Jesu liknelser har en framträdande plats i de tre första evangelierna. Ungefär en tredjedel av Jesu undervisning där utgörs faktiskt av liknelser. De är koncentrerade och konkreta till sitt innehåll och mycket slagkraftigt formulerade.
Jesu liknelser har en framträdande plats i de tre första evangelierna. Ungefär en tredjedel av Jesu undervisning där utgörs faktiskt av liknelser. De är koncentrerade och konkreta till sitt innehåll och mycket slagkraftigt formulerade.
Jesus är visserligen långt ifrån ensam om att använda bildspråk, men nog kan man säga att han är oslagbar som liknelseberättare. Han är liknelsernas mästare.
BILDSPRÅK
Det finns olika typer av bildspråk. Till sina lärjungar säger Jesus vid ett tillfälle: ”Se till att ni aktar er för fariséernas och sadducéernas surdeg” Matt. 16. ”Surdeg” är här ett bildlikt uttryck, en metafor för ”lära”. När han sänder ut sina lärjungar säger han: ”Se jag sänder er som får ibland ulvar” Matt. 10. Här använder han en enkel jämförelse, d.v.s. han förklarar en sak genom att jämföra med en annan, som är välkänd och åskådlig. Den enkla jämförelsen är som en diabild, den fångar ett ögonblick.
När vi tänker på Jesu liknelser är det främst de mer utförliga vi menar. Sådana som fångar ett helt händelseförlopp, en scen. De kan jämföras med en filmsekvens. Som exempel kan vi nämna ”skatten i åkern” Matt. 13, eller ”barnen på torget” Matt 11. Ibland har det blivit en hel berättelse, med både början och slut. Denna mer detaljerade och utsmyckade variant kallar man liknelseberättelse. ”De tio jungfrurna” Matt. 25 och ”den gode arbetsgivaren” Matt. 20, är exempel på sådana. Ibland talar man också om exempelberättelsen. Sådana finns enbart hos Lukas och innehåller ett händelseförlopp från vardagen som mycket väl kan ha inträffat; exempel är ”den rike kornbonden” Luk. 12.
VARFÖR?
Vanligtvis används liknelser för att åskådliggöra något, så att det man vill få fram blir lättare att begripa: Aha, det är så du menar! Anledningen kan också vara att få saken att bättre fastna i minnet. En tredje orsak är att ”en bild säger mer än tusen ord”. Fundera över metaforen ”surdeg” som omskrivning för ”lära” till exempel. Du märker då att saken först blir mer gåtfull, men efterhand öppnas en väg till djupare förståelse.
HIMMELRIKETS HEMLIGHETER
Av evangelierna framgår att Jesu liknelseundervisning ofta förbryllade. ”Varför talar du till dem i liknelser?” frågar lärjungarna och själva förstod de inte utan måste be Jesus förklara, Matt. 13. Jesus själv talar just här i liknelsekapitlet framför andra, om att han i liknelser ”skall förkunna vad som hållits dolt sen världens grund blev lagd”. Hans liknelser handlar om ”himmelrikets hemligheter” .
Det betyder att de uppenbarar vad Gud vill med skapelsen, historien och människan, särskilt hans frälsningsplan. Liknelserna är till för att dessa hemligheter, som nu genom Jesus kan uppenbaras, bättre ska komma fram.
Hemligheter har något lockande och spännade över sig, de inbjuder till eftertanke, men de bjuder också motstånd och det behövs tålamod för att tränga in i dem.
Himmelrikets hemligheter öppnar sig så sakteliga för dem som följer Jesus. Steg för steg för Jesus sina lärjungar in i dessa underbara hemligheter. Det innebär inte att alla frågetecken rätas ut, som när en detektivgåta får sin lösning, utan Guds mysterium förblir hemlighetsfullt. Här behövs en andlig förståelse, som bara Gud kan ge. Förståndet ska användas, men det ensamt räcker inte. Avgörande blir öppenheten för Jesus och viljan att följa honom. Under vandringen med honom kan ögonen öppnas.
JESUS ÄR NYCKELN
Jesus är nyckeln till hemligheterna. Den som känner igen honom som Frälsare och Herre, kommer att se hemligheterna allt klarare. Han är oumbärlig för förståelsen. Liknelserna hör intimt samman med hans person och med hela hans livsgärning. Han är inte en i raden av profeter, utan fullständigt unik. Med honom kommer Gud själv, det utlovade Gudsriket med hela sin frälsande kraft, fullbordan av alla Guds löften och uppenbarelsen av de hittills fördolda gudomliga hemligheterna. Något avgörande nytt sker i och med hans inträde i historien.
