Frihet och bekymmer

Jens Aage Nielsen som tillsammans med sin hustru Birte var MBV:s missionär i Etiopien 1972–89 har återvänt dit på ett korttidsuppdrag och berättar här om ett återseende med landet, kyrkan och kristna vänner

Inne i kyrkan i Addis Abeba, längst uppe i fönstret på den flera meter höga gaveln, hänger spindelväven oförändrad. Den har hängt där i mer än elva år. De som då var barn och ungdomar har nu fått utbildning och arbete, i alla fall de flesta. Alla har blivit elva år äldre. Det man mest lägger märke till är friheten och glädjen som folk har fått tillbaka efter kommunismens fall. Denna frihet befriar dock inte från andlig och lekamlig nöd. Det finns nämligen både fattigdom och bekymmer.

 

ÅTERSEENDE MED STADEN, TRAFIKEN OCH FOLKET

När planet från Ethiopian Airlines landat, möttes jag av missionärerna Hanna-Karin och Workneh Hechamo samt kyrkans generalsekreterare ato Gudeto Bonso.

De tio kilometerna från flygplatsen till kyrkans område blev ett återseende med staden, trafiken och folket. Addis Abeba ligger mycket vackert, liksom i en dal omgiven av berg. Fina byggnader och stora höghus bildar en skarp kontrast till små fallfärdiga bostäder. En del boningar består av mycket enkla vindskydd, som byggts upp med hjälp av trästänger och plast. Antingen har man rest dem under något träd eller också lutar de sig mot någon mur ute på trottoarerna. I sådana större och mindre ruckel lever mellan två och en halv och tre miljoner invånare. Gatubilden får sin prägel av de många bilarna och fotgängarna som rusar hit och dit. Stannar man till vid en korsning, omringas bilen genast av tiggare.

 

KONFIRMATION OCH NATTVARDSGUDSTJÄNST

På Lutherska kyrkans station fungerar skolan bra. Fler än 500 elever är fördelade på klasserna ett till åtta. När jag häromdagen gick en runda på tomten, hörde jag ”Jesus för världen givit sitt liv” sjungas av en klass som hade sånglektion. Det gladde mig.

Församlingen är stor och gudstjänsterna välbesökta. Den 8 oktober firades nattvardsgudstjänst klockan 8.00 med 200 kommunikanter. Dagen innan hade 24 personer blivit konfirmerade. Efter förhöret och själ va konfirmationen fick varje konfirmand ta emot en bibel från församlingen. Konfirmanderna sjöng bl.a. ”Jag har en vän, som älskar mig så högt, att han lät offra sig”. Det var verkligen en festdag, och festen avslutades med gemensam tedrickning. Samma veckoslut hölls en ungdomskonferens i kyrkan.

 

MISSIONENS REPRESENTANT OCH KYRKANS RÅDGIVARE

Förutom att vara med i församlingsarbetet är det min uppgift att hjälpa till med de administrativa sysslorna. Flera samtal och styrelsemöten har ägt rum. Till uppdraget att vara missionens representant och kyrkans rådgivare hör inte att bestämma hur kyrkans arbete ska ledas. Lutherska kyrkan är en nationell kyrka, som leds av en styrelse, i vilken jag som medlem kan lyssna och föra missionens talan.

På resan till Etiopien hade jag sällskap av MBV:s ordförande Nils-Göran Nilsson och Kjell Bengtsson från Sverige. De var på väg till Kenya och gjorde några dagars uppehåll i Etiopien. En tredagars resa till Arsi-provinsen hade planlagts. Vi besökte Zwaiområdet, där ett kyrkbygge håller på att avslutas. Turen gick vidare till Qersa, där min hustru och jag verkade under vår första period från 1972. Här arbetar nu missionärerna Christina och Jan-Åke Johansson, som båda är sjuksköterskor. Deras fyra barn undervisas för närvarande av Gunilla Giselsson. Från Qersa gick färden vidare till Asella och kyrkans teologiska seminarium.

