”Genom vår olydnad har vi fallit ned i döden och domen. Men Jesus har stigit ända ned till oss för att frälsa oss”, skriver Gustav Börjesson i denna andra del av sin artikelserie. Han visar att även Gamla Testamentet kungör detta glada budskap för oss. De kläder Gud gav Adam och Eva har något viktigt att säga oss, liksom historien om Josefs förnedring och upphöjelse.
”Genom vår olydnad har vi fallit ned i döden och domen. Men Jesus har stigit ända ned till oss för att frälsa oss”, skriver Gustav Börjesson i denna andra del av sin artikelserie. Han visar att även Gamla Testamentet kungör detta glada budskap för oss. De kläder Gud gav Adam och Eva har något viktigt att säga oss, liksom historien om Josefs förnedring och upphöjelse.
Det vilar en sällsam glans över de två första kapitlen i Första Mosebok. Allt är en underbar harmoni. Och människorna lever inför Guds ansikte. Men så plötsligt – i det tredje kapitlet – spricker harmonin. Människorna låter sig luras till att bryta mot Guds vilja. De äter av det träd som Gud hade förbjudit för dem. Genast kände de då att något hänt med dem. De hade tappat något. De kände sig nakna, står det i 1 Mos. 3:7.
Det är egendomligt, för nakna hade de varit hela tiden förut utan att tänka på det (2:25). Men nu var det något de hade förlorat.
DEN FÖRLORADE HÄRLIGHETEN
Vi kan se vad det var, om vi läser – i Romarbrevet: ”Alla har syndat och ingen har kvar den härlighet vi fått av Gud” (Rom. 3:23, Giertz). Från början hade vi människor en ”doxa”, en härlighet från Gud. Vi kan tänka på forna tiders prinsar och prinsessor, redan på deras dräkt kunde man se att de var kungabarn. På ett liknande sätt var det från början med oss människor, vi hade en härlighet från Gud.
Därför när de första människorna hade gjort Gud emot, kände de att de förlorat sin härlighet, de kände sig ”nakna”. De försökte skyla sig men löven som de satte på sig hjälpte inte, därför gömde de sig när de hörde Gud komma.
GUD GAV DEM KLÄDER
Men Gud tog sig an dem. På samma gång som han lät dem förstå vad de dragit över sig med sin olydnad, lovade han ge dem en räddare. Och sedan gjorde han något mera. Han gav dem kläder. Så här står det: ”Och Herren Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem” (3:21).
Kläder av skinn! Vad tänkte människorna när de såg detta? För första gången såg de några varelser dö. Och det var för deras skull som djuren dog. För att de skulle få kläder.
Detta är nu skrivet för oss. Som en påminnelse. Och en tröst. Först som en påminnelse om att vi inte kan stå inför Gud sådana vi är i oss själva. Vi har ju tappat vår rättfärdighet!
Vi står där som syndare, avslöjade, nakna!
KLÄDER – I KRISTUS
Men – här är trösten: Gud själv har skaffat oss kläder. Det som Gud gjorde när han gav Adam och hans hustru kläder var en förebild till det som Gud – när tiden var fullbordad – gjorde när han utgav sin egen Son för vår skull.
Jesus dog för att vi skulle få nya kläder. I honom får vi bli Guds barn på nytt, i honom blir vi rättfärdiga. Som det står i Gal. 3:26 f (Giertz): ”Alla är ni Guds barn, genom tron, i Kristus Jesus. Ni alla som blivt döpta till Kristus har iklätt er Kristus.”
Det är dessa kläder som går i själva himmelen. Det fick Johannes veta. När han ser den stora skaran inför Guds tron frågar han: ”Dessa som är klädda i de långa vita dräkterna, vilka är de?” Då får han veta att ”de har tvått sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”. Upp. 7: 9‒14.
JOSEF
Berättelsen om Josef börjar med att han i den ena drömmen efter den andra ser hur han skall bli som en kung (1 Mos. 37). Och det blir faktiskt så. Men inte på det viset som Josef själv då tänkte.
EN UNDERLIG VÄG
I stället bar hans väg nedför! Bröderna grep honom och kastade honom i en brunn. Sedan sålde de honom till slav. Han fördes ända ned till Egypten, där han blev såld till en av Faraos män, Potifar. Och ännu värre blev det! Potifars hustru kastade sina blickar på Josef, hon ville ha ett förhållande med honom. När Josef vägrade, blev hon vred. Hon anklagade slaven inför sin man. Och Josef blev kastad i fängelse.
