Himmelrikets hemligheter

Himmelrikets hemligheter öppnar sig så sakteliga för dem som följer Jesus”,
skriver artikelförfattaren i det första avsnittet. ”Jesus är nyckeln till hemligheterna.” Här får vi hjälp att läsa tre av Jesu liknelser.

Om att läsa liknelser II

Himmelrikets hemligheter öppnar sig så sakteliga för dem som följer Jesus”,
skriver artikelförfattaren i det första avsnittet. ”Jesus är nyckeln till hemligheterna.” Här får vi hjälp att läsa tre av Jesu liknelser.

Jesu liknelser är en slags dramatiserad teologi, som avslöjar olika sidor av det annorlunda rike som Jesus kommit med. De är ”himmelrikets hemligheter” som uppenbarar, som arbetar med oss, som överraskar och utmanar. Låt oss ta tre exempel. Ta gärna fram din Bibel och läs. Du finner dem i Luk. 10:25‒37, Matt. 13:44 och Mark. 4:26‒29.

DEN BARMHÄRTIGA SAMARITEN En teolog som var skeptisk till Jesus frågade honom: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” Av det samtal som följer på denna fråga framgår det att denne man menar att man kan förtjäna evigt liv genom egna insatser. Det är då som Jesus berättar sin liknelse.

Jesus vill öppna hans ögon och bryta genom det försvar han förskansat sig bakom, så som en gång profeten Natan med en liknelse lyckades slå ut kung Davids försvarsmekanismer så att han inte kunde hålla sanningen ifrån sig längre, 2 Sam. 12.

Med liknelsen får Jesus fram att inte bara det brutala övergrepp som rövarna gör sig skyldiga till är synd. Det är även den likgiltighet som prästen och leviten visar när de försummar att hjälpa den slagne. Varje nödställd människa som kommer i din väg, är din nästa som du är skyldig att älska med en kärlek som måste få kosta. Du ska vara beredd att hjälpa till och med din fiende när han behöver det.

Därmed är uppgiften klart fixerad, dessutom är ribban lagd så högt att var och en måste förstå att ingen kan göra sig själv rättfärdig.

Det finns mer att hämta ur denna liknelse. Den lagkunniges fråga om hur man blir frälst, avbröt ett samtal Jesus hade med sina lärjungar. Han undervisade dem om sin egen centrala plats i Guds frälsningshandlande med världen. Han talar om ”de visa och kloka” som är helt blinda för vem Jesus är.

Utifrån den lagkunniges perspektiv finns det inget behov av en Frälsare. Han är så upptagen av sig själv och vad han ska göra och har tillit till sina egna möjligheter att göra sig rättfärdig och accepterad av Gud. Därför ser han inte vem Jesus är, utan tycker sig ha råd att avfärda honom och se ned på honom.

Jesus vill hjälpa honom att skifta perspektiv. Verkligheten ser nämligen helt annorlunda ur den slagnes synvinkel. Det är skillnad på att vara hjälpgivare och hjälpmottagare. Starkare än någon annan evangelist visar Lukas att Jesus kom med hopp till människor som hamnat på livets skuggsida. De som misslyckats kände sig inte bortstötta och föraktade i Jesu sällskap. Därför vågade de sig fram till honom och Lukas ger många exempel på sådana vars liv blev förvandlade i mötet med Jesus. De som inte klarade ut sin situation själva såg med glädje i Jesus en som var beredd att riskera något för dem och betala hjälpsamhetens pris för en nödställd medmänniska.

Det är märkligt med benämningen samarit. Själva ordet betyder bevarare, väktare.

I Gamla testamentet är Gud Israels väktare som aldrig sviker, Ps. 121. Ordet är alltså en hedersbenämning. Det är också namnet på en folkgrupp som bodde mitt i Israels land. På grund av en lång och uppslitande konflikt mellan judar och samariter, kom ordet från judiskt håll att användas också som en nedsättande beteckning. Det blev ett fult ord som användes när man ville visa förakt för någon. Också Jesus blev smädad på detta sätt, Joh. 8:48.

I en av de viktigaste profetiorna i Gamla Testamentet, berättas det om en som var ”så föraktad att vi höll honom för intet” Jes. 53:3. Denne föraktade visar sig sedan vara hela folkets Gudasände räddare, som bär deras skuld som ett offerlamm, gör dem rättfärdiga, och vinner frälsning och framtid åt dem.

Liknelsens djupaste hemlighet är att den av många föraktade Jesus är Guds utsände, som driven av medlidande och barmhärtighet tar sig an dem som berövats sin sanna mänsklighet. Först från den hjälpbehövandes position, från syndarens läge ”ser” vi Frälsaren och tar emot honom. Hjälpta av honom sänds vi sedan att hjälpa andra och kan göra det utan överlägsenhet.

