Religionsfriheten hotad – Till Liv i fängelse?
I förra numret av Till Liv stod det i den ledarliknande artikeln I fokus i samband med några citerade bibelställen att det ”utifrån Bibeln är omöjligt att försvara homosexuellt leverne”. Efter den första januari 2003 kan det – enligt förslag lagt i riksdagen – vara straffbart att skriva så! Ansvarige utgivare riskerar upp till två års fängelse! Enligt förslaget skall grundlagen (Tryckfrihetsförordningen) ändras så att det blir straffbart att i uttalande eller i annat meddelande som sprids uttrycka missaktning för folkgrupp med anspelning på sexuell läggning.
Enligt justitiekanslern Göran Lambertz och professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud (Världen idag, 1/3) måste förkunnare och skribenter som anser Bibelns ord om homosexuellt samliv vägledande i dag räkna med risken att drabbas av rättsliga sanktioner. ”Om man citerar ett bibelställe under en predikan kan det inte vara något problem, men om predikanten går längre än så, och inte bara citerar bibelord, utan gör anspråk på att Bibelns ord är giltiga i dag, då kan det bli mer svårbedömt. Då kan det någonstans i förlängningen bli brottsligt” menar Lambertz. Och Leijonhufvud säger: ”En präst som i enskilda samtal talar om homosexualitet som något fel och onaturligt begår inte något brott. Men om prästen säger samma sak i talarstolen kan det uppfattas som ett grundlagsbrott.”
Missionsframgångar
I en veckrapport från Martyrkyrkans Vänner (10/2002) skriver Johan Candelin om de mest uppmuntrande trenderna i det globala missionsuppdraget de senast tio åren. Han nämner bl.a. att antalet väckelskristna i världen har ökat snabbare nu än någonsin tidigare! Fler muslimer än någonsin börjar nu följa Jesus! På 50 år har antalet kristna i Kina ökat från 4 miljoner till över 90 miljoner, trots ständig förföljelse!
Kyrkan tvekar ännu om homovigslar
Teologiska kommittén har nu kommit med sitt samtalsdokument ”Homosexuella i kyrkan” och överlämnat det åt Kyrkostyrelsen.
Kommittén gör inget tydligt ställningstagande i den mest brännande frågan – den om kyrklig vigsel för homosexuella. Olika vägval och konsekvenser de får diskuteras. I andra frågor går man tydligare emot Bibeln. Exempelvis tar man tydligt avstånd från tanken att man kan bota homosexualitet och menar att homosexuella får lov att bli präster.
Fyra av kommitténs medlemmar har reserverat sig och skrivit särskilda kommentarer där de redovisar sina synpunkter på majoritetens linje. De som reserverat sig är Biskop Biörn Fjärstedt, professor Samuel Rubensson och EFS:arna Lars-Olov Eriksson och Elisabeth Englund. Eriksson tycker enligt Budbäraren (nr 10/02) att kommittén inte ger Bibeln den auktoritet den bör få och outtalat driver en linje som han inte kan ställa upp på.
Dokumentet och kommitténs ordförande, professor Göran Bexell, pläderar nu för att ”försonad mångfald” måste gälla när man för vidare samtal om homosexuella i kyrkan. Denna grundläggande tanke kritiserar Eriksson och Englund i sin särskilda kommentar: ”Tanken på försonad mångfald kan möjligen fungera så länge sanningsfrågan inte ställs. Men när den ställs – alltså om homosexuellt samliv är i enlighet med Guds vilja – och besvaras, är det knappast möjligt att leva med flera slags praxis sida vid sida.”
