Jag sitter vid min dator med utsikt över taken på gamla byggnader i centrala Asmara och skriver dessa rader. Solen lyser som den alltid gör från en klarblå himmel. Temperaturen är 23– 24 grader. Det är behagligt.
Jag sitter vid min dator med utsikt över taken på gamla byggnader i centrala Asmara och skriver dessa rader. Solen lyser som den alltid gör från en klarblå himmel. Temperaturen är 23– 24 grader. Det är behagligt.
ETT UPPDRAG
För några år sedan fastställde MBV en ny missionsstrategi för yttre missionen och presenterade den för sina samarbetskyrkor i Eritrea och Etiopien. Detta initiativ fån MBV och den nya situationen efter landets självständighet skapade för den Lutherska Kyrkan i Eritrea ett behov av en egen studie på vägen till en självförståelse.
Kyrkan bad mig att genomföra denna organisationsstudie och MBV stödde uppdraget med stöd från Svenska Missionsrådet. Jag påbörjade studien sommaren 1997 och skulle rapporterat i början av 1999 men blev förhindrad och fördröjd på grund av konflikten mellan Eritrea och Etiopien.
Jag gör en motsvarande studie för den Evangeliska Kyrkan i Eritrea (ECEr). (Som bekant är dessa kyrkor i Eritrea historiskt relaterade till MBV respektive EFS.)
ÅRSMÖTE OCH KYRKOINVIGNING
Den 6 februari åkte jag till Eritrea för att delta i bägge kyrkornas årsmöten, genomföra de sista överläggningarna samt avsluta studierna.
LCEr:s årsmöte hölls 9–11 februari i Quazén 25 km norr om huvudstaden Asmara. Per-Martin Hjort och jag hade sällskap på resan till Eritrea. Han rapporterar också om kyrkans arbete i detta nummer. Själv tänkte jag bara ge några personliga reflektioner kring årsmötet och invigningen av en ny kyrka i Quazén.
MBV:S FÖRSTA MISSIONÄRER
Min mor föddes och växte upp med sina syskon i Quazén. Min morfars bror Marcus Germai och hans svenska hustru Regina Johansson verkade som missionärer på denna plats. Efter schismen mellan EFS och MBV 1911, anslöt sig Pastor Marcus och hans Regina till MBV och blev därmed missionssällskapets första missionärer.
Kyrkoinvigningen på denna historiska plats var därför känslomässigt laddad, särskilt för mig och mina kusiner som hade förmånen att närvara. Som en av mina släktingar uttryckte det: Det evangelieljus som tändes på denna plats för hundra år sedan brinner fortfarande!
HUNDRAÅRIG HISTORIA
Byn blev totalt förstörd på 1980-talet under den etiopiska militära regeringens krigföring mot den eritreanska befrielserörelsen. Alla byggnader som missionen/kyrkan hade blev jämnade med marken. Endast ruiner står kvar.
Mitt på denna gård står nu en ny kyrka. Vid invigningen tjänstgjorde präster från de båda evangelisk-lutherska kyrkorna, LCEr och ECEr. Gudstjänsten blev en gripande akt. Många av oss hade svårt att hålla tillbaka glädjetårarna. En hundraårig historia koncentrerad i en enda söndags gudstjänst.
Vår tacksamhet är stor till den Gud som öst sin frikostiga kärlek över det eritreanska folket. Han har gång på gång bekräftat detta.
Bereket Yebio