 

FÖR MISSIONENS HERRE ÄR INGET OMÖJLIGT

Det är väckelse. I Arsi-provinsen har 22 nya predikoplatser etablerats. Många vill höra och vara med i den kristna gemenskapen. Det är mitt intryck att det rör sig mycket om kyrkliga aktiviteter, samtidigt som förkunnelsen vid många gudstjänster och möten tyvärr blandas upp med en dos gärningslära…

Om inte Gud öppnar en annan dörr än lagens dörr till välsignelse och evigt liv, finns det bara anledning till förtvivlan. Men Gud har öppnat en annan dörr! Han lät sin egen Son födas ”under lagen för att friköpa dem, som stod under lagen. Så skulle vi få rätten att vara barn hos Gud”. Den som tar sin tillflykt till lagens fullkomnare, Jesus, finner den enda vägen till frälsning.

Kyrkoledarna har en närmast övermäktig uppgift, då det gäller att utbilda präster, evangelister, mötesledare m.fl., så att förkunnelsen blir bibelbaserad och sund. För missionens Herre, som har all makt i himmel och på jord, är dock ingenting omöjligt.

 

BARA EN FRÄLSNINGSVÄG

När jag satt och skrev en dag, knackade det på dörren. En av kyrkoledarna hade tagit med sig kaffe och bröd till mig, eftersom en förkylning tvingade mig att hålla mig inomhus. Vi fick ett givande samtal om kyrkans arbete.

På min fråga om vad som i dag är kyrkans största utmaning, svarade ledaren: ”Att förkunna evangelium så att människor kommer till tro på Kristus.” Han fortsatte: ”Jag tror tiden är kort. Det är så mycket som tyder på att Jesus snart kommer åter. Hungersnöd på flera ställen i landet, krig i världen, naturkatastrofer och stora olyckor. Det gäller verkligen att få ut evangeliet.”

Då jag undrade hur det står till med läran i kyrkan, svarade ledaren: ”Både bra och inte bra. Vi har präster och evangelister som förkunnar lag och evangelium; att vi är frälsta på grund av Jesu fullbordade frälsargärning, av nåd genom tron på Jesus Kristus. Men dessvärre är det många i dag – också i vår kyrka – som både predikar och vill höra ett ’evangelium’ om att vi ska hjälpa till genom att själva vara aktiva med känslor, ritualer, rop, glädjesprång, handklappningar m.m. Allt sådant finns nu för tiden ofta med i gudstjänster och möten. Frågar man varför det hoppas och ropas, får man till svar att det gjorde ju David (enligt Psaltaren). Ja, det är visserligen sant. En människa som Gud genom sitt ord omvänder, som kommer till tro och tar emot Frälsaren, Jesus Kristus, har all anledning att av glädje hoppa och prisa Gud. Men ingen kommer närmare Gud genom fröjdesprång, utrop och olika ritualer. Det finns bara en frälsningsväg – att Gud förbarmar sig över den fallna människan. ’Ty av nåden är ni frälsta genom tron’, står det i Ef. 2:8–9, ’inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.’”

På min sista fråga, hur människor kan nås med evangelium i vår tid, svarade kyrkoledaren: ”Vi, som har anförtrotts Guds ord, måste dela med oss av det till andra genom att predika, undervisa och samtala; det var så Jesus arbetade.”

 

ÅTERSEENDETS GLÄDJE

Kära vänner, fortsätt att be för arbetet i Guds rike inom den Lutherska kyrkan i Etiopien. Bed för de många som nås av evangelium, att de blir befästa i den kristna tron enligt Jesu ord: ”…och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er” Matt. 28:20a.

Både i Addis Abeba, i Qersa och i Asella har jag återsett många personer som jag känner sedan tidigare. Flera av dem, som hade svårt att minnas mig, undrade: ”Är du Jakobs far?” På svaret kände de igen mig. Det som har glatt mig mest är mötet med trofasta systrar och bröder i Herren, kristna vänner, som söndag efter söndag har kommit till gudstjänsterna.

I himmelen blir det också ett återseende. I Matt. 8 berättas det om att Jesus häpnade över den stora tro han fann hos officeren i Kapernaum: ”Men det säger jag er, att många skall komma från öster och väster och sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.”

För Jesu skull, kan etiopierna få vara med, du och jag också.

Jens Aage Nielsen