Jesus talade i liknelser, för att lärjungarna skulle lära känna himmelrikets hemligheter (Matt. 13:11). Hemlighet motsvaras i grekiskan av ordet mysterion. Därifrån har vi fått ordet mysterium. Man skulle alltså kunna säga att Jesus talade om himmelrikets mysterier eller Guds mysterier.
Det känns kanske ovant att med vårt språkbruk använda ordet mysterium om Gud och hans rike. Det beror på att vi förknippar det med andra typer av mysterier. Jag har under min uppväxt läst många ungdomsböcker med titlar som ”Mysteriet med den försvunna cirkusapan” eller liknande. I sådana böcker kastas man som läsare in i en gåta, oftast en stöld eller ekonomiskt fiffel, som sedan bokens huvudpersoner reder ut, för att till sist sätta dit den skyldige. Gemensamt för alla dessa mysterier är att svaret på gåtan finns tillgängligt för den som får reda på de rätta uppgifterna. När sedan gåtan är löst är mysteriet borta. Spänningen är försvunnen.
Med Guds mysterium är det annorlunda. Gud är Gud och vi kan inte förstå honom fullt ut och förklara hans existens. Vi kan inte få grepp om hans väsen eller hans frälsningshandlande i historien. Att Gud, den oändlige och evige, har stigit ner till oss och blivit som en av oss är en stor hemlighet. Nattvarden är ett mysterium för oss, att vi blir konkret delaktiga av Kristi kropp och blod. Tanken svindlar. Guds mysterium är inte en gåta som vi löser och sedan är spänningen borta. Nej, Guds hemligheter blir större och större ju mer vi upptäcker av honom. Guds hemligheter kan man inte lära sig att förstå och glädjas åt genom enbart undervisning. När man lever i gemenskap med honom kan täckelset ibland lyftas och man kan få se en skymt av hurdan Gud är.
Tron ser in i djupet av Guds hemligheter utan att omfatta dem alla. Det som vi här i tiden ser i dunkelhet och ofullständighet kommer en gång att uppenbaras för oss i den fulla gemenskapen med Gud i himlen (1 Kor. 13:12).
Det är viktigt att vi i vår relation till Gud låter honom vara den han är, Gud allsmäktig, skapare, frälsare o. s. v. Vi löper alltid en fara att ha Gud som en frälsningsautomat. Man behöver bara Gud för att själv bli frälst, man är inte intresserad av att leva i verklig gemenskap med honom. Det är ett ganska egoistiskt sätt att tro på Gud. Han är bra att ha så att jag blir frälst och får det bra.
Allt detta är något som Gud viIl lära oss i livet. Jag kan bara säga att jag längtar efter att förstå mer av Gud, men framför allt att fördjupas i relationen till honom. Tack, Gud, att du är den du är!
Johannes Johansson
Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: han, som har blivit uppenbar i köttet, rättfärdigad i Anden, sedd av änglarna, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härlighet.
1 Tim. 3:16.