Frälsningsvisshet

Hur ska jag få frälsningsvisshet? Hur kan jag veta att jag är frälst? Kan man över huvud taget äga visshet om att man är frälst? Dessa spörsmål är inte främmande för ett Guds barn. Tvärtom hör de till de viktigaste av de frågor som ett Guds barn vill ha klarhet i.

Är det möjligt att få visshet om sin frälsning? Ja, det är möjligt. Det är kanske inte alla som är lika frimodiga till att tala om det. Några lägger stor vikt vid det, medan andra råder till stor försiktighet inför detta ämne. Men Guds ord talar inte vagt och försiktigt om frälsningsvisshet. I 1 Joh. 3:14 säger aposteln Johannes: ” Vi vet att vi har gått över från döden till livet.”

Vår själs ankare ligger utanför oss själva. Det är orubbligt och säkert. Inte för att det ligger utanför oss utan för att det når in bakom förlåten dit Jesus gick.

Guds ord talar om den Helige Andes vittnesbörd i våra hjärtan: att vi är Guds barn (Rom. 8:16). Paulus säger att vi ska vara iförda hoppet om frälsning som hjälm (1 Tess. 5:9), eftersom vissheten om frälsning ger oss större frimodighet i kristenlivet, som är en kamp mot onda andemakter. Hela Guds ord påminner oss om grunden till visshet om och kännetecken på att man är ett Guds barn.

 

KAN FRÄLSNINGSVISSHET VARA FALSK?

Kan vi då helt säkert lita på vår egen frälsningsvisshet? Nej, för vår egen visshet kan bedra oss rent förfärligt. I Matt. 25:31 ff talar Jesus om ”Människosonens dom”. I detta sammanhang talar Jesus om några som trodde att de var frälsta men som likväl inte var det. Ett annat exempel är Israels folk, som litade på att de tillhörde Gud. Det gjorde de otvivelaktigt; likväl måste Gud fördöma dem på grund av deras vantro. De förlitade sig på sig själva och sin utkorelse. De förtröstade på sin egen gudsdyrkan, de hade förtroende för de falska profeter som förkunnade frid, frid, fast allt visst inte stod väl till. De blev bedragna av sin egen tro och övertygelse.

 

ÄR JAG FRÄLST?

Man kan alltså uppleva frälsningsvisshet utan att vara frälst, och på samma sätt kan man vara utan frälsningsvisshet och ändå vara frälst. Därför är det så viktigt att vi går bakom frälsningsvissheten och får svar på vad det egentligen vill säga att äga visshet om frälsning. Den stora fråga som ligger bakom är denna: Är jag frälst? Vad tjänar det till att äga frälsningsvisshet, om jag alls inte är frälst?

 

DE TVÅ VÄGARNA

Ett par fakta:

1) Bibeln talar klart om, att vi människor inte vet hur lång tid vi ska leva här på jorden. Gud allena vet det.

2) Här på jorden finns det två vägar att gå: Den ena leder till frälsning och den andra drar till förtappelse. Lika säkert som det är att vår jordevandring en dag upphör, lika säkert är det att varenda en av oss vandrar på en av dessa båda vägar. En av dessa två vägar går du på (Matt. 7:13‒14). I Luk. 13:22‒30 talar Jesus om den trånga porten och säger alldeles klart, att det finns människor som en dag kommer att stå utanför en stängd port. De kommer att bulta på porten och ropa: ”Herre, öppna för oss!” (v. 25). Men Jesus kommer att svara: ”Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Där skall ni gråta och skära tänder” (v. 27‒28). Jesus säger också: ”Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar” (Matt. 24:41).

Vi går på en av dessa två vägar. Var hör jag hemma? Är jag frälst? Befinner jag mig på den rätta vägen, som leder till himlen? Är jag på väg mot himlen eller på väg mot helvetet?`

 

HON VAR REDO

Under vårt missionsarbete i Kenya fick vi en dag sorgebudet att en yngre mor var död. Hon efterlämnade man och fyra små barn. Det var så sorgligt och tvärt emot all mänsklig beräkning och förväntan. Men så gjorde mannen något som jag aldrig kommer att glömma. Han ledde mig in i bostaden och visade mig ett tygstycke som hängde på väggen. På detta hade hustrun broderat ett skriftställe, en bibelvers på deras stamspråk. Där stod: ”Frid efterlämnar jag åt er.” Det var Jesu egna ord till lärjungarna efter uppståndelsen.

Fjorton dagar innan modern dog hade hon avslutat arbetet med detta skriftställe och nu hängde det på väggen och talade sitt tydliga språk om vad som betytt något för henne. ”Hon var redo”, sade mannen och pekade på bibelordet. Hon ägde den frid som Jesus bringade till jorden.

Kan man egentligen säga något större och bättre om en människa än detta: Hon var beredd!

 

JESUS ÄR VÅR FRID

Jesus är vår frid (Ef. 2:14). Genom sitt blod sonade han all min och hela världens synd. Genom sitt blod på korset stiftade han frid mellan Gud och oss. Han har ”strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det vid korset” (Kol. 2:14). Hela frälsningen bygger på det som Jesus har gjort. Han är Medlaren mellan Gud och oss. Han har tagit vår frälsning i sina händer och helt och hållet gjort tillfyllest för alla våra synder. Ingenting har han lämnat kvar åt oss. Han har gjort allt färdigt. Allt är fullkomnat av Jesus.

 

VISSHET OM FRÄLSNING

Jesus är och kallas ”vårt hopp” (1 Tim. 1:1). Hopp om evigt liv och visshet om frälsningen har vi inte i oss själva utan de är förbundna med Jesus, vår Frälsare. Han är vårt hopp. Vår förvirring, oro och osäkerhet om frälsningen beror på att vi så ofta vill flytta frälsningens grund från Jesus till oss själva. Och så tar vi vår egen andliga temperatur – oavlåtligen. När vi börjar bygga vår frälsningsvisshet på oss själva är vi på avvägar, för: 1) Det finns ingen frälsning i oss själva. 2) Vår visshet kommer att växla som natt och dag, för hos oss finns det inte någonting stabilt. Bygger jag på Jesus eller bygger jag på mig själv? Det är den stora frågan. Guds vet bara om en frälsning: Jesus, som dog för mig. Guds ord känner bara till en frälsningsvisshet: Jesus, som dog för mig. Uttryckt med psalmdiktaren H.A. Brorssons ord (jfr Lova Herren 398):

Den grund, hvorpå jeg bygger
er Kristus og hans død;
i Jesu korses skygger
er sjælens hvile sød;
der har jeg fundet livet,
selv er jeg intet værd;
hvad Jesus mig har givet,
det gør for Gud mig kær.

Vad är det som gör mig kär för Gud? Det är det som Jesus har gett mig.

 

ANKARE FÖR SJÄLEN

Bibeln använder många bilder för att förkunna frälsningens grund för oss. En av dem möter vi i Hebr. 6:18‒20, där det står att vi har hoppet om evigt liv som ett själens ankare. Det är orubbligt och säkert och når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in som överstepräst och öppnade vägen för oss.

Ett skepp som ska ankras upp kastar ankaret utanför sig själv, inte ned i sig själv. Ett ankare blir meningsfullt först när det kastats utanför skeppet. Där kan det gripa tag i något och hålla fartyget fast.

På samma sätt är det med oss, säger Guds ord. Vår själs ankare ligger utanför oss själva. Det är orubbligt och säkert. Inte för att det ligger utanför oss utan för att det når in bakom förlåten dit Jesus gick. Dit gick han in med sitt eget blod och sonade vår synd.

 

JESUS ELLER JAG?

Frälsningen – och därmed vissheten om frälsning – bör inte sökas i något av allt vårt eget. Vi kan naturligtvis bli väldigt upprymda och upplivade, när det lyckas för oss med vår bibelläsning, bön, vittnestjänst o.s.v. Men vad ska jag göra när det inte går så bra, ja, när alltsammans misslyckas? Det finns bara ett ställe dit en syndare kan blicka och få vila: Jesus. Där ser du det som Gud ser.

Han är inte bara vår frid utan han är också min fred. Jesus har gjort allting väl. Han har levt mitt liv. Han har levt i mitt ställe.

Hans liv är mitt liv. Hans rättfärdighet är min rättfärdighet. Så rikt, så stort och härligt är det evangelium som Gud för Jesu skull räcker oss.

 

EN PÄRLA

Jag ska sluta med att ge dig en pärla, en pärla mer värd än guld: Ta emot denna pärla: Fastän du ej kan känna och se det, fast du är syndig och skröplig – likväl Kristus har köpt dig, tvagit och döpt dig, bär och bevarar ock ännu din själ. Problemet med oss är just detta: Vi ser och erfar våra egna nederlag, vår synd och brist, samtidigt som vi inte förstår Gud. Men just då gäller det att tro det som är verkligt i Guds ögon. Det Gud ser, det är att Kristus har köpt dig, renat och döpt dig.

Vad betyder det rent konkret? Det betyder:

Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

Kan det över huvud taget sägas klarare? I Jesus äger du en fullkomlig rättfärdighet. I dopet överräcktes åt dig syndernas förlåtelse och Jesu rättfärdighet som en gåva från Gud.

Lev ditt liv i tack och förundran över dopets nåd! Här är grunden för lycka och frid.

Per Munch