 

SKATTEN I ÅKERN

I oroliga tider var det svårt att hitta säkra förvaringsplatser för sina tillgångar. Det kunde då hända att man lade sin förmögenhet i en lerkruka och grävde ner den på en plats som bara några få kände till. Vid stora omvälvningar kunde det hända att alla som kände till platsen dog och tog med sig hemligheten i graven. Det var alltså en fullt sannolik händelse att en fattig lantarbetare vid arbetet på en annans åker kunde göra sitt livs fynd. Men det finns en hake. Han måste komma i besittning av åkern för att komma åt skatten – och det kostade. Mannen fick skrapa ihop alla sina ägodelar och sälja dem för att få kontanter nog att köpa åkern. Det kostade honom allt och ändå var det inte ett tungt och svårt offer för honom. ”I sin glädje gick han bort och sålde allt”.

Skatten han upptäckt förändrade allt. Det som han tidigare hade värderat och uppskattat förbleknade inför skatten han funnit. Den ställde hela hans liv i ett nytt ljus.

De som inte känner den kristna tron inifrån kan ha en felaktig föreställning om att livet för en kristen betyder lite av glädje, många förbud och stora uppoffringar. I denna liknelse vänder Jesus upp och ned på denna tanke. Han visar att detta att bli kristen är att finna den stora skatten och uppfyllas av en glädje som bär hela kristenlivet. Den stora glädjen gör livet i Jesu efterföljd till en vandring med lätta steg. Visst innebär det ett annat sätt att leva, visst medför det att man får avstå från ett och annat som andra kan tillåta sig och visst kan man få uppleva förluster, men man får något som vida överträffar allt man ”mister”. I Hebreerbrevet kan vi läsa om kristna som fått uppleva förföljelser och fått se sin egendom konfiskeras men gladeligen låtit det ske eftersom de visste att de ägde något bättre som inte kunde tas ifrån dem, Hebr. 10:34.

Det som vi kan förlora som kristna är i själva verket litet i jämförelse med vad vi vinner. Vissheten om att ha blivit utnämnd till Guds barn, blivit frälst från synd och död, fått del i en förlåtelse som gör mig fullkomligt ren inför Guds ögon och älskad av honom, ett evigt liv och arvslott med de heliga är något bättre som inte ska tas ifrån mig. Denna skatt kan fylla en människa med en glädje och frimodighet som gör livet lätt och bär också genom svårigheter. Glädjen är en mäktig drivkraft till ett kristet liv. ”Fröjd i Herren är er starkhet” Neh. 8:10. Sackeus är ett bra exempel på detta och Paulus ett annat, se Luk. 19 och Fil. 3.

Hemligheten är att det kristna livet bärs av den stora glädjen i Herren Jesus Kristus, vars kärlek förändrar allt. Denna hemlighet kan bara läras genom erfarenhet och sedan fasthållas under kamp.

 

DEN STORA TILLFÖRSIKTEN

Lantbrukaren har inte tillgång till ”livets formel” och kan inte förklara växandets under, men han har förtroende för den livskraft som Skaparen lagt ned i utsädet. Hoppfull sår han sin säd och väntar sedan med tålamod och tillförsikt. Dagar kommer och dagar går. Det är ömsom regn och ömsom sol. Så en dag står skörden mogen och kan bärgas med jubel och glädje. ”Av sig själv bär jorden gröda.” Så enkelt och samtidigt så obegripligt.

Vad kan detta lära oss om Guds Rike? Jo, Guds ord är ett livskraftigt utsäde, det bär sitt förverkligande i sig. I tidens längd visar det sig att det blir som Gud har sagt.

Inga makter i världen kan stoppa det. Jesus Kristus är vetekornet som läggs i jorden och dör, men står upp och bär rik frukt, Joh. 12:24. På långfredagen tycktes döden ha segrat, men ”Livet vann, dess namn är Jesus”.

Så är det med Guds Rike, tiderna växlar, än är det mörker än ljus. Offer måste ges, men det som offras ger liv och växt. Den dag då tidens kuliss slutligt ska dras undan ska vi få se, Guds ord har fullbordats, det blev som Herren sagt. Jesu offer bar rik frukt och så kan skörden bärgas med jubel.

På Jesu tid fanns det en from riktning kallad seloterna, ivrarna. De hade brått och ville påskynda Guds Rikes ankomst genom sina egna insatser. Jag tror att detta är typiskt för många av oss. Med denna liknelse vill Jesus lära oss ivrare som vill se snabba resultat, att lugnt och stilla vänta efter Herren. I sin tid fullbordar han vad han lovat, ingen makt i världen kan hindra det.

Hemligheten kan uttryckas så: ”Om ni vänder om och är stilla ska ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” Jes. 30:15. Vi kan vara helt lugna. ”Gud ger växten”, detta gäller både i Guds Rikes stora sammanhang och i våra liv. Vi ska bara med tålamod hålla fast vid hans ord och lita på kraften i Jesu död och uppståndelse.

Bliv i Jesus, lita på hans makt
och hans trofasthet i alla skiften.
Han helt visst fullbordar vad han sagt,
därom vittnar tydligt hela Skriften.

Lars-Åke Nilsson präst och bibelskollärare, Åsljunga

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan