I en intervju i GP funderar statsminister Göran Persson över tiden, som alltid är för kort, och att den dagen kanske aldrig kommer, då man slipper alla måsten. Han säger: ”Man vill komma till ett läge i livet, när man får tid att reflektera över tillvarons outgrundlighet och sitt eget tillkortakommande. Men den tiden tycks aldrig infinna sig, man snubblar bara vidare hela tiden.”
Jag tror inte statsministern är ensam om att känna att man bara ”snubblar vidare hela tiden” och aldrig får tid att stanna upp. Berättelsen om Marta och Maria har något viktigt att säga oss i dag (Luk. 10:23–42). ”Men Marta jäktade omkring, upptagen med allt som skulle rustas till.”
Det ord som används i grundtexten om Marta betyder att hon drogs omkring i olika riktningar, att hon var distraherad. Så är det för många i vår tid. Vi lever i ett samhälle med ett väldigt uppskruvat tempo. Mer! Fortare! Effektivare! Man slits från det ena till det andra. Det är så mycket som skall hinnas med, att tiden inte riktigt räcker till. Risken är stor att man glömmer vad som egentligen är viktigt i livet. Till och med när man, som Marta, tjänar Kristus med sitt arbete.
Har man ont om tid, visar det sig snart vad man tycker är viktigt. Det är ju bara det viktigaste man hinner med. Men, faktum är, att vi inte har mer eller mindre tid. Alla människor har fått 24 timmar per dygn till sitt förfogande. Frågan är hur vi prioriterar. Som någon har uttryckt det, behöver man ibland ”stanna upp vid vägkanten och vänta in sin själ”. Och Göran Persson har rätt, man får inte tid att stanna upp, den tiden måste man ta sig.
”Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen.”
Det finns egentligen bara en sak som är helt nödvändig – att sitta ner vid Jesu fötter och ta emot det han har att erbjuda. Maria valde den goda delen. Gud tvingar sig inte på någon av oss. Han har stor respekt för ditt och mitt val. Vi kan välja om vi vill ta oss tid varje dag – och samtidigt välja bort något annat – för att bli närvarande inför Gud. Därigenom får vi tillfälle att lyssna till Gud, utan att bli störda och distraherade av alla ljud och röster som finns omkring oss. Det hjälper oss att få rätt perspektiv på tillvaron och att ha Gud i fokus i våra liv.
Kanske upplever du detta som ytterligare ett krav. Ännu ett jobbigt ”måste”, som skall hinnas med. Men detta är inte något du skall prestera inför Gud, utan det handlar om en stund när Gud vill göra något med dig. Låt de stilla stunderna i Guds närvaro få bli andningshål, mitt bland all stress och alla krav i vardagen! Där får du slappna av, pusta ut och ta emot det Gud vill ge. Att umgås med Gud är som att äta. Det smakar inte alltid så bra, men det är helt nödvändigt för att vi skall överleva.
Jesus uppfyllde inte Martas önskan, att köra iväg Maria för att hon skulle betjäna honom. Den goda delen är när Jesus får betjäna oss. Att stanna upp och ta sig tid, för att vara i Guds närvaro, i stället för att bara ”snubbla vidare hela tiden”, det har välsignelse med sig.
Håkan Giselsson, Lund