Hemlängtan?

Varför sjungs det så lite ”hemlandssånger” nu för tiden? Det är en fråga jag hör företrädesvis äldre missionsvänner ställa, ofta med ett visst vemod i tonen.

Jag låter frågan gå först till mig själv och sedan till dig, som läser dessa enkla rader. Är det kanske så att kontakten med Far i det himmelska hemmet inte är lika angelägen och regelbunden som tidigare? Den kanske har blivit mer sporadisk eller till och med har avbrutits av någon anledning. Bibeln, Guds ord, används inte lika flitigt som förr och de där stilla stunderna inför Herren uteblir.

Är det möjligtvis så, att vad Sonen sagt och gjort fallit i glömska eller inte betyder så mycket längre? Jag har kanske börjat trivas rätt så bra här i världen, trots allt. Syndakännedom och sorg över synden är främmande begrepp i mitt liv.

Hur det nu än är så lever vi fortfarande i nådens tid och allt kan hjälpas. Vi får ta fram Bibeln, Guds ord, och bedja Herren om stillhet och välsignelse när vi läser. I Joh. 14 säger Jesus: ”I min Faders hus finns många rum.” Varför säger han då senare att han ”går bort för att bereda plats”? Det fanns många rum i himlen, men inte rum för syndare. Därför måste Jesus gå den lidandesväg som av evighet var utstakad för Guds Son. Han vandrade den villigt i mitt och ditt ställe. För att försona min synd gick han i döden, och genom sin uppståndelse beredde han rum för mig syndare i det himmelska hemmet. O, vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som han. ”Jag skall komma tillbaka”, säger Jesus, ”och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” I Joh. 17:24 säger han: ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.” Således, Jesus har berett oss alla rum i det himmelska hemmet genom sitt lidande, sin död och sin segerrika uppståndelse.

Och nu är han angelägen att få dig och mig hem till vårt rätta hem för evigheten. Jag minns att min farmor ofta sjöng sånger om det himmelska hemmet. En av dem har på ett särskilt sätt liksom etsat sig fast i mitt inre, kanske till en del beroende på sångens melodi och mäktiga kör, som återkommer i varje vers:

Till hemmet därovan med fröjd vi går, ej satan och världen oss hindra får. Vi hastar tillvägs genom öknens sand, snart tågar vi in uti Kanaans land. Lejonet av Juda har nederlagt den glupande ulven och förstört hans makt. Ur dödens häkte förlossade, med fröjd vi lovsjunger vår Frälsare.

I 1 Kor. 2:9 läser vi: ”Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.” Det himmelska hemmets salighet går ej att med mänskliga ord beskriva. På ön Patmos visar Herren Gud Johannes något av den himmelska världens prakt. ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord.(– – –) Han som satt på tronen sade: ‘Se jag gör allting nytt.’” Upp. 21:1,5. Sedan följer en underbar beskrivning av staden, dess mur och dess portar. ”Grundstenarna till stadsmuren var prydda med alla slags ädelstenar (– – –) De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje särskild port var en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld som genomskinligt glas” Upp. 21:19,21. Och ingen förbannelse skall vara mer, ingen synd, ingen djävul och ingen död. Och från den stora oräkneliga skaran inför Lammets tron stiger lovsången i evighet, den sång som måste börja redan här på jorden. Lov, pris, tack och ära till honom, som köpt oss åt Gud med sitt blod. Äran, äran den skall Jesus ha här på jorden och i himlarna. Han har borttagit alla synderna, amen, halleluja! Vad är det då som kan väcka den rätta hemlängtan i mitt hjärta? Det är när jag, arme syndare, likt Simeon får se Guds frälsning. När Herren genom sitt Ord och sin Ande får visa mig min synd, min uselhet och totala ofullkomlighet men också detta stora, ofattbara, ”att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste”. Ledd av den Helige Ande kom Simeon till templet och när han fick se barnet Jesus tog han honom i sina armar och prisade Gud: ”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning” Luk. 2:29.

Gud give att Guds gode Helige Ande dagligen får öppna mina ögon för denna underbara Guds frälsning, som han har berett inför alla folk, och som ensam i mitt hjärta kan väcka den rätta hemlängtan, lik brudens längtan hem till sin brudgum!

Har Jesus blivit hjärtats skatt, då har jag stor, osäglig fröjd. Om än här nere råder natt, mitt hem jag har i himlens höjd. O Jesu kär, behåll mig du, att jag ej villas bort från dig! Ack, viska du till hjärtat nu, att synden all förlåtes mig!

Carlåke Söderlind