Konsumtionen av porr har ökat lavinartat de senaste decennierna. I dag räknar man med att cirka två tredjedelar i åldersgruppen 18–34 år regelbundet tittar på porr. Många kristna i olika åldrar kan berätta om sin vanmakt inför pornografins dragningskraft. Men hjälp finns att få för den som vågar öppna upp och vara ärlig.
”HUR SKA JAG BLI FRI från mitt porrmissbruk?” Den frågan är det många som ställer, och den ställs ärligt. Ofta har porrmissbruket hos den som frågar plågat personen under lång tid. Det har krävts mod att våga bryta tystnaden, öppna upp och be om hjälp.
Till mångas förvåning kan man möta en människa med denna fråga genom att be honom eller henne att för en stund ta fokus bort ifrån porren och börja fundera över två frågor:
1. Hur mår jag?
2. Vad behöver jag? Vad längtar jag efter?
PORREN HAR EN FÖRMÅGA att stjäla fokus från det som är det viktiga, nämligen hur jag tar hand om mina behov och mina känslor. Vad är det som driver en människa till att utforska pornografi? Spänning, ja, och för oss män är det extra kittlande eftersom vi går igång på bilder på ett helt annat sätt än kvinnor. Men det är mer komplicerat än så. För det mesta börjar det med spänning, det lite förbjudna. Men det kan sedan lätt utvecklas till att bli en ersättning för något annat. Jag mår dåligt – porr. Jag behöver unna mig själv något – porr. Jag har tråkigt – porr. Pornografin förslavar oss och försvagar därigenom viljan. Och den gör oss beroende. Vi vill ha mer, vi kan inte få nog.
HUR TAR JAG HAND OM MIG SJÄLV? Kanske frågar vi oss hur vi ska få till det med träning och det som behövs för att hålla oss i fin form? Svaren varierar, men ett grundläggande bekymmer är disciplinen. Det krävs tålamod av oss att arbeta upp en god form över tid.
Porren svarar på vår otålighet som människor genom att ge oss omedelbar tillfredsställelse. Därför är den inte någon långsiktig lösning på vår djupa längtan. Vi behöver träna återhållsamhet för att kunna göra goda och tillfredsställande val i livet. Disciplinens muskel behöver daglig utmaning.
PORNOGRAFI ISOLERAR. Den drar oss bort från gemenskap (porr njuts i ensamhet) och skammen får oss att känna oss så smutsiga att vi börjar dra oss undan andra människor. I själavården betonas därför gemenskap som ett motangrepp mot porr. Du och jag är skapade till gemenskap av ’Gemenskaparen’. Han som är tre-i-en vet vad gemenskap handlar om. Det är inte gott för människan att vara ensam.
Vi behöver ge upp alla ambitioner om att lösa vårt bekymmer med porrens dragningskraft på egen hand. Det går inte. Vi är i behov av en Frälsare. Dessutom är vi i behov av hjälp från någon annan människa. Den verkliga utmaningen ligger i att skaffa sig någon som vi står ansvariga inför. Att våga vara brutalt ärlig inför en annan och säga som det är, är både en lättnad och en rädsla. Kommer jag att bli förkastad?, kanske du frågar oroligt. – Nej, det blir du inte.
LIKA LÄTT SOM DET ÄR att känna vanmakt inför pornografin och dess makt, lika lätt är det att emellanåt känna att man nu har koll på läget. Speciellt när vi har börjat i samtal och fått en del verktyg för att hantera frestelserna. Men i de allra flesta fall kommer vi att trilla dit. Igen och igen. I dessa fall blir det viktigt att inte ligga kvar och kräla på marken och plåga oss själva. I stället får vi säga till oss själva: ”Vad ligger du där för? Upp på benen och sök nåden hos Gud.” Vi får skaka av oss skammen och komma nära Gud igen.
Det finns stunder när vi faktiskt inte vill bli förlåtna. Vi tycker oss förtjäna skulden. Men skulden blir outhärdlig att bära i längden. Endast Jesus kan axla den. Riktigt fria blir vi när vi väljer friheten i Kristus och ger upp våra egna ansträngningar.
Henrik Brink
kurator, Landskrona