Apostlagärningarna är den andra delen av Lukas dubbelverk, fortsättningen på Lukas evangelium. Evangeliet – som ni som följer bibelläsningsplanen nyligen har läst – skildrar vad Jesus gjorde och lärde under sin tid på jorden. I början av Apostlagärningarna läser vi om hur Jesus lämnar jorden för sin himmelska tronbestigning (himmelsfärden). Sedan följer berättelsen om hur den Helige Ande utgjuts (pingsten) och den första kristna församlingen bildas. Lukas visar sedan i Apostlagärningarna hur den Uppståndne fortsätter sitt verk på jorden genom församlingen, i kraft av den Helige Ande. Även den andra delen av Lukas dubbelverk handlar alltså om vad Jesus gör och lär – men nu genom församlingen, som är hans kropp. Nu har Kristi kyrka del av den ”nådegåveutrustning” som Jesus hade under sin tid på jorden. Det mesta i Apostlagärningarna känner vi därför igen från evangelierna – där var Jesus själv rustad med alla nådegåvorna, men nu är gåvorna fördelade på församlingens olika lemmar.
EVANGELIUM TILL HEDNINGAR
Boken kan naturligt delas i två huvuddelar. Den första, kap. 1–12, handlar i stort sett om judemissionen och här är Petrus den viktigaste personen. Den andra delen, kap. 13–28, skildrar den begynnande hednamissionen med Paulus som huvudperson, bl.a. hans tre missionsresor. En röd tråd genom boken är hur evangeliets segertåg går från Jerusalem, från trakt till trakt (Judéen, Samarien, Syrien, Mindre Asien, sydöstra Europa) till hjärtat i det dåtida världsväldet, Romarrikets huvudstad Rom (dvs. till ”jordens yttersta gräns”, Apg. 1:8).
I Apostlagärningarna läser vi om hur de första kristna blir klara över att evangelium är ett glatt budskap även för icke-judar. Löftet till Abraham, att utväljandet av Abraham och Israel skulle bli till välsignelse för alla folk, förverkligas. Men evangeliets utbredande bland hedningar var inte omedelbart självklart för de första kristna. Med tiden rätades dock frågetecknen ut och vi ser hur evangeliet förkunnades först för judar, sedan också för samarier och hedningar. Och när ett nytt riktigt steg tas i missionsarbetet bekräftas det mycket tydligt – bl.a. så att Anden manifesterar sig på ett särskilt sätt.
Det kan vara värt att notera att Apostlagärningarna endast förmedlar en del av kyrkans historia under dess första tid, c:a 30–60 e. Kr., nämligen evangeliets erövringar norrut och västerut. Däremot inte dess spridning österut och söderut – i de riktningarna kan (enligt traditionen) flera apostlar ha verkat.
EN SMITTANDE BERÄTTELSE
Apostlagärningarnas berättelse börjar med en liten grupp lärjungar. Utrustade med Andens kraft predikade, undervisade och botade de sjuka. De bevisade Guds kärlek i synagogor, i hem, inför rätta i domstolar, på städernas gator och torg, på landsbygdens kullar och till havs. Guds Ord hade framgång. Nya församlingar bildades. Och hela tiden var det Jesus Kristus själv som förhärligades i förkunnelse och handling.
Lägg märke till dessa vittnens hängivenhet och frimodighet trots lidande och dödsfara. De tog varje chans att vittna om sin korsfäste och uppståndne Herre.
I dag är vi lemmar i samma kropp som urkyrkans kristna. Med samma uppdrag. Nu är det vi som har kallelsen att föra vidare vad Jesus gjorde och lärde. Vi får i vår tid vara de första lärjungarnas efterföljare!
Fredrik Carlsson
Redaktör