För några decennier sedan var en sydafrikansk kyrkoledare inbjuden till USA för att tala om sin kyrka och eventuellt vidga basen av understödjare. En dag ringde han hem. Hans fru var inte inne just då, och hans svägerska svarade i telefon. När hon talat om att alla mådde bra och allt var väl, berättade hon att Gud talat till henne i en dröm och gett henne ett budskap att föra vidare till pastorn: ”Jaga inte bufflar, när du är i Amerika.”
– Förlåt, vad sa du?
– Jaga inte bufflar i Amerika.
Pastorn förstod inte budskapet, men bad Gud att visa honom vad det betydde. En söndagskväll efter ett möte överlämnades kollekten i kontanter som gåva direkt till pastorn. När han räknade den, lade han märke till ett mynt med en buffel på. Han kopplade genast ihop detta med svägerskans dröm, och förstod att han inte skulle söka efter pengar i Amerika för sin kyrka. De närmaste dagarna blev han utsatt för stora frestelser. Mer än en mycket rik person, som hört honom tala, erbjöd honom stora summor pengar.
– Jag vet inte var jag ska göra av mina pengar, säg bara hur mycket ni vill ha, sade en av dem.
Till och med på flyget hem på sträckan London – Johannnesburg fick han ett erbjudande. Hans svar var detsamma varje gång:
–Tack så mycket. Tack, men Herren tar hand om mig och mitt folk på sitt eget sätt. När han kommit hem till sin församling, fick han snart reda på att medlemmarna ville bygga sig en ny egen kyrka. De fullföljde sina planer utan någon som helst hjälp utifrån.
SEMINARIUM OM BEROENDETS SYMTOM
Detta var en av de berättelser som deltagarna på ett ”Seminarium om beroende- syndromet mellan kyrka och mission” fick ta del av. Seminariet ägde rum på Chesinende i Kenya 3–6 juli i år och arrangerades av World Mission Prayer League (WMPL), en av de fem missionsorganisationerna i ELCK, i samråd med kyrkoledningen. Deltagarna var styrelseledamöter i ELCK och ett par missionärer från varje missionssällskap.
Glenn Schwartz, på 60-talet missionär i ett par afrikanska länder, har länge varit intresserad av, studerat och försökt analysera beroendets symtomkomplex. Han bildade i början av 80-talet en konsultorganisation, World Mission Associates (WMA), som samarbetar med kyrkor framför allt i Afrika och Latinamerika men även i Asien för att hitta lösningar på problemet. För några år sedan utarbetades ett kursmaterial med sexton lektioner i ämnet. Det var detta material, som består av ett studiehäfte och videoinspelade föreläsningar av Schwartz, som nu användes på Chesinende. Efter varje avsnitt finns diskussionsfrågor, och dem tog vi hand om i smågrupper.
Dean Apel, WMPL-missionär och Margret Obaga var initierade och effektiva kursledare. Margret är medlem i ELCK och är i botten gymnasielärare men har på senare tid även studerat teologi. Hon är f.n. anställd som koordinator för kvinnoarbetet i en annan luthersk kyrka i Kenya.
Möjligen var programmet alltför späckat – flera deltagare upplevde att de inte hunnit smälta materialet, förrän en ny påfyllning kom. Å andra sidan är beroende-syndromet ett så omfattande och mångsidigt komplex, att seminariet närmast får ses som en introduktion. Materialet är så innehållsrikt att det väcker nya tankar varje gång man går tillbaka till det.
BEROENDE SOM BÖR BRYTAS
Begreppet beroende definieras i detta sammanhang som att en kyrka, som är frukten av ett missionsarbete, tillåter missionssällskapet/sällskapen att fortsätta att understödja ekonomiskt och att, ibland, även ha hand om administrationen.
Tio aspekter kan sägas karakterisera detta beroende:
- Beroendet genomsyrar i stort sett alla verksamhetsgrenar och har ingen geografisk begränsning.
- Beroendet började inte i går eller i fjol och det löses inte över en natt eller genom ett enkelt beslut.
- Beroendet är pågående, t.ex. har flera afrikanska kyrkor fortfarande missionärer som ekonomichefer.
- Syndromet är känslomässigt laddat från båda sidor.
- Beroendet kan orsaka ett antal andra problem, t.ex. bristande ansvar och noggrannhet i penninghantering, lite utrymme för lokala initiativ och visioner även på det andliga planet, brist på högre teologisk och missiologisk utbildning i Afrika.
- Beroendet är en livstil: ”Om vi ber om hjälp, så får vi!” (kyrkan) och ”Oj, så här får de inte ha det – vi måste hjälpa dem genast!” (missionen).
- Beroendet fortlever ofta under en vacker täckmantel, t.ex. talar man om ”samarbete och partnerskap”, som i praktiken innebär att missionen bidrar med pengar och den lokala kyrkan med arbetsinsatser. Givandet i den lokala kyrkan uppskattas inte och kyrkoarbetarna ses som missionens anställda.
- Beroendet ger både kyrkoledare och en del missionärer dåligt rykte. Inhemska ledare kan ha fått en otymplig och kostsam administration och verksamhet att ta över, när kyrkan bildats och missionen drar sig tillbaka. Det kan liknas vid en stor låda som innehåller byggnader som behöver underhållas, institutioner som ska drivas, tjänster som ska betalas etc. De lokala tillgångarna är små i förhållande till lådan och kan inte hålla den uppe. I sin strävan att finna egna och självständiga lösningar på problemen kan inhemska ledare bli stämplade som missionärsfientliga. Missionärer kan å andra sidan lokalt uppfattas som svikare, när de inte längre kommer med pengar, och av missionsvänner och företrädare kan de upplevas som hjärtlösa. Allt detta skapar spänningar på många plan.
- Beroende-syndromet måste hanteras och brytas utan dröjsmål; ju längre det får pågå, desto värre blir det.
- När beroendet väl avtar, leder detta till glädje, frihet, tillväxt och välsignelse för alla parter. Det betyder inte att relationen behöver upphöra, men den får ett annat innehåll.
FÖLJ UTVECKLINGEN!
Tre faktorer utgör nycklarna för lösningen av beroende-syndromet. De är andlig förnyelse, omorganisation och vision. Utrymmet tillåter inte att närmare gå in på dem här, men det finns tecken som tyder på att vi kommer att få se en sådan utveckling inom ELCK vad tiden lider. Inte så att man blir oberoende och förlitar sig på sig själv utan snarare att man blir mera beroende av Gud och hans försörjning både andligt och materiellt. Det finns därför alla skäl för missionsvännerna att följa utvecklingen och komma ihåg den Evangeliska Lutherska Kyrkan i Kenya i förbön . Om någon har frågor eller kommentarer går det bra att höra av sig till oss på fältet. Nu är ej tid att slumra in på maklighetens bädd. Vår Konung vandrar bland oss här, om än i ringhet klädd. Hans verk går fram, han vilar ej, han för ett heligt krig. Vad nåd, om han i denna strid vill bruka också dig! I härligheten och majestät en dag han komma skall och lägga hela jordens krets ned för sin fotapall; o, månne du skall ångra då, om här du honom tjänt i trohet med det pund som han jämväl åt dig förlänt?
Karin Gunnarsson, missionär i Kenya