Vi skulle kunna teckna Josefs väg så här:
Men i allt detta hade Gud sin plan med Josef. Det sägs flera gånger: Herren var med Josef (39:2,3,21). I fängelset fick han tyda drömmar åt ett par av Faraos män. När sedan Farao själv en natt hade ett par underliga drömmar, blev Josef hastigt kallad upp till hovet. Och nu vände det sig helt för honom. Den teckning vi börjat på kan vi nu göra färdig så här:
Alltsammans hade en mening. Josef förstod det och sade det till sina bröder: ”För att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före er” (45:5). Och han upprepade det längre fram, ännu tydligare: ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att låta det ske som nu har skett och så behålla mycket folk vid liv” (50:20).
Josefs väg gick först nedåt, men sedan uppåt.
På samma sätt är det med Jesus, Guds son.
JOSEF – EN FÖREBILD TILL JESUS
I detta är nu Josef en förebild till Jesus. Om vi ser närmare efter kan vi på den ena punkten efter den andra märka hur det som skedde med Josef förebildar det som Herren Jesus har gjort för oss.
Sänd till sina bröder
Såsom Jakob sände Josef till bröderna (37: 12 ff), så har Gud sänt sin Son till oss. ”Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom” (Joh. 1:11).
Föraktad, gripen och såld
Josef blev hånad. Han blev gripen av sina egna och såld (37:19 ff). Vem sålde Josef? Det var Juda. Jesus blev också gripen, förrådd av Judas för trettio silvermynt, ”priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på” (Matt. 27:9).
Oskyldig och ändå dömd Josef var oskyldig men kom ändå i fängelse (40:15). Jesus hade inget ont gjort, det betygade Pilatus, och till och med rövaren som hängde bredvid honom på Golgata: ”Han har inte gjort något ont” (Luk. 23:41).
I fängelse
Josef var i fängelse men blev i triumf förd därifrån. Jesus var i dödsriket, men gick med ära därifrån. När han gick tog han ifrån döden dess nycklar. Därför kan han säga: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket” (Upp. 1:17).
Upphöjd till tronen
Josef blev upphöjd, han fick ring, kläder, kedja och vagn, han fick platsen närmast Farao (41:41 ff). Jesus har blivit upphöjd till Faderns högra sida, han har fått all makt i himmelen och på jorden (Matt. 28:18, Kol. 3:1).
Räddar och ger liv
Josef blev upphöjd för att ge människorna bröd, ja, ge dem liv. Jesus är Livets bröd, det bröd som ger världen liv (Joh. 6: 33-35).
Öppnar sin härlighet
Josef ville att hans närmaste skulle komma och se hans härlighet (45:13). På samma sätt vill Jesus ha de sina med sig i sin härlighet: ”Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är för att de skall få se min härlighet” (Joh. 17:24).
Förnedrad för att bli upphöjd
Josefs väg gick först nedåt men sedan uppåt. På samma sätt är det Jesus, Guds Son. Vi talar om hans förnedring och upphöjelse. Aposteln beskriver detta i Fil. 2:6‒11, och vi skulle kunna teckna det som på den översta bilden på föregående sida.
Allt har skett för vår skull. Genom vår olydnad har vi fallit ned i döden och domen. Men Jesus har stigit ända ned till oss för att frälsa oss. När vi tror på honom tar han oss med, ut ur synden, ut från domen, upp till härligheten.
Gustav Börjesson
Prost i Sätila
Några litteraturanvisningar till dig som vill studera mer av sambandet mellan Gamla och Nya testamentet
• Joh. Rambach, Christus i Mose, äldre upplagor
• Wilhelm Busch, Ljus över korset, 1959
• Sven Danell, Gammaltestamentliga gestalter, 1971
• Sven Danell, Gammaltestamentliga symboler, 1977
• Bertil Gärtner, Gamla testamentet blev nytt, 1974
• Gustav Börjesson, Herren skall strida för er. Om en röd tråd i Bibeln, 1996
• Ingemar Rådberg, Flickan från Moab, 1989
• Emanuel Giselsson, Bibelberättelser och Bibelord, 1983
• Gustaf Adolf Danell, Jeremias bok, 1984