De senaste månaderna har islams betydelse för världsordningen debatterats livligt i media. Startskottet för debatten brann av, när det gick upp för oss alla att några av terroristerna som flög in i WTC hade instruktionsbrev, som visade på stöd i muslimsk tro. Olika fronter har formerat sig i samhällsdebatten. Ofta har fokus stannat vid religionens betydelse för anhängarnas benägenhet eller villighet att utöva våld för att nå sina syften. Fördomar mot islam har blandats med mer initierade röster. Ett exempel på yrvaken okunskap visade sig, när en ledamot av en polisnämnd på onämnd ort i Sverige lär ha yttrat: ”Ni registrerar väl alla muslimer, så vi vet var vi har dom?” Andra har varit mera insiktsfulla och hävdat en av grundpelarna i ett fritt samhälle, nämligen religionsfriheten.
Även vid kaffebordet på min arbetsplats har islam och andra religioners betydelse diskuterats hett. Jag tror inte vi är unika i det avseendet. Oftast mynnar samtalet ut i följande attityd: Har inte varje religion lite rätt? Är inte mångfalden i stället ett tecken på att ”gud” är så oändligt stor och rymmer så mycket? Kan man därför inte tänka att alla som tror på något har en liten del av sanningen, liksom jag bidrar med min bit. Vi får göra så gott det går och leva med religiös tolerans och samförstånd. På det sättet kan vi slippa religionskrig och splittring i samhället. Jag har min tro – du har din. Så kommer tillägget att ekonomisk utveckling nog ändå är det bästa motgiftet mot all slags religion och extremism.
Hur skall vi som bekänner Kristus som Herren hantera detta? Att leva i ett pluralistiskt samhälle ställer stora krav på både enskilda kristna och den kristna gemenskapen. Fyra punkter vill jag påminna om:
- Tydlighet i budskapet. Fasthållandet vid sanningen.
- Vaksamhet, så att vi inte går på vad som helst.
- Orientering om – inte bara vad andra religioner och rörelser står för – utan först och främst vilken ledning Bibeln ger i varje aktuell fråga.
- Allmänt sett hög kunskap i Bibeln. Se till att vi vet var vi själva står.
Den från kristen synpunkt viktigaste skillnaden mellan kristendomen och islam ligger i hur man ser på Jesus. Enligt kristen tro är han den utlovade Messias, Guds Son, en av tre personer i Treenigheten, världens ende och unike Frälsare genom sin död och sin uppståndelse och den som en dag skall döma levande och döda. Vi kristna hävdar Bibelns anspråk att Jesus ensam är ”vägen och sanningen och livet”. Det är inte som författaren Jan Guillou med sin glödande självgodhet hävdar att islam är en vidareutvecklad kristendom. Islam räknar med Jesus som en stor profet, kallad Isa, som gjorde under. Däremot har hans död och uppståndelse ingen frälsande betydelse och han är inte alls Guds språkrör så som Muhammed. Dessutom avvisar islam helt Bibelns undervisning om den Treenige – Gud såsom Fader och Son och Ande.
Ta gärna del i samhällsdebatten och särskilt det dagliga samtalet med arbetskamrater, studiekamrater eller vännerna i pensionärsföreningen. Guds folk har en Frälsare och ett Guds Ord att lyfta fram med stolthet. Låt oss bära varandra och medmänniskorna i bön och frimodigt samtala om människosyn, verklighetsuppfattning, synen på gott och ont, vad nåd betyder, Jesus som den unike osv. Guds Ande har makt att hos varje människa verka den mycket kraftfulla och förändrande upptäckten att kristendomen är både trovärdig och sann.
”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet” Hebr. 13:8.
Anders Månsson vice ordförande i KUS