REFERENSRAM
Jesu liknelser står i en liknelsetradition, dess bilder och symboler är laddade med innehåll från Gamla Testamentet. Några exempel: ”herden” är en symbol för Gud själv och för ledare som han utsett. ”Trädet” används ofta som en bild av Gudsfolket. ”Sådd och skörd” avbildar Guds handlande i frälsningshistorien med en avslutande dom som mål. Det är med andra ord viktigt att bekanta sig med Gamla Testamentet för att kunna fatta Jesu liknelser.
SEDER OCH BRUK
Lika viktigt är det att sätta sig in i hur man levde på Jesu tid. Man behöver kunskap om hur arbetsliv och arbetsmarknad fungerade, om bröllopsseder och mycket annat.
Både fest och vardagsliv finns ju med i liknelserna, bildsidan hämtar stoff från den miljö Jesus levde i. Vi behöver också lära känna det andliga klimatet: Jesu åhörares tankar och längtan, hans motståndares teologi och resonemang. Här behöver handböcker och kommentarer konsulteras för att studiet ska bli fruktbart.
SAMMANHANG
Det är viktigt att lägga märke till sammanhanget liknelserna står i. Evangeliernas komposition är ju ett resultat av Gudsinspirationens under. Liknelsen om ”den förlorade sonen” berättar Jesus därför att hans nära gemenskap med syndare förvånat och irriterat de fromma kretsarna. Den kommer som ett svar på denna kritik, Luk. 15. ”Den barmhärtige samariten”, utgör ett inlägg i ett samtal som Jesus hade med en lagkunnig kritiker som ställt frågan: ”Vad ska jag göra för att få evigt liv? Luk 10. Ett samtal med lärjungarna om den lön de ska få, mynnar ut i Jesu liknelse om ”den gode arbetsgivaren” Matt. 20.
DEN SPRINGANDE PUNKTEN
Viktigt att vara uppmärksam på är att Jesu liknelser inte är allegorier (allegoria= säga något annat). En allegori är en lång kedja av metaforer som alla betyder något annat och därför måste översättas. Visst finns det liknelser som har allegoriska drag, ”Ogräset bland vetet”, Matt. 13 är ett exempel. Tolkningshistorien visar att teologer särskilt vad gäller vissa liknelser frestats att läsa in något i alla detaljer. Liknelsen om ”den barmhärige samariten” har till exempel ofta fått uppgiften att illustrera i stort sett hela frälsningshistorien. Det kan visserligen bli mycket uppbyggligt, men det sker på bekostnad av liknelsens egentliga mening. Den skyms bort av alla detaljer. När det gäller liknelser ska man söka efter en eller möjligen ett par huvudtankar. Detaljernas uppgift är framför allt att understryka huvudpoängen, bygga upp effekten och få fram den springande punkten.
RIKET ANNORLUNDA
Vi har konstaterat att det finns en vardaglighet över Jesu liknelser, men samtidigt stöter vi ofta på sådant som sticker i ögonen, överraskande och anstötliga drag.
Här följer några exempel på detta: hjälten i ”Den barmhärtige samariten” är inte en from skriftlärd utan en föraktad samarit. Bröllopsgästerna i ”Den stora bjudningen” har mage att tacka nej till ett kungabröllop, och följden blir, inte mindre förvånande, att alla slags folk rafsas ihop för att fylla den kungliga salen.
Man kan med all rätt tala om ”ovanlighetsdraget” i Jesu liknelser. Det rike som liknelserna uppenbarar är inte i linje med människotanken. Jesus säger ”Mitt rike är inte av denna världen” Joh. 18.
Det är Riket annorlunda, vi möter i liknelserna. De visar var och en på olika sidor i detta egenartade rike som Jesus kommit med. Tillsammans ger de en allsidig inblick i himmelrikets hemligheter.
Utan like är Guds rike,
här i ringhetens gestalt.
Den det finner allt han vinner,
skulle han än mista allt.
Vad han äger mera väger
än var skatt av jordisk halt.
Psb 583:2
Lars-Åke Nilsson präst och bibelskollärare, Åsljunga