Frågan om homosexualiteten och Svenska kyrkan är ännu inte avgjord. Nu skall ärendet beredas ytterligare av Kyrkostyrelsen, och så småningom hamnar det troligen på Kyrkomötets bord. Intressant att notera är att de senast valda biskoparna går på en annan linje än sina företrädare. Både Esbjörn Hagberg, blivande biskop i Karlstads stift, och Hans Stiglund, nyvald för Luleå stift är emot vigsel av homosexuella och menar att Bibeln reserverar äktenskapet för man och kvinna. Dokumentet finns på www.svenskakyrkan. se
Stanley Sjöberg och arvsynden
I Nya Dagen har Stanley Sjöberg, pingstpastor i Stockholm, givit uttryck för en oro över att humanismen snart har tagit greppet över norra Europa. Sven Degerfeldt (27/2) undrar i en insändare om inte Stanley Sjöberg själv står för ett renodlat humanistiskt budskap. Degerfeldt skriver: ”Evangeliets svåraste nöt att knäcka har länge varit att människor trott, och fortfarande tror, att de i sig själva i grund och botten är goda. Allt som med rätta kan kallas humanism har denna grundval att bygga på. Och så länge denna grundval råder, är det hopplöst svårt för individerna att kunna inse sitt behov av frälsaren Jesus Kristus.” Han visar att Sjöberg i en av sina böcker hävdar att Bibelns uppfattning är att grundmaterialet i varje människa är gott. Han undrar om inte detta är uttryck för den humanism som han själv fruktade. Han frågar: ”Hur är det nu egentligen med människans natur?”
Sjöberg svarar (6/3) och förnekar med eftertryck: ”Bibelns människosyn är att det lilla barnet är utan synd. Barnet är i total renhet som en Guds gåva. Barnets egenskaper är ett grundmaterial som är gott. – – – Barnet tillhör Guds rike från födseln. Grundmaterialet är helt, fram till de ögonblick som sker av medvetet val, då människan låter sig påverkas till oärlighet eller annan synd.”
Roland Gustafsson, missionsföreståndare i Bibeltrogna Vänner, har skickat in en insändare som en reaktion mot Sjöbergs svar. Den är i skrivande stund ännu inte publicerad, men följer här i sin helhet. ”Om någon anser att ’spädbarnet är utan synd’ (Nya Dagen 1/3) – vad gör man i sanningens och ärlighetens namn med ett bibelord som ’I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv.’? Det är hämtat från Ps. 51:7, där kung David inför Gud bekänner sin identitet, ’sitt grundmaterial’ som förefaller vara allt annat än gott! Fostret och det nyfödda barnet har ännu inte hunnit ta del av någon påverkan, miljö eller fostran. Ändå finns det en benägenhet, ett medfött arv, som individen har med sig in i denna världen: synden. David är inte ensam om att tala i sådana termer. I Rom. 5:12 beskrivs konsekvenserna av ett historiskt fall i synd: ’Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor’.
Denna ’mörka människosyn’ kan rimligtvis inte stå i strid med vad samme kung bekänner i Ps. 139:14: ’Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad’. Människans ursprung och värde är unikt – ’… evigheten har han lagt i människornas hjärtan’, Pred. 3:11.
Bibeln förefaller således ha två parallellt löpande linjer angående människans identitet:
1) ett utomordentligt högt ursprung, skapad till Guds avbild
2) ett utomordentligt tragiskt fall i synd, där likheten med Gud gått förlorad.
Somliga har under historiens gång försökt blanda samman dessa kontrasterande beskrivningar. Andra har, i respekt för Guds ord, låtit dem stå sida vid sida. I evangelisk-luthersk tro och lära betonas därför dels det unika människovärdet och dels arvsyndens realitet. I det senare fallet betonas ’… att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, föds med synd, dvs. utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke föds på nytt genom dopet och den helige Ande’ (Den Augsburgska Bekännelsen, art. II / Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, Verbum 1985).
Det märkliga är att i ljuset av dessa kontraster får faktiskt evangeliet om Jesus Kristus, försoningen och rättfärdiggörelsen genom tron (i motsats till gärningar), en enastående karaktär: ’Den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom tillräknas han tro till rättfärdighet’, Rom. 4:5.
Det är fantastiskt att – medveten om människans unika, gudomliga ursprung och med sorg över syndafallets sjukdoms- och dödstillstånd – få lyssna till och tro vad Jesus, Guds Son, världens Frälsare, har gjort för att återupprätta det som gick förlorat. I fastetiden, på väg upp till Jerusalem, får vi ta del av vad det kostade Jesus, Guds Son, att gå den vägen – i vårt ställe!”
Red.