Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. 2 Petr. 3:10.
Detta har vi hört, och all förstörelse i naturen påminner oss om att jorden skall upphöra att existera. En gång skall vi ställas inför Domaren och svara för våra liv. – Egentligen står vi inför honom varje sekund vi lever här på jorden.
Vi har fått uppleva en verkligt fin sommar i Sverige. Många av oss har säkert utnyttjat tiden till att njuta och koppla av på olika sätt. En del händelser har väl något stört våra samveten: jordbävningskatastrofer i Turkiet och Grekland, krig i Europa, Afrika och Asien, torka och svält i Etiopien o.s.v. Bilder vi sett i media har med plågsam tydlighet illustrerat en nöd som likväl verkar vara så långt borta.
Samtidigt som hemlösa människor hungrar ute i världen, har vi kanske ytterligare höjt vår egen levnadsstandard genom att köpa ny, fin bil eller motorcykel, resa på nöjesresor, bygga om villan eller sommarstugan med nytt kök eller badrum. Mycket skulle kunna räknas upp, men var och en av oss vet nog vilka onödiga prylar han eller hon investerat i.
Vi lever i en tid och i ett land med stort ekonomiskt överflöd. För våra missionsorganisationer ser det emellertid inte lika ljust ut. Gåvorna ökar inte efter behoven. Investeringar i ”Guds rikes bank” är inte så populära. De flesta tänker i första hand på sitt eget välbefinnande. Verkliga missionsvänner och gåvogivare har blivit färre…
Ytterst handlar det om vårt ansvar för våra medmänniskor. Vi har ansvar som förvaltare av Guds gåvor. Men nöden för att rädda medmänniskor undan fördärv är inte särskilt stor, och missionsglädjen saknas ofta hos oss. Vid en samling i augusti yttrade en av representanterna för Svenska Missionsrådet ungefär följande: Missionsfolket i Sverige ger inte tionde. Om man i er organisation allmänt gjorde det, skulle MBV:s mission ha 30 milj att förvalta årligen. Det är likadant över hela Sveriges kristenhet. I något samfund offras mer, i andra mindre, men trenden är densamma. Egoismen breder ut sig. Det finns enstaka människor som ger ”änkans skärv”, men de allra flesta ger bara lite av sitt överflöd.
Också i Sverige finns det mycket nöd. Vad gör vi för att hjälpa abortsökande, utslagna, missbrukare m.fl.? Låt oss alla be om väckelse – en väckelse som får konsekvenser för våra liv, vår omgivning och våra medmänniskor!
Nils-Göran Nilsson