Bryt ner hierarkin! Slagordet återkommer allt oftare, både i modern kulturdebatt och i kyrkans retorik. Genom debattprogram i TV och radio påminns vi ständigt om att vi lever i en tid av misstro mot auktoriteter och historiska strukturer genom vilka makten utnyttjats. Kyrkan med sin hierarkiska uppbyggnad och brokiga historia har sökt rädda sin trovärdighet genom att alltmer betona samtalet och mötet. Man talar om öppna, inklusiva, jämlika, trostoleranta och livstolkande gemenskaper där människan ges utrymme.
Jag tror det ligger något sunt i vår tids reaktion mot auktoritet. Det vore fel att förneka det maktmissbruk både historien och samtiden vittnar om. Det vore också fel att förneka vikten av att den enskilde får bli sedd och lyssnad till i en mindre gemenskap. Samtidigt är jag rädd att vi med kritiken av missbruk och missförhållanden ibland ganska oreflekterat kommit att kritisera auktoriteter i allmänhet. Detta är allvarligt, då det grundar sig på en ren missuppfattning av vad en auktoritet faktiskt är.
Att vara en auktoritet betyder förvisso vissa maktbefogenheter. Utan dessa kan inget ledarskap utövas. Men en auktoritet är också satt att vara gemenskapens främsta tjänare, kallad till lyhördhet för gemenskapens bärande ideologi och medlemmarnas uppfattningar i olika frågor. Ledarskapet ska fördjupa gemenskapens identitet och visa vägen för hur dess värden ska tillämpas i förhållande till rådande samhälls- och kulturklimat.
Vi kan tillämpa denna auktoritetsordning också på kyrkans ämbetsstruktur. Den som predikar har rätt att tala och utlägga Guds ord och räkna med att församlingen lyssnar in det. Men i detta ligger också den måttligt avundsvärda uppgiften att t.ex. behöva förkunna budskapet om att människan kan gå evigt förlorad eller att förmana den som är på väg bort från Gud. I prästens uppdrag ligger vidare att exempelvis ta tag i församlingens inre konflikter och spänningar. Prästämbetet innebär att gå in under ett många gånger tungt och förpliktande tjänande. Men när tjänsten utförs med ansvar och mildhet, kan den bli ovärderlig för dem som får del av den.
Jag tror kyrkan behöver auktoriteter och ledare, som med integritet står för en biblisk kristendom och är beredda att ta det ansvar uppdraget kräver. Men vi behöver också församlingsmedlemmar, som är villiga att be och uppmuntra sina ledare. För utan ledare kommer vi snart att ha lika många trosuppfattningar som kyrkobesökare.
Markus Hector Uppsala