Halloween – en oskyldig innegrej, eller något att ta avstånd ifrån?

Förra året uppmärksammades i media en manifestation i Lagan mot halloween-firandet. Till Liv bad kyrkoherden på platsen, Thomas Gustafsson, att dela med sig av bakgrunden och sina reflektioner.

Vår tid kännetecknas i många avseenden av förvirring. Människor söker andliga upplevelser på olika sätt. Vi ser fler och fler bevis på att det andliga sökandet är utbrett och intensivt. Man söker dock utanför de etablerade kristna kyrkorna. Kristna svar på frågorna om livets mening och mål tycks inte längre duga. Det verkar mera lockande att söka i andra religioner och i allsköns vidskepelse. Möjligtvis plockar man ut begrepp och delar av den kristna tron och blandar samman dem med annat, hämtat från olika håll. På så sätt får man en religion, som är skräddarsydd för en själv.

GAMMAL VIDSKEPELSE

Det halloween-firande som vi de senaste åren sett breda ut sig i vårt land kan utan tvivel betraktas som ytterligare ett inslag i människors andliga aningslöshet och förvirring.

Halloween har ett direkt hedniskt ursprung i gammal keltisk folktro. Ingen naturlig koppling finns ens till gammal svensk hedendom. Som så mycket annat har fenomenet halloween nått oss via Amerika. Affärsmän har sett möjligheten att tjäna pengar på ”häftiga prylar”, som är lätta att sälja. Firandet, som sammanfaller med det kristna allhelgonafirandet, har blivit en verklig ”innegrej”. Ungdomar, ja t.o.m. barn samlas till halloweenpartyn, där man överträffar varandra i grotesk utstyrsel. Det är häftigt att vara utklädd till liemannen, med dödskallemask och blodig lie och ännu häftigare tycks det vara att vara utklädd till djävulen själv! Blodiga knivar och eldgafflar tillverkas i plast med realistiskt utseende. När man påtalar allvaret med detta får man ofta till svar: ”Det är ju bara på skämt. Ungdomar gör ju detta för att ha roligt!” De här prylarna säljs i nästan varje livsmedelsaffär. På en stormarknad mötte jag förra året en ung mamma med sitt 4–5-åriga barn, som glad i hågen gick ut med eldgaffel i handen.

Det kan tyckas oskyldigt, men är det verkligen det? Som kristna tror vi att djävulen är en verklighet, och vi ser de mest ohyggliga bevis på att han finns. Är det inte dags för oss att säga ifrån? Vilka förebilder ger vi till våra barn? Skall vi låta dem leka det som är en fasansfull verklighet i vår värld? Människor lemlästas och dödas i tusental varje dag. Hur kan vi förmå oss att ens tänka tanken att leka död och djävulskap? Varje förälder vill väl ge det bästa till sina barn?

GEMENSAM AKTION

Svenska kyrkan, Missionskyrkan och Pingstförsamlingen i Lagan beslutade att göra en gemensam manifestation mot halloween-firandet förra året. Vi tyckte inte att vi kunde tiga längre! När vi anordnade vårt fackeltåg och firade gudstjänst mot mörker och ondska, visade det sig att många delade vår uppfattning. Inte mindre än 250–300 personer anslöt sig. Radio, TV och ett flertal tidningar var närvarande. Några föräldrar åkte t.o.m. upp till Stockholm för att medverka i TV 4:s morgonprogram!

En tv-reporter ställde frågan: ”Hur ser ni på jultomten och barn som klär ut sig till påskkärringar? Är det inte lika allvarligt?” Frågan kan naturligtvis vara berättigad. I vår familj har vi i och för sig aldrig använt oss av jultomten vid julklappsutdelningen. Själva idén med jultomten är nog mest präglad av S:t Nikolaus, som delade ut gåvor som ett uttryck för Guds kärlek. Påskkärringarna kan se näpna och söta ut nu för tiden, små barn, som delar ut godis hemma vid dörren eller hos äldre på pensionärshem. Bakgrunden är naturligtvis inte lika harmlös: häxor, som flyger till möte med Satan på Blåkulla. Själv har jag alltid haft svårt för att se barn utklädda till påskkärringar, men det är ändå en oerhörd skillnad på dessa kostymer och de utstyrslar som kännetecknar halloween!

DET SANNA LJUSET

När vi beslöt oss för att göra en manifestation mot halloween-firande, ville vi först och främst visa på vad vi har fått att förvalta som kristna. Jesus Kristus står för Ljuset, det goda i tillvaron. Det är honom vi vill presentera för människor. Vilsenheten och aningslösheten i dagens samhälle är ett uttryck för människors behov av Jesus Kristus. Han är Ljuset i världens mörker. Han är hoppet i en meningslös tillvaro.

Uppmärksamheten kring halloween förra året har lett till att handelns organisationer beslutat att förlägga halloween lite tidigare än allhelgonahelgen. Bra! Men man har inte beslutat att sluta sälja de makabra leksakerna. Tyvärr. Penningens makt är uppenbarligen stor!

Jesus varnar oss för att förföra de små: ” Men den som förleder en av dess små, som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.” (Matt. 18:6.)

Thomas Gustafsson kyrkoherde i Berga pastorat i Växjö stift

Det eng. ordet hallow betyder helga och helgon. Hallowe’en är en kortform av ”hallow evening”, aftonen före ”All Hallows”, dvs. Alla Helgons Dag. Det västerifrån importerade halloween-firandet har emellertid ingenting med helgon att göra.