Fråga:
Skall förkunnelsen ändras efter olika tider? Förr sjöngs mycket sånger som ”Lämna dig helt åt Jesus. Själv vill han helt bli din…” Predikanten kunde också yttra t.ex.: ”Lämna ditt hjärta åt Jesus just i dag. Nu är den välbehagliga tiden.” Jag har även läst gamla brev som ungdomar skrev till varandra i början av 1900- talet. Där kunde stå t.ex.: ”Vill inte du också lämna ditt hjärta åt Jesus? Här är så många ungdomar som har fått frid med Gud den senaste tiden. Vi har bönemöte varje kväll…” I Bibeln står ju också: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten.”
I dag verkar det som om förkunnelsen mera tar efter vad som står i förklaringen till tredje trosartikeln: ”Jag tror, att jag inte av eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus eller komma till honom.” Vi får höra eller läsa mycket om att vi inte kan göra något för att komma till Jesus utan att det är Guds verk alltsammans. Det jag nu nämner, både det gamla och det nya, är hämtat från förkunnelsen inom MBV och närstående organisationer. Min fråga blir: Skall förkunnelsen ändras eller vilket av dessa exempel är mest rätt enligt Bibeln? Från en gammal kämpe som funderar men inte vet
Svar:
Det du tar upp är viktigt. Som förkunnare måste vi lyssna till vad som oroar Jesu vänner. Är det något de saknar i förkunnelsen har vi skäl att be Gud om hjälp att rätt tala Guds Ord. En kärleksfull dialog mellan förkunnare och åhörare är värdefull när det gäller synpunkter på förkunnelsen av ”hela Guds vilja och plan” (Apg. 20:27).
Många äldre anser att förkunnelsen ändrats. Därför är det sannolikt att det skett en förändring. Samtidigt är det en fara att tro att allt var bättre förr. Det kan också vara så, att det som gäller för södra Sverige inte gäller i norra Sverige och tvärtom. Du som skickat in frågan om förkunnelsen ska ”ändras efter olika tider” är en av dessa som lagt märke till att förkunnelsen inte är som förr. Underförstått sörjer du över att du saknar något väsentligt i dagens förkunnelse.
Om du har rätt har det varit mer av personlig uppmaning till omvändelse i förkunnelsen förr än det är i dag. Nutida förkunnelse är då mer inriktad på Guds handlande i omvändelsen enligt förklaringen till tredje trosartikeln.
Vilket är ”mest rätt enligt Bibeln”? Båda sidorna måste vara med. Du kan inte lämna dig åt Jesus utan att du först fått kallelsen från korset. Carl Olof Rosenius betonar att vi inte kan komma till Gud med hjälp av vårt eget förnuft eller kraft. Inför Gud duger inte vår bön, ånger, tro, omvändelse! Där duger bara det Jesus gjort. Det avgörande för frälsningen är inte om du vill utan om Gud vill. Bibeln säger: ”Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet” (Rom. 9:16). Det stora och märkliga är inte att du vill lämna dig till Gud. Det förunderliga är att Gud väljer att ha med dig, syndare, att göra. Du kan varken överlämna dig, ångra dig eller tro av dig själv. Men du kan använda Guds Ord, dopet och nattvarden. Då kommer du in under Guds Andes påverkan. Guds Ande verkar omvändelse. Det är då du säger: Jag vill vara din, Herre, bara din.
Det är allvarligt om omvändelseförkunnelsen är svagare i vår tid. Predikan får inte vara en väldisponerad uppsats, som predikanten läser upp. Den ska vara Guds nåderika evangelium om Jesus Kristus, där härolden basunerar ut: Du får vara Guds barn precis som du är för Jesu skull. Du behöver inte gå förlorad!
Ska förkunnelsen ”ändras efter olika tider”?
Guds Ord är oföränderligt och gäller alla tider. Däremot behöver betoningen läggas olika under olika tider. Luther ansåg det viktigt att åhörarna lämnade den katolska kyrkans villfarelser. Det skulle vara oberättigat att varna dagens åhörare i missionshus och bönehus för avlatshandel och läran om skärselden.
Låt oss samtala om hur vi tar vara på det arv vi fått från tidigare generationer. Som predikanter behöver vi lära oss av Rosenius. Han är en mästare på att rätt använda lag och evangelium. Det är en svår konst och där har vi nutida förkunnare mycket att lära. Det är förödande när vi predikanter blandar ihop lag och evangelium. Guds Ord ska predikas rent och klart och är det en predikant som inte gör det, så ska han sluta med att predika. Det gäller människors frälsning.
Låt oss be för våra predikanter och för våra samlingar kring Guds Ord! Vi är glada för att det finns unga män också i vår tid som vill predika Guds Ord. Det är lätt att kritisera förkunnare, men låt oss komma ihåg att det inte är predikantens predikan. Vi har ett gemensamt ansvar. Viktigast av allt är att vi var och en lever i andens fattigdom så att vi känner vår egen synd, ödmjukt tar emot syndernas förlåtelse och lever för Jesus som har dött och uppstått för oss.
Mats Giselsson Örkelljunga