”Lillejulaftons” eftermiddag började den ena bilen med julgäster efter den andra anlända till Åhus Missionsgård. Någon kom med färdtjänst från angränsande län, andra hade åkt tåg och buss ännu längre ifrån och några kom traskande. Trots att flera stycken var över 90 år med hörseln eller synen lite nedsatt, var samtliga pigga och förväntansfulla. När alla samlats var vi 17 personer.
Jag ska ge en liten inblick i hur julaftonsdagen firades. Efter frukost och morgonbön samlades vi till andakt och sång. I många år har vi haft glädjen att få extra sång av familjen Hugosson, och det passade för dem att komma på förmiddagen. De började med ”Hell dig, julafton, härliga, klara…” och fortsatte med många underbara julsånger, vissa med fiolackompanjemang. Man kände verkligen att nu var det jul.
Arthur Einarsson läste julevangeliet och en betraktelse över ”Det hände vid den tiden”.
1. Något hände i kejsarens palats: en befallning utgick.
2. Något hände i ett stall: Guds Son, världens Frälsare, föddes av Maria.
3. Något hände i herdarnas hjärtan: de trodde ängelns ord och gick till Betlehem för att se det som skett.
Det som ägde rum i stallet behöver inte upprepas, men det som skedde i människohjärtan behöver hända många gånger till – också den här julen – i ditt och mitt hjärta. Efter Ingvars solo: ”0, helga natt…” var det dags att avnjuta lutfisk med senapssås och därefter risgröt. Efter en stadig middag är det ju alltid skönt med en stunds vila eller en promenad, och vilket som lockade mest fick var och en avgöra. Utomhus var det sju grader kallt, men hög och klar luft med dalande sol.
Före avfärden till julbön i Åhus kyrka drack vi kaffe, och sen fick de som ville och orkade packa in sig i bilarna. Det gäller att vara i tid, för det blir alltid överfullt i kyrkan vid julbönen. Så avkopplande och stämningsfullt det var att i lugn och ro få sitta och titta på alla de levande ljusen och de två julgranarna i koret, där bortåt 400 ljus var tända. Rent visuellt varseblev man att nu var det jul. Efter klockringning hördes först kören sjunga svagt : ”Dagen är kommen… ”. Sången växte i styrka alltefter som sångarna tågade igenom kyrkan och ställde upp framme i koret. ”…låt oss gå till Betlehem. O, kom låt oss tillbedja vår Herre Krist.” I gudstjänsten sjöng kören många vackra julsånger med det centrala budskapet om Jesus, världens Frälsare.
”Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn åt Gud.”
Prosten Erland Stiber försökte måla undret i Betlehem för oss genom att få oss att tänka oss in i hur det känns att få hålla ett litet hjälplöst barn i famnen – nära hjärtat. Genom att bli ett litet människobarn vill Gud, den Helige och härlige, komma oss nära. Inte bara så nära som ett nyfött barn i skötet utan ännu närmare. Han vill komma in i våra hjärtan. Han vill ha oss som sina barn. Predikan avslutades med: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Bönen i psalmen efteråt kändes så angelägen: ”Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn åt Gud.”
När vi sen kom hem var det åter dags att gå till bordet med ägg och sill och Åhusål, skinka, köttbullar och kål samt lite annat gott. Vid 19-tiden samlades vi i dagrummet, där vi sjöng julsånger tillsammans och Arthur läste Jes. 9:1-7 och Luk. 2:1-20, innan var och en fick sin julklapp. Det var inte utan att ögonen tindrade, när papperet revs av paketen. Kvällskaffet utgjorde finalen på dagen. Alla ville ju hinna iväg till julottan nästa dag och helst få lite frukost innan dess. Så hade ännu en dag gått. Ännu en natt med Herrens frid sänktes över oss. – Och Gud förbliver den han är! Åt alla dem som tog emot honom gav han rättighet att vara hans barn.
Hälsning från Åhus genom
Ingrid Einarsson