Jesus visade med sitt liv och verk vad fångenskap är och vad frihet är. Det är detta Paulus poängterar så starkt i kap. 4, då han skriver: ”När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son. Han föddes av kvinna och blev ställd under lagen för att friköpa dem som stod under lagen.”
Jesus avstod från friheten i himlen för att stiga ner i världens dystra fängelsehåla. Paulus skriver i Fil. 2 om Jesus att ”fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa”. Jesus låter sig alltså fängslas av fri vilja, medveten om sin uppgift.
Biskop Gärtner skriver i sin bok Vid den tiden, att när Jesus står inför rätta inför Pilatus liksom lägger han sådana ord i Pilatus’ mun att han ska bli dömd. Så medveten är Jesus om sin uppgift, sin Frälsare-gärning.
Därför är det så, att i Jesu död hände något med mänskligheten: Jesus köpte oss fria, inte med guld eller silver, utan med sitt eget blod som betalning. Det är detta vi kallar för återlösningen. Jesus friköpte slaven människan, för att hon skulle bli barn i huset och få barns rätt.
KRISTI UPPSTÅNDELSE – VÅRT FRIBREV
Kristi uppståndelse bröt på ett synligt sätt fängelsets portar. Både sten, sigill och vakt var såsom ett intet när Gud ingrep. Friheten står fram i hela sin kraft och glans i påskens ljus och jubel. Stenen – vad betydde den, när Guds kraft fick fritt spelrum? Det kejserliga sigillet – vad var det värt, när Gud trädde in i tid och rum och segrade över döden? Och vad hade världens bäst drillade soldater i huvudet, när de skälvande av skräck sprang iväg som rädda harar? De som inte ville tro men som ändå blev påskens första vittnen. Vilka spår satte detta hos dem?
GUD HANDLAR I JESUS, VÅR FRÄLSARE
Gud grep in. Gud gjorde något. Det hände något verkligt i Jesu död och uppståndelse. Detta fick avgörande betydelse för mänskligheten, för varje människa.
Precis som Gud klädde de första människorna i något som han själv skaffat fram, så ikläds människan tack vare Jesu förtjänst något som Gud och inte hon själv åstadkommit, nämligen Kristi rättfärdighets snövita dräkt, som inte kan fläckas.
Det var i denna frihetens kraft apostlarna gick ut, trots fängelse och misshandel. Det är mot bakgrund av detta som Jesu verk och liv visar vi har att läsa och förstå Galaterbrevet.
FRIKÖPTA FRÅN LAGEN?
Är vi kristna då fria från lagens bud? Ska vi inte följa och lyda de tio budorden?
Det är klart att vi ska vara noga med Guds lag. Lagen är god, säger Paulus. ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.”
Förmaningsorden kan mångfaldigas. Men lagen har en speciell uppgift. Jag brukar lära konfirmander att Guds lag har fyra funktioner: Lagen skyddar livet mellan oss människor. Den visar oss hur vi ska leva. Den avslöjar oss som syndare inför Gud och den driver oss till Jesus, som ensam kan förlåta oss alla våra synder.
När lagen får fylla dessa funktioner är den alltså god. Det problem som galaterna och många sentida kristna hamnat i är att man blandar in lagen och våra gärningar i frälsningsfrågan.
Lagens befallningar ska hållas av oss människor. Det är ju Guds lag det handlar om. Det vi gör ska våra medmänniskor ha nytta och glädje av. Men vi får inte åberopa våra goda gärningar när vi hämtar ut Guds nåd. Det slipper vi, och det ska vi vara tacksamma för!
Uppbyggelseförfattaren Pontoppidan skriver om en dröm han haft. Han drömde att han dött och stod i kön och väntade på att få träda fram inför Gud.
Han funderade på vad han skulle säga när han kom fram. Någon viskade: Du har ju varit en betydande person, skrivit åtskilliga böcker och gjort många goda insatser. Han tänkte: Kan det vara något att åberopa? Nej, det verkade inte hålla. Så kom han på vad han skulle svara. Just då vaknade han, gick fram till skrivbordet och skrev ner följande rader:
Om någon mig nu fråga vill
om grund för salighet
och om det mera hörer till
än Jesu dyra blod,
som han för världen rinna lät,
jag svarar med ett gladligt mod:
Min grund är Jesu blod.
Pontoppidan visste vad han skulle åberopa inför Gud: Jesu blod. Inte lagens gärningar, inte goda insatser, utan Jesu Kristi försoningsblod, som utgjutits för hela världens alla synder.
När Paulus med kraft talar om friheten från lagen, innebär det inte slapphet inför Guds bud. Tvärtom, buden ska driva oss till Jesus, där vi får ta emot nåd, förlåtelse och befrielse. Friheten från lagen innebär att vi slipper åberopa den för vår frälsnings skull.
EN SAMMANFATTNING I TRE PUNKTER
Den goda nyheten är att vi, som förut varit slavar under synd och död, nu för Kristi skull räknas som Guds egna barn och får ha en personlig relation till vår käre Far i himlen. Tack vare det Jesus har gjort för oss finns det ingen anledning att vara rädd för Gud. Respekt får vi visa honom men rädsla – nej. Frimodigt får vi leva i gemenskap med honom och vara helt vissa om att han välkomnar oss som familjemedlemmar. Detta får du ta vara på!
Vid precis rätt tidpunkt sände Gud Jesus till jorden för att lida och dö för våra synder. I århundraden hade judarna väntat på sin Messias. Guds tidtabell var perfekt. När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, sann människa, född av kvinna. Han fullgjorde lagen till punkt och pricka. Därför kunde han bli det fullkomliga, felfria offret. Trots att han var människa syndade han aldrig. Därför kunde han befria oss ur syndens slaveri, friköpa oss från lagens förbannelse och göra det möjligt för oss att adopteras in i Guds familj. Detta innebär att vi har tillgång till alla de resurser som Gud skaffat fram genom Jesus Kristus: befrielse från allt ont, förlåtelse för alla synder, ett liv som leds av den Helige Ande med Guds ord, ett hem i himlen som väntar alla Guds barn som åberopar Jesu blod. Detta får du tro!
Om vi hade kunnat leva upp till lagens krav och fullgöra dem – vad skulle vi då ha Jesu lidande och död till? Vad skulle vi med förlåtelsen, om vi kunnat klara av saken själva? Då hade ju försoningen bara blivit som fernissa utanpå en skaplig yta. Nej, det behövdes ett långt mera radikalt grepp på vår situation. Det grundläggande är att vi nu får vända oss till Jesus och åberopa de välsignade frukterna av hans lidande, död och uppståndelse.
Detta får du åberopa! Detta är den Nya Fristadens hemlighet. Den heter Jesus Kristus och innehåller nåd. Nåd utöver nåd.
Sven-Arne Svenungsson kontraktsprost, Kungshamn