”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?” Galaterna har blivit grundlurade och kommit bort från Kristus. – Evangelium är nog bra men man måste också hålla lagen, har de s.k. judaisterna inbillat dem. Det är då aposteln Paulus skriver: ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.”
”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?” Galaterna har blivit grundlurade och kommit bort från Kristus. – Evangelium är nog bra men man måste också hålla lagen, har de s.k. judaisterna inbillat dem. Det är då aposteln Paulus skriver: ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.”
I Galaterbrevets fjärde kapitel möter oss två linjer, som ställs mot varandra: för det första trälar under denna världens makter, för det andra fria Guds barn.
Vad betyder det att vara träl under denna världens makter? Paulus tar bilden av slaveriet för att att visa att människorna var slavar under lagen innan Kristus kom. De trodde att lagen kunde frälsa dem eller hjälpa till att frälsa dem, men i stället blev de lagens slavar, när det visade sig att varje försök att lyda och uppfylla lagen misslyckats.
TRÄL UNDER VÄRLDENS MAKTER
Slaveriet kan ta sig olika uttryck. Man skulle nog göra judendomen orätt om man sade att judarna stod under världens makter. De var noga med Guds ord och bud. Guds lag var det viktigaste de ägde. Problemet var att man inte såg Jesus som lagens fullbordan, att man trodde att rättfärdighet kunde vinnas genom egna laggärningar.
För hedningarna däremot, som inte hade tron på Gud, fanns det annat som var bindande. Man såg gudomliga andeväsen i ödet, planeter, skyddsandar, demoner och ockulta fenomen.
Detta skapar inte frihet utan tvång. Det ställer krav och fordringar och framför allt skapar det rädsla. Det här är inte någon gammal, forntida föreställning. Den är synnerligen aktuell i dag med all nyandlighet och alla vidskepliga underkurer.
Detta är träldom under denna världens makter. Det inser man emellertid inte förrän man sett barnaskapet hos Gud och tagit det på allvar. Så länge man står under denna världens makter, tycker man sig vara fri som fågeln. I stället är man vingklippt.
Nu poängterar Paulus med kraft, att från denna träldom under världens makter har Kristus befriat oss. Han har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för oss, och gjort oss till Guds barn. Barnaskapet hos Gud öppnar vyerna och medför den frihet som innebär att man vill leva i tro och tjäna Herren med glädje. Därför kan vi säga: ”Abba! Fader!” Detta är något oerhört, och Jesu samtida blev chockade över hur han tilltalade den helige, ende, sanne Guden – ”Abba! Fader!”. Så talar ju ett barn till sin far. Det innerliga förhållande som råder mellan dem kommer till uttryck i tilltalet ”Abba! Fader!”. När Jesus tilltalar Gud på detta sätt, visar han att han verkligen är Guds Son. Men det fantastiska är att han gjort det möjligt för oss att vara barn till Gud och få säga ”far” på samma sätt som Jesus.
För Jesu skull får du säga ”Abba! Fader!” och när du inte orkar eller kan det, så säger Gud: Mitt barn, du är min.
KÄRNPUNKTEN OCH ÖDESFRÅGAN
Om vi nu har fått denna frihet – rätten att vara Guds barn – hur kan då någon vara så dum, att han ens funderar på att vända tillbaka till träldomen under världens makter eller under lagen i tro att man skulle kunna förtjäna Guds nåd genom att uppfylla den? Det är detta som är galaternas stora problem – de sitter redan fast i lagiskhetens smet.
Den stora frågan blir naturligtvis: Vad är friheten för något? Vad innebär den? Hur får vi handskas med den? Många vill ha friheten i den kristna tron till att innebära, att man får göra som man vill och tro vad man vill. Som min son sade till sin farmor, när han var liten och förbjöds att sparka boll i bästa rummet: ”Ingen bestämmer över mig.” Är det frihet? Eller vad innebär frihet?
SKAPADE TILL FRIHET
Gud skapade Adam till en fri människa. Gud sade: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta, ty när du äter av det, skall du döden dö.”
Du vet väl vad som hände? Människan hamnade i fängelse, i de onda makternas fängelse, i syndens fängelse. Det blev mörkt och kallt och dystert.
Djävulen hade rätt, när han sade till Eva: När ni äter av trädets frukt skall ni bli såsom Gud. Genom att äta förbjuden frukt blev människan såsom Gud, d.v.s. satte sig på Guds plats. Detta är människans förbannelse – att ta Guds plats. Alltsedan syndafallets dag möter vi en tårögd mänsklighet och ser en väg kantad med lik. Spåren förskräcker. Den frihet människan haft byttes mot fängelse, där ondska, synd och död är fångvaktare.
Hur skulle det nu gå för människan? Hela Guds frälsningshistoria vittnar om att det är Gud själv som ingriper till en förlamad mänsklighets hjälp.
Människan kan inte göra något åt sin relation till Gud. Det är Gud som hela tiden tar initiativ och ser till att finna en utväg ur fängelsets mörker.
ÅTERLÖSTA TILL FRIHET
Redan på syndafallets dag möter vi Guds frälsande omsorg: Kvinnans säd ska söndertrampa ormens huvud, och ormen ska stinga honom i hälen. Marias son Jesus ska segra över ondskan, och ondskan ska bara kunna tillfoga lidande, stinga i hälen – längst bort från hjärtat, längst bort från Jesu hjärteuppgift.
I slutet av 1 Mos. 3 står det något märkligt: ”Och Herren Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.” Det första offret ägde rum, och det var Gud själv som slaktade offerdjuret. Får vi tro att det var ett lamm som slaktades? I alla fall klädde Gud själv offrets gåva på människan. Hon blev – till skydd mot världens kyla och isande vind – iklädd något som Gud själv skaffat fram. ”Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad…” Jesus blev Guds svar på människans synd.
Sven-Arne Svenungsson kontraktsprost, Kungshamn