 2014. Avhandlingen finns tillgänglig i sin helhet på internet. Sedan 2003 finns inte längre Svenska Kyrkans Mission. I stället finns avdelningen ’Svenska kyrkans internationella arbete’ som är en sammansmältning av Svenska Kyrkans Mission och biståndsorganisationen Lutherhjälpen. 2. Kajsa Ahlstrand ”Är missionens tid förbi?”, Svenska missionsrådet 1912–2012: 100 år av ekumenik och solidaritet, Svenska missionsrådet, s 60-73. Kajsa Ahlstrand var 1994–2006 anställd som forskare på Svenska kyrkans forskningsenhet, Uppsala. 3. Ur § 2 i stadgar för Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner. 4. Matt. 28:18–20 5. Matt. 6:33 6. Joh. 3:16