I Sverige finns det ganska många vattenfall. Men inte så stora som i vissa andra länder. I Boyoma-fallen i Afrika passerar 17 miljoner liter vatten i sekunden. Här tar vattnet aldrig slut. Det rinner i ofattbara mängder natt och dag, år efter år.
Det är farligt att stå under ett så stort vattenfall, men om det skulle gå, kunde man vara säker på att alltid bli översköljd av vatten. Ett sådant vattenfall, ett som aldrig slutar att forsa, kan användas som en bild av Guds nåd. Precis som vattnet strömmar oupphörligt, flödar också Guds nåd utan att upphöra. Vi föreställer oss kanske att Guds nåd skulle torka ut efter hand. Tänk på hur många människor det finns, och tänk på hur många synder de har begått! Eller jag själv då? Mitt hjärta är fullt av så mycken synd, och ofta faller jag för samma frestelser gång på gång. Räcker Guds nåd till för mig? Ja, det gör den! För den är som floden, full av vatten, som strömmar över mig.
Hur kan Guds nåd bara fortsätta att flöda? Det har vi Jesus att tacka för. Nåden och Jesus kan inte skiljas åt. Bara hos Jesus finner vi Guds nåd, men där finner vi den i gengäld obegränsad. När vi tror på Jesus strömmar nåden över oss. Det är denna nåd Paulus kallar för ”Guds nåds överväldigande rikedom” (Efesierbrevet 2:7).
Vi har annars lätt för att tro att nåden är som en balja med vatten som vi står i. När vi syndar menar vi att vi stiger ur nåden, och sen måste vi göra något, som att bekänna synden, för att få komma in i nåden igen. Men Guds nåd är inte som en balja med vatten som vi hoppar i och ur, i takt med hur ofta vi syndar. Guds nåd är som ett mäktigt vattenfall som vi kan stå under varje ögonblick av vårt liv. All synd rensas bort, både den som bor i hjärtat och den vi uttalar med munnen eller gör med händerna.
Denna text är hämtad ur Ta emot det eviga livet! av Carsten Hjorth Pedersen