Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Matt. 6:33.
I byn Betania utanför Jerusalem bodde de tre syskonen Marta, Maria och Lasarus. I deras hem var Jesus en välkommen gäst. Vid ett tillfälle, då Jesus gästade dem, var Marta strängt upptagen av allt som skulle ställas i ordning, medan Maria hade satt sig ner vid Jesu fötter för att lyssna till hans ord. Marta avbryter Jesus och uppmanar honom att säga åt Maria att hjälpa till med arbetet. Då svarar Jesus henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” (Luk. 10:38–42.)
Det finns mycket som vi människor anser vara nödvändigt, t.ex. utbildning, arbete, inkomst, familj och mycket annat. Hur skulle det vara om inte föräldrar tog hand om sina små barn eller om inte gamla och sjuka fick vård, om inte någon såg till att det fanns mat på bordet eller pengar att köpa den och annat för?
Var det inte så Marta såg på saken? Var det inte viktiga och nödvändiga saker hon höll på med? Var det inte för Jesus och hans lärjungars bästa hon arbetade, och skulle det inte vara rimligt att hennes syster fick hjälpa henne?
Två frågor kommer för mig: Vad hade hänt om Marta hade satt sig bredvid Maria för att lyssna till Jesu ord? Eller om Maria hade lämnat sin plats och hjälpt Marta? Vilket hade mest gagnat ”arbetet”? Vilket hade varit bäst för Marta och Maria?
”Ett är nödvändigt”, säger Jesus, och dit hör inget av det som Marta höll på med. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet.” ”Ty vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar till sin själ?” Vad hjälper det att sköta allt ”det viktiga” aldrig så väl, om man förlorar sin odödliga själ? Vi anser oss tvungna att sörja för det som rör jord och värld, så får Gud sköta om det som hör till själen. Jesus säger tvärtom: ”Sök först Guds rike, så skall ni få allt det andra också.”
Då kan man ju undra: Ska vi strunta i allt det som hör jord och värld till och uteslutande ägna oss åt det andliga? Så är det förstås inte. Vi är skyldiga att med trohet sköta de jordiska bestyren. Det är bara fråga om vilket som ska komma först, vad vi bör prioritera.
Hur går det då till att söka Guds rike och hans rättfärdighet? I Ps. 14 står det att ingen människa söker Gud eller vänder sig till honom. Som en följd av syndafallet är människan bortvänd från Gud och vill helst hålla sig undan eller gömma sig för honom. Så gjorde ju Adam och Eva efter fallet. Men Gud kallar på den bortvända människan och säger till oss som till Adam: ”Var är du?” Han vill komma till tals med oss och avslöja vår synd och skuld för att få förklara för oss, att han har betalat hela skulden genom Jesu död på korset, och att vi därför får vara hans barn och liksom Maria sitta ned vid Jesu fötter och lyssna till hans ord. Det är den bästa delen.
Bön: Herre, hjälp oss att förstå vad som är det enda nödvändiga.
Rune Larsson, predikant, Helsingborg