Guds rike går fram på ett aldrig tidigare skådat sätt i dagens Etiopien. Vi har lyssnat till rapporter om och också med egna ögon sett hur väckelsen sprider sig bland unga och äldre, hur muslimer kommer till tro och låter sig döpas och hur församlingarna växer även inom den Lutherska Kyrkan (LCEt), som vi inom MBV ju har understött sedan den grundades. Situationen kan kanske bäst beskrivas och sammanfattas med orden från Apg. 19:20: ”Så spred sig Ordet och blev befäst genom Herrens kraft.” Till detta kan vi bara med största tacksamhet och verklig glädje utbrista: Herren ske lov och pris!
DJÄVULEN ÄR AKTIV OCH SOFISTIKERAD
Nu vet vi också att där Guds ord sprider sig och där Guds Ande är verksam, där det kort sagt förekommer ett sant och bibelenligt andligt liv, där möter också ett högst påtagligt motstånd präglat av en andlighet av ett helt annat slag och som gör allt vad den kan för att hindra, söndra och riva ned Guds rike. Väldigt ofta, ja, nästan alltid, när vi har ”framgångar” och när det ”går bra”, inbillar vi kristna oss att allt är frid och fröjd och att vi så att säga är ”på säkra sidan”. Men det är just i detta läge som vår fiende djävulen är som mest aktiv och sofistikerad, och det är just därför som Herrens apostel – ytterligt väl medveten om mänsklig svaghet och psykologi – uppmanar och förmanar församlingsledare i alla tider med följande ytterst aktuella ord: ”Var nyktra och håll er vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och letar efter någon att uppsluka.” (1 Petr. 5:8.)
SPLITTRING I KRISTNA LED
I samma mån som Guds rike på ett förunderligt och underbart sätt går fram i dagens Etiopien, konstaterar vi till vår djupa sorg och stora bedrövelse, hur på ett ofattbart och obegripligt vis, fienden försöker – och delvis lyckas – så splittring i de kristna leden. Det har t.ex. under det senaste året uppstått så oerhört starka spänningar inom den stora och dynamiska Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, framför allt på grund av etniska motsättningar, att denna evangeliska kyrka är på god väg att oåterkalleligen splittras. Även inom de andra protestantiska etiopiska kyrkorna, bland dem Lutherska Kyrkan, finns likartade oroväckande och nedslående splittringstendenser. Du, som i bön och tanke (Herren välsigne dig!) följer med, då det gäller MBV:s och LCEt:s missionsarbete i Etiopien, vet att vi i tidigare nummer av Till Liv nämnt ”att det i den Lutherska Kyrkan i Etiopien uppstått mycket bekymmersamma spänningar och konfliktfyllda relationer, där både kyrkans ledning och våra missionärer involverats”.
IDENTITETSKRIS INOM LCET
Spänningarna inom LCEt beror inte i första hand på etniska motsättningar, utan har sin grund i andra faktorer såsom personkemi, arbetsordning, partier och teologi. Då det gäller kyrkans teologi kan man, grovt sett, tala om två olika linjer eller ”fraktioner” – som delvis har olika syn på hur arbetet bör bedrivas: en MBV/LCEt-traditionalistisk linje, där man tar avstånd från nyare och mer öppna arbetsformer av t.ex. karismatisk art, samt en väckelseoch förnyelselinje med öppenhet för bl.a. mer karismatiska drag i missionsarbetet. Man skulle kunna tala om en teologisk ”identitetskris” inom LCEt som förorsakat olika förvecklingar och missförstånd på det personliga planet såväl bland kyrkans ledare som bland MBV:s missionärer, något som slutligen också dessvärre ledde till att tre ledamöter i början av juli 1999 avgick ur LCEt’s styrelse.
INGEN VILL HA DET SÅ
Det är undertecknads fasta övertygelse, efter öppna och ingående samtal med företrädare för såväl förnyare som traditionalister inom LCEt, att man verkligen inte önskade och ville ha det på detta sätt. ”Det har bara blivit så här!”, ”Vi trodde inte att vårt agerande skulle leda till nuvarande situation!”, ”Vi måste kunna enas kring Guds ord och fortsätta framåt tillsammans!” är bara några exempel på olika uttalanden som jag mött vid mina båda resor till Etiopien i samband med denna kris.
TRADITION & FÖRNYELSE – TVÅ PARALLELLA SPÅR
Och det är i ljuset av Guds ord och under den Helige Andes ledning och upplysning som vi med största frimodighet kan se fram emot och också förvänta oss att även kyrkliga kriser förvandlas till möjligheter. Studerar vi den Heliga Skrift lyhört och uppmärk samt ska vi finna att i en levande församling behövs, i djupare mening, varken traditionalister eller förnyare – som grupper eller fraktioner. Nej, varje kristen är (genom Jesus Kristus) samtidigt den som bevarar traditionen (”Håll fast det du har så att ingen rövar din krona.”) och den som lever i förnyelse (”Det gamla är förgånget. Se, något nytt har kommit.”). En levande församling och kyrka kännetecknas alltså av såväl tradition som förnyelse. Dessa kan liknas vid två parallella spår – båda lika nödvändiga för att det ska kunna ”rulla framåt”.
GUDS ORD HAR MÅNGA GODA RÅD TILL KYRKOLEDARE OCH MISSIONÄRER
Vänder vi oss till Guds ord ska vi finna många goda och konstruktiva råd hur vi kan lösa denna typ av prestige- och generationskonflikter. Låt oss som ett enda belysande exempel citera igen från aposteln Petrus’ brev, där han riktar förmaningar till just församlingsledare – d.v.s. kyrkoledare och missionärer. Till de äldre vädjar han enligt följande: ”Var herdar för Guds hjord som ni har i er vård. Var ledare för den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för snöd vinning, utan med villigt hjärta. Uppträd inte som herrar över era församlingar utan var föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:2‒3.) Och när han vädjar till de yngre, säger han följande: ”På samma sätt med er unga: underordna er de äldste.” Och så slutligen vänder han sig till samtliga: ”Och ni alla: Låt ödmjukheten lysa igenom i allt ni gör mot varandra, ty ‘Gud står de högmodiga emot, men de ödmjuka ger han nåd’. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er i sinom tid.” (1 Petr. 5:5‒6.)
BED OCH ARBETA – OCH KASTA ALLA BEKYMMER PÅ HONOM
Vi tackar Gud att vi fått dessa dyrbara råd och tips för hur vi ska gå till väga när vi försöker lösa upp de ”mänskliga knutar och relationsproblem” som sammanhänger också med denna kris. Herren har hittills hjälpt alla oss som är involverade i denna process på ett konkret och förunderligt sätt – helt enligt sina löften – men ännu återstår en hel del ”ora et labora” – d.v.s. bön och arbete – innan LCEt:s nuvarande identitets- och ledarkris har förbytts i en kyrka som går framåt ”som på räls”. Vi uppmanar er alla att be för LCEt:s styrelse – att en försoning mellan ledarna kan komma till stånd – för MBV:s missionärer – att de får kraft och frimodighet att på rätt sätt tjäna den kyrka som kallat och välkomnat dem – och för undertecknad, som utsetts att tjänstgöra som MBV:s missionsrepresentant inom LCEt fram till årets slut – att Herren i nåd ger ödmjukhet och vishet så att vi får vara verktyg i hans hand. Under tiden får vi också påminna varandra om ytterligare ett underbart ord från Petrus första brev: ”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” (1 Petr. 5:7.) Tänk, vilken förmån att få praktisera detta råd i vardagens verklighet!
Per-Martin Hjort missionssekreterare, Vinslöv