”Frid vare med er”. När han sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. Joh. 20: 19b–20
De flesta som lever med Jesus har av och till fått uppleva den frid som Gud kan ge, detta fantastiska att konkret få uppleva att man vilar i Guds händer oavsett vad som sker. Trots detta tycks vi ha så svårt att förstå vad det är som ger denna frid. Vi vet att den värld som vi lever i hotar att rycka bort friden.
Skulle man kanske försöka förhandla fram någon form av vapenstillestånd med världen så att friden skulle kunna uppnås på så sätt? Hitta en väg som gör att världen inte längre stör mig? Nej, det finns inga sådana möjligheter. Världens tänkesätt går stick i stäv med budskapet om Jesu kors.
Kunde man kanske bygga höga murar mot världen, så att man aldrig stöter på den, och på det sättet få frid? Vi möter ofta den kristna ghetto-mentaliteten hos andra och hos oss själva. Nej, vi har fått ett uppdrag att leva mitt i världen och vittna där.
Friden i Gud kan bara hittas i mötet mellan den troende och Jesus själv. När han får möta oss och visa sina händer, sin sida och säga: ”Detta gjorde jag för dig!” – då kan vi få ha frid. När Gud blir stor för oss, därför att vi har fått se hans händer då kan vi vila i Gud. Och detta helt oberoende av hur det ser ut runt omkring oss.
Att ha frid med Gud är ett sakförhållande, men att uppleva Guds frid är någonting annat. Vi lider alla av en sorts andlig starr. Vi ser suddigt just där vi skulle ha fokus! Guds handlande förblir diffust för oss. Det innebär inte att vi står utanför nåden. Men det medför att vi går miste om mycket glädje, tacksamhet och trygghet.
Men den Helige Ande har fått en mycket stor uppgift. Att peka på Jesus. När den Helige Ande får föra oss nära Jesus då kan även våra svaga ögon se sårmärkena. Evangeliet om Jesus är en hemlighet som hela tiden måste predikas för att den friden som Jesus lovar alla sina lärjungar skall förbli tydlig. Då ser vi att vi är omslutna av de sårmärkta händerna. I dem är vi absolut trygga!
Johannes Birgersson, blivande gymnasielärare, Göteborg