Sommarbibelskola och sommarläger på Missions- och Ungdomsgården Fridhem i Vännäs är något speciellt, något man prioriterar vid ledighetsansökningar från sommarjobbet. Än en gång får jag, stammis på hemmaplan, se tillbaka på en fantastisk vecka.
Kära återseenden, nya bekantskaper, matsalen dränkt av dialekter och språk, volleybollplanen lerig av regnet, glad sång, sena kvällar, grillning och badtur. Det är mycket som medverkar till den trivsamma lägeratmosfären. Jag har ändå svårt att tro att den är enda orsak till att så många återkommer år efter år.
Lennart Olofsson har varit med på sommarbibelskolan sedan dess upptakt 1996. Han har fått se hur deltagarantalet stigit, från ett tjugotal till årets etthundratjugo. Själv är han övertygad om att orsaken till detta är att det är så andligt givande.
– Denna vecka betyder mycket för mig. När det är stressigt med jobb för övrigt är det så skönt att få stanna av riktigt. Så många dagar gör att man hinner komma ner i Ordet på ett annat sätt.
Själavård med konsekvenser
En av talarna under bibelskolan var Roar Lavik, präst och bibelskolelärare från Danmark. I Roars föredrag fick vi möta Jesus som själavårdaren, genom djupdykning i några avsnitt av Johannesevangeliet. Nikodemus, medlem i Stora Rådet och en religiös, politisk och juridisk expert, kommer till Jesus om natten. Jesus, som vet allt om Nikodemus, talar om för honom att en total förändring måste ske: Nikodemus måste födas på nytt. Den lärde Nikodemus förstår plötsligt ingenting. Trots att hans frågor låter ointelligenta, visar Jesus inte förakt. Med utgångspunkt i något Nikodemus känner till, hur ormbitna israeliter såg på kopparormen och blev vid liv, berättar han att den som tror på Den korsfäste får evigt liv. Det blir ett möte med Själavårdaren som får konsekvenser i Nikodemus liv. Vi träffar honom på nytt vid Jesu grav. Den gången kom han inte på natten.
Ett möte med Jesus får alltid konsekvenser. Ett exempel på detta kanske gavs när ungdomarna under en eftermiddag på bibelskolan lyckades samla ihop 12 000 kronor till missionen. Nitton löpare och mängder av sponsorer ställde upp i ”Missionsloppet 2002”. En av arrangörerna förklarar:
– Varje löpare fick före loppet leta sponsorer, som lovade en summa pengar för varje fullbordat varv i en bana runt fotbollsplanen under tio minuter.
Hejande publik, tävlingsinriktade löpare, entusiastisk speaker och glad stämning bidrog till succén.
”Unga sjunga med de gamla…”
Efter halva veckan övergick bibelskolan i läger och gemenskapen berikades av familjer och en högre medelålder. På talarstolen trängdes flaggorna och i samlingssalen människorna. Lennart kommenterar lägret:
– Det var en fin blandning av allvarliga, förmanande predikningar och trosstärkande – att vi får vara Guds barn. Sara Eklund, som rest ända från Linköping, instämmer:
– Ett ovanligt bra läger! Exempelvis förmaningar kring internet och musik är salt vi unga behöver.
Under ämnet ”Varför finns syndakataloger i Bibeln?” påminde Jan Johansson om hur allvarlig synden är i Guds ögon. I Gal. 5 står exempelvis att den som lever i fiendskap med någon människa inte ska ärva Guds rike. Inget försvar finns i Bibeln för att göra det köttet vill. ”De som däremot tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär” (Gal. 5:24). Det skedde på korset där Gud tog domen över mitt kött. Att vandra i Anden är att leva i syndernas förlåtelse. Vill jag leva i någon synd igen, är det som att ta ner denna från korset, och då lägger jag domen på mig själv.
Evangeliets befriande budskap fick vi också höra, när Fride Månsson talade över Jesaja 43:25: ”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” – Vad är orsaken till att Herren kan säga så här? – Att han har sänt oss sin Son, Jesus Kristus. Om honom står det: ”Han har frälst oss från mörkrets välde” (Kol.1:13). Fride påminde också om orden i Ef. 1:8:”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.”Hans kommentar till den versen har fastnat i mitt huvud: Ingen är så dålig att han inte kan ta emot en gåva!
En missionärsavskiljning
På lördagskvällen fick vi samlas till ett inspirerande missionsmöte med blandning av predikan, vittnesbörd av erfarna missionärer, intervjuer av kommande, uppmaningar till bön och givande och riklig sång av lägerkören. Vår kenyanske gäst, pastor Thomas Asiago, påminde om att vi är världens salt – det som är nödvändigt för att maten ska smaka gott och inte ruttna. Kvällen, som gick i Kenyas tecken, innehöll även passande en sång på zwahili. Eller som Daniel Brandt, körledaren, uttryckte det: ”Så som vi svenskar tror att det låter i Afrika.” Kanske lät det som en hund som försöker jama, men det var ändå med tillfredställelse körmedlemmarna fick se Asiago sjunga med och ta initiativ till en applåd. Mycket rymde denna kväll, som också avslutades i kenyansk anda – en timme efter utsatt tid. Kulmen på veckan blev söndagen, då nära 300 personer hade samlats till missionärsavskiljning för Rakel Smetana. Det är en stor glädje för MBV att få sända ut Rakel till Kenya. Det framkom i tal från ordförande Nils- Göran Nilsson och missionsföreståndare Roland Gustafsson. Framme vid altarringen fick Rakel motta minnesverser, tillönskan om välsignelse och förbön med handpåläggning. Det var en välsignad stund, som berörde många.
Efteråt fick jag höra att pastor Asiago blivit förskräckt när han såg både Rakel och församlingen gråta. Han trodde att Rakel ångrat sig, eftersom tårar och fest inte hör samman i Kenya. Det kan dock inte förnekas att glädjen är blandad med vemod över avskedet. Många, inte minst bland oss ungdomar, sörjer att Rakel flyttar så långt iväg. Men som vår danske gästtalare sa: ”Då har hon ju också en stor grupp, som står bakom henne när hon reser ut.” En vecka senare ber jag Rakel att blicka tillbaka.
– Det var en otroligt stor dag, som man kommer att leva på länge. Jag har hört missionärer tala om den, men jag trodde inte att den skulle vara så stor. Det var mäktigt att få förbön och känna omsorg från församling, vänner och familj. 300 människor satt där och bad för mig! Stödet och de konkreta bibelorden betyder så mycket.
Vi får tacka Gud för att han sänder Rakel till Nakurus gatubarn. Jag fylls också av tacksamhet för Missions- och Ungdomshemmet Fridhem, som denna vecka verkligen gjort skäl för sitt namn.
Linnea Åström