Galaterbrevet

I detta nummer kan vi glädja dig med första delen i en artikelserie om tre artiklar, som behandlar Galaterbrevet. Det finns bara ett evangelium. Till det får intet läggas. Att träda in på laggärningarnas väg är högsta dårskap för dem som en gång fått evangelium förkunnat för sig.

Under Israels barns vandring på väg mot löfteslandet fick de under resans gång ta emot Guds lag. Gud gav genom Mose lagar och bestämmelser, som skulle reglera mänsklig samlevnad och som alltså var viktiga för folk att hålla.

I 4 Mos. 35 och 5 Mos. 19 samt i Jos. 20 möter vi en mycket intressant sak, nämligen bestämmelsen om de sex fristäderna. Det var en sak som Gud själv ordnade med och som gick ut på följande: När folket gått över Jordan och kommit in i Kanaans land skulle man utse sex städer, till vilka sådana som dödat någon utan vett och vilja skulle kunna fly. Dessa fristäder skulle Israels barn såväl som främlingar och andra inneboende ha som goda tillflyktsorter undan blodshämnd, så att en dråpare skulle slippa att dö, innan han fått svara inför församlingen. Till och med vägarna till dessa städer skulle hållas i gott skick, så att folk hade en chans att lätt ta sig in i fristaden.

När Josua tagit över ledarskapet efter Mose inrättades alltså fristäderna som tillflyktsorter. I fristaden skulle man kunna vara trygg och fri. Och efter det att man lagt fram sin sak för menigheten, skulle man kunna vända tillbaka till den plats varifrån man kommit.

KÄNNER DU VÄGEN TILL FRISTADEN?

Vem av oss står utan skuld? Om vi än inte har dödat någon, så har vi annat på våra samveten. Antingen vi gjort något med vett och vilja eller ej, så står vi alla med synd och skuld inför Gud. Frågan är vad vi gör med eländet.

Finns det någon fristad också för oss, där vi kan lägga fram vår sak, erkänna och bekänna vår synd och få befrielse och upprättelse? Har du och jag någon fristad att fly till, när nöden är som störst och när våra andliga fiender vill jaga livet ur oss?

Ja, ”det finns en fristad så trygg och säker för dig, som jagas av synd och död”! När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Fristadens hemlighet löser problemet åt oss. Vår fristad är inrättad utan vår medverkan. Vår fristad finns, utan att vi dragit ett enda strå till stacken. Någon annan står för fristadens hemlighet, någon annan har byggt den, någon annan ger den dess innehåll och mening, någon annan öppnar porten till den för oss.

Detta med fristadens hemlighet får bli porten in till Galaterbrevet, där vi ska se närmare på kap. 4:1–7:

Alltså: Så länge arvingen är minderårig, skiljer han sig inte från en slav, fastän han är den som äger allt. Han står under förmyndare och förvaltare, ända till den dag hans far har bestämt. På samma sätt hölls vi, så länge vi var omyndiga, i träldom under denna världens makter. Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son. Han föddes av kvinna och blev ställd under lagen för att friköpa dem som stod under lagen. Så skulle vi få rätten att vara barn hos Gud. Eftersom vi nu är barn, har Gud sänt sin Sons Ande i våra hjärtan som ropar Abba, fader. Alltså är du inte längre träl utan son. Men är du son, så är du också arvinge, insatt av Gud. Det här är inget lätt stycke. Över huvud taget är Galaterbrevet ett ganska svårt brev – men med ett klart och centralt innehåll. Därför är brevet så viktigt.

NÅGOT OM BAKGRUNDEN TILL GALATERBREVET

Brevet är ett vattentätt bevis för att Jesus verkligen har levat, för redan två år efter Jesu uppståndelse pågick en ivrig kristen mission i Mindre Asien, där Galatien låg, samt i Grekland och i Rom. De judiska församlingarna hade täta kontakter med Jerusalem och fick rapporter om allt som hände där. Vad de kristna sade om Jesus Kristus var lätt att kontrollera. Hade det funnits minsta skäl till tveksamhet, skulle man triumferande ha gjort affär av det.

Vad striden mellan judar och kristna gällde var inte tveksamhet om Jesu existens utan frågan om Jesus var Guds Messias.

Brevet är skrivet av aposteln Paulus till de församlingar i södra Galatien som grundats av honom under hans första missionsresa. Troligen är det skrivet år 49 och är alltså ett av de äldsta breven.

Galaterbrevet är ett av de mest engagerade brev Paulus skrivit, lidfelsefullt och personligt, ett brev som vibrerar av den iver som bara en livsavgörande fråga kan hålla vid liv. Den fråga det här gäller är avgörande för all äkta kristendom. Här går vattendelaren mellan det äkta evangeliet och den förfalskning som inte längre är något evangelium.

Ödesfrågan för all sann kristendom är Jesus, hans person och verk och människors tro på denne Frälsare utan inblandning av laggärningar.

Efter en kort inledning exploderar Paulus; han är skakad och upprörd.

Detta är det enda brev, där aposteln inte inleder med att tacka Gud för församlingen. Det har hänt något allvarligt och Paulus måste varna och ropa och ta i, för att församlingen ska vakna och på nytt fatta trons centrum. Galaterna har nämligen avfallit från evangelium. De har inte direkt gått tillbaka till hedendom, inte heller gjort sig skyldiga till moraliska felsteg. De tror sig fortfarande vara goda kristna, t.o.m. bättre kristna än alla andra, eftersom de håller lagen.

VAD VAR DET SOM HADE HÄNT?

Det hade kommit stränga laglärare till galaterna, säkert judekristna, som ville bättra på evangeliet. De sade: Visst är det sant att man måste tro på Jesus Kristus, men man måste också… Och så kom det nya villkor för frälsningen, tilllägg, som innebar att människan också själv måste fullgöra något för att bli frälst. De predikade alltså en annan frälsningsväg än Jesus allena, nämligen lagens och gärningarnas väg.

Därför slår Paulus redan från början mycket bestämt fast, att det bara finns ett evangelium. Det finns ingen pluralism i Guds rike. Det finns bara en sanning. Till den får inget läggas; från den får inget dras.

Direkt anger han själva huvudsaken – att Kristus offrades för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Faders vilja. Detta hade galaterna tappat bort. De hade blivit grundlurade.

Galaterbrevet kan ses som den kristna trons frihetsdeklaration. Paulus förklarar vad friheten i Kristus innebär, nämligen frihet från syndens skuld och fördömande makt och från alla fåfänga försök att behaga Gud genom att lyda lagen. Frihet handlar om att leva i tro på Jesus som Frälsaren, att lita till nåden allena och att tjäna levande Gud.

Sven-Arne Svenungsson kontraktsprost, Kungshamn