”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen och den skall inte tas ifrån henne.” Luk. 10:41–42.
Bön: Käre Herre Jesus, kom med din Helige Ande och hjälp mig att förstå hur jag prioriterar i mitt liv. Amen.
Jesus besöker två systrar, Marta och Maria, i deras hem i Betania (Luk. 10:38–42). Maria sätter sig vid Herrens fötter och lyssnar till hans ord. Marta är fullt upptagen med allt som ska ställas i ordning och blir så småningom irriterad över att behöva göra det själv. Hon kritiserar Jesus för att han tillåter hennes syster att försumma sina plikter. Jesus svarar henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen och den skall inte tas ifrån henne.”
Jesu ord hade gripit Maria. Hon hade väl inte förstått det helt och fullt, men hon fick i befintligt skick vara en Jesu lärjunge, och en sådan får, även i dag, undervisning på samma plats: vid Jesu fötter.
Att frukta Herren är början till förstånd (Ps. 111:10). ”Frukta” betyder i detta sammanhang att sätta något främst, låta något få konsekvenser i livet. Det kan vara småsaker men även i de små sakerna i livet visar gudsfruktan sig. Fadern har bestämt att detta med att vara en kristen ska vara dolt för de visa och kloka men uppenbart för de små och olärda, de som behöver undervisas (Luk. 10:21). Det var många som lyssnade på Jesus när han undervisade, men inte alla fick samma omdöme som Maria. Hon glömde allt omkring sig i sin hänförelse inför det Jesus hade att berätta. Vi tycker kanske att det är jobbigt med helhjärtade människor, för de prioriterar annorlunda. Kanske är det så för oss, att livet rullar på, vi har det rätt bra och glömmer bort att satsa på ”den goda delen”, vi brinner inte helhjärtat för Kristus. Vi behöver tänka över hur vi prioriterar! Herre, ge mig en rätt förståelse för vad som är viktigt!
Om du i likhet med mig ibland råkar tänka att du lyckats bra med något, t.ex. bibelläsning, ska vi komma ihåg 1 Kor. 1:30. Där står det bl.a. att Kristus är både vår rättfärdighet och vår helgelse. Det betyder att vi inte kan hålla fram något annat inför Gud än Jesus själv och det han gjort. Vi är frälsta av nåd genom tron på Jesus, och allt som vi gör i tron är också inneslutet under förlåtelsen, för det blir aldrig perfekt, aldrig något ”att hänga i julgranen”. Men som kristna bär vi en ny önskan om att få uppbåda alla våra krafter för att bevara tron på Jesus och låta den få konsekvenser i vardagen. Så blir det eftersom Livet självt tagit sin boning i oss.
Livet kommer från Jesus och när han bor i oss genom tron låter han oss inte vara overksamma. Det som görs blir gjort utifrån det faktum att Jesus bor i hjärtat. Vi väjer inte för att välja lidandet för Jesu skull framför omgivningens accepterande och nickande bifall. ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror” (Rom. 1:16).
Eller hur är det? Håller den där första hänförelsen inför vad Gud gjort för oss genom Jesus på att svalna? Har vi så vant oss vid tanken på vilket stort offer Jesu död innebar, att vi inte längre sätter värde på det? Det som Gud sätter värde på det skäms vi för, ja, egentligen föraktar. Det Gud föraktar det sätter vi värde på.
Bön: Hur bakvänd är inte människan! Gud, vänd mig rätt! ”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta!”
Håkan Ekström