Fråga: Måste man, om man begått ett mindre eller större brott, erkänna det för polisen eller be den berörda parten om förlåtelse, innan man kan få Guds förlåtelse? Eller tvärtom: Måste man erkänna det och be om förlåtelse, sedan man fått förlåtelse av Gud? Kräver Gud att man gör upp med det för att få leva vidare och räkna med att man har Guds nåd?”
Fundersam
Svar: Förlåtelsen börjar hos Gud. Evangeliet är det glada budskapet att Gud för Kristi skull inte tillräknar oss våra synder. I stället får vi, när vi bekänner våra synder, förlåtelse för dem alla. Det är till denna nåd vi är döpta, det är i den vi som kristna får leva, dag för dag. När vi tar detta till oss, drivs vi till att leva i förlåtelse. Såsom vi hos Gud får hämta förlåtelse, är vi kallade till att bland våra medmänniskor förlåta och be om förlåtelse.
När en människa börjar leva av Guds förlåtelse, blir det snart så, att det faller nytt ljus över en relation hon har till en annan människa. Förut har hon mest sett den andras fel. Nu ser hon också sina egna. Då är Guds Ande där. Och när hon låter sig drivas till att – fast det känns svårt – be den andra om förlåtelse, då får hon en ny glädje. Hon blir mer än tidigare viss om Guds förlåtelse. Märk detta: Gud har redan förut förlåtit henne, men när hon ber sin medmänniska om förlåtelse, blir hon mer viss om förlåtelsen från Gud.
Nu kan det vara så, att det som en kristen kommer att tänka på gäller något som ligger längre tillbaka i tiden, kanske i ett sammanhang som hon har lämnat. Också då kan hon, t.ex. i ett brev, be den personen om förlåtelse, och det kan bli ett vittnesbörd för denne. Men här finns ändå anledning att närmare pröva saken. Om man anar att man med ett sådant brev bara skulle riva i något gammalt och kanske såra den andre, då skall man enligt min mening låta bli att göra något. Guds förlåtelse står ändå fast, han har ju kallat oss att leva i frid.
När det handlar om oärlighet, skall det stulna lämnas tillbaka. Då detta inte är möjligt, får ersättning lämnas i pengar, till det stulnas fulla värde. Om det gäller ett tillgrepp, t.ex. på en arbetsplats eller i en affär, och saken inte är föremål för polisundersökning, anser jag inte att den som felat skall erkänna det för den det rör eller anmäla sig själv hos polisen. Återlämnandet kan ändå ske. Jag har som präst fått förmedla sådan ersättning.
Jag hoppas att detta svar kan vara dig till hjälp. Av ditt brev framgår att du vill göra rätt för dig. Denna vilja har Gud verkat i dig. Samme Gud kommer också att leda dig till att handla på rätt sätt (Fil. 2:13).
Gustav